Någon som förlorat sitt barn vid födseln?

Vi förlorade vår son i v 21+6 den 5 oktober. För tidig vattenagång. Jag beklagar verkligen det som hänt er, jag förstår hur det känns att förlora sitt barn vid födseln. Fruktansvärt och något som inte får hända!!
För mig har det varit lättast att prata om det med dom närmsta runt omkring mig. Sen att vi fick ett så bra bemötande från sjukhuskyrkan gjorde att vi kunde ta ett steg frammåt. 

Skickar styrkekramar   

vi begravde Anton 3 dagar efter hans födelse. Vi fick kontakt med sjukhuskyrkan på söndagen och på måndagen hade dom ordnat i kapellet till oss. Vi berättade hur vi ville ha det, dock väldigt enkelt men ändå fridfullt i en vit öppen kista. Det var bara jag Antons pappa och prästen. Sen valde vi kremering och ha lillkillen i minneslunden ett stenkast från oss, en helt ny minneslund.  vi kände att detvar bäst för oss. Anton har sin minneshörna hemma på sin byrå i vardagsrummt, där står hans lyktor och brinner varje dag sidan om hans nallar och hand/fotavtryck.  

Jag har pratat med många här igenom familjeliv och är med i en facebooks grupp där jag fått mycket stöd. Det känns mycket lättare att prata ut om det, skriva av sig lite till de som verkligen förstår hur det känns att förlora sitt eget barn. Om du vill får du gärna läsa min blogg hur det hände med Anton www.tetly.blogg.se

Många kramar !     

glömde skriva att användarnamnet på bloggen är Tetly och lösenordet är Lindegren.malin

För oss så kändes det lättare efter begravningsceremonin. Det var som att allt bara släpptes, inte allt men en stor sten som föll från hjärtat. Känslan och tanken att sjukhuskyrkan hade tagit väl hand om Anton och pysslat om honon så fint. Sen att där stod en tranaportsbil utanför som var redo att köra honom hem till vår kyrkogård och vårt kapell/kyrkan direkt efteråt där han ska ligga. Varje dag har varit jobbig, men på ett sätt så blir det lättare. Man måste försöka att ta sig igenom det jobbigaste.

Kramar i mängder   

Det kommer aldrig bli lätt, men lättare. Man ska bara ta sig över den tröskeln och det kommer komma, men det är bara du som vet när det är.

KRAM

Där vi bor finns en helt ny minneslund. Den är jätte fin och välskött. Vi valde att lägga Anton där, får oss kändes det bra. Han ligger hos min morfar :) Jag har mått så dåligt av allt som hände oss, men det kommer bli lättare. Jag tänder Antons ljus varje dag på hans byrå, gör jag inte det så får jag sådan skuld i att jag inte tittat till honom. Kram