Jag är BARNMORSKA på förlossningen och BB. Fråga mig vad ni vill!!!

Åh ad bra! Det är ju perfekt. :) Jag har faktiskt en fråga som jag är väldigt orolig inför min graviditet. Och det är att jag har problem med extraslag på hjärtat. Det betyder att hjärtat tar en liten paus, och sen kör igång igen med en rejäl dunk. Otroligt jobbigt. Har hört att dessa ökar med graviditet med tanke på alla hormoner i kroppen som påverkar. I alla fall, jag är orolig inför förlossningen, med dessa enormt starka krystningarna (det har en tendens att kännas extra obehagligt då med hjärtat). Kan man få ett EKG på mamman också? Skulle kännas lite lugnare om läkare eller BM har ett extra öga på mig med. Mvh Cecilia

Utanför Umeå

Hur gick det för kvinnan som födde bebisen ? Sprack hon mkt ? Vet inte om du kan svara på det. Undrar bara då jag absolut inte fick föda min lilla bebis nämligen.   

Tack för svaret och för en jättebra tråd! Att de klippte mig berodde på 'mkt stramt perineum' som det stod i förlossningsjournalen. Har det blivit mindre stramt nu eller kan det bli samma visa igen? Hade en jättebra förlossning och längtar efter att få göra det igen! Men vill ju helst slippa bli klippt och spricka.

Tycker du dig se att det blir mindre bristningar vid vissa förlossningställningar  tex mer upprätt än ligga på rygg eller halvsitta i sängen? Eller tycks det inte spela någon roll alls med ställningarna utan det är mer strukturen på kroppens vävnad som avgör? Såg en tidigare fråga om du förlöst ett dödfött barn vilket du ännu inte gjort men jag har fött ett dödfött barn och ett råd jag vill ge dig och dina kollegor är att se att även vi föräldrar till dödfödda barn faktiskt också precis som alla andra BLIVIT FÖRÄLDRAR TILL VÄRLDENS FINASTE BARN  och vi vill också få bli gratulerade! Man kan beklaga situationen men gratulera till det vackraste barn som fötts på jorden! jag är jätteledsen över att jag inte fick någon flagga på min fikabricka efteråt, jag hade också blivit MAMMA precis som alla andra. Kom ihåg att sorgen efter ett förlorta barn är LIVSLÅNG och går aldrig över, jag önskar att man ca ett år efter förlossningen fick komma dit igen och prata om förlossningen och sånt när man fått lite perspektiv. Uppmuntra föräldrarna till att göra saker med barnet, bada, tvätta, byta blöja, klä på osv och hålla i barnet mycket och ta massor av fotografier. Hjälp dem med att ta kort om dom själva inte orkar. Det aboslut svåraste av allt (nej det är inte själva förlossningen som många tror) det svåraste av allt är att lämna BB utan sitt barn, att bestämma sig för att NU åker vi hem och vi får aldrig mer se vårt barn!  

Jag har bf på fredag och på rul blev jag framflyttat 4 dar precis som med min förra son 4 dar. Jag gick över 4 dar med sonen. Hur stor är chansen att ja kommer gå över igen? En fråga till jag blev klippt sist och även ihopsydd fel som tog 1 år att läka ihop rätt... Kan man se under förlossningen om en person är på väg att spricka och då göra ett klipp istället???  

Jag har en fråga. Min första förlossning tog tid, startade torsdag kväll med relativt regelbundna värkar och dottern är född söndag förmiddag. När det närmade sig den andra så trodde jag att det skulle går lite snabbare, för det hade jag hört. Mkt riktigt, två veckor innan bf så började värkarna, regelbundna från start. Allt som allt tog det 4,5 timme, vi hann inte ens in utan födde hemma. Hade inte riktigt väntat mig att det skulle gå SÅ fort. Nu undrar jag, om vi skulle skaffa en tredje, finns det en risk att det går ännu snabbare då? För då kommer vi ju garanterat inte hinna in. Eller är det sån olika från gång till gång så det inte går att säga? Min bm sa att vi fick räkna med att kan gå snabbare än sist nämligen.

Hej barnmorskan! Jag födde 2011 en pojke med katastrofsnitt. Det var en lång förlossning där det tog tid att öppnas helt och sen när jag väl va öppen helt så låg jag så i flera timmar. Jag fick värkstimulerande dropp och sista värken jag minns gick aldrig över, den gick neråt men vände direkt så jag upplevde värken konstant i 15-20 min! Barnmorskan kallades in och de ville att jag skulle krysta så fort jag gjorde det så sjönk sonens hjärtljud och läkare kallades snabbt in. Yttre press och sex försök med sugklocka senare blev det snabbt in på operation och ut med barnet. Jag känner mig inte rädd för en ny förlossning, jag känner rädsla för ytterligare ett kejsarsnitt. Men min tanke är nästa gång jag ska föda, kan jag ha krav att det absolut inte får ta så lång tid? Att jag inte vill ligga två dagar med en förlossning som inte går framåt så bra och kan sluta i ks? Jag vill föda vaginalt men jag vill inte ligga så många timmar där det inte händer något och sen få så mycket värkstimulerande dropp att värkarna inte tar en paus! Kan man alltså ställa kraven att hålla koll på tiden så det inte går för långt och om det skulle hända att man gör ett kejsarsnitt där man kan vara vaken istället?

När jag var hos BM i måndags så fick jag veta att lillemans huvud var ruckbart och inte fixerat. Kan han fortfarande hamna i säte då eller flytta på sig massor? Eller kommer han ligga som han ligger tills det är dags trots att han inte var fixerad?

Hur vanligt är det att man är öppen 7 cm med utplånad tapp när man kommer in som förstföderska, utan att ha haft några känningar alls att förlossnings ska vara på g förrän man upplever inte speciellt smärtsamma sammandragningar 21 på kvällen? Och hur vanligt är det att allt stannar av när man kommer till förlossningen på grund av stress när man räknat med att bara komma in på koll, men blir kvar för att föda barn? Barnet föds halvett på natten med sugklocka som ett sista försök innan snitt, väldigt medtaget apgar 2 efter 5 min.