Jag är BARNMORSKA på förlossningen och BB. Fråga mig vad ni vill!!!

Hej. jag undrar en sak om moderkakan. Jag hade en lätt förlossning på ca.6 timmar. Efteråt så avtog värkarna ut och jag fick ökat dropp, tablett under tungan, spray under tungan och akupunktur i lilltån för att få igång värkarna men inget hände, detta resulterade i att massa olika "krysstningsställningar" för att hjälpa till.. inget hände så jag blev skickad för att skrapas.. hur ofta händer detta? varför och kan man göra något för att undvika att det händer.. jag är rädd att det ska hända nästa förlossning också :( tack på förhand

Varför är det farligare att bli gravid när man är överviktig?

Tycker du dig se att det blir mindre bristningar vid vissa förlossningställningar  tex mer upprätt än ligga på rygg eller halvsitta i sängen? Eller tycks det inte spela någon roll alls med ställningarna utan det är mer strukturen på kroppens vävnad som avgör? Såg en tidigare fråga om du förlöst ett dödfött barn vilket du ännu inte gjort men jag har fött ett dödfött barn och ett råd jag vill ge dig och dina kollegor är att se att även vi föräldrar till dödfödda barn faktiskt också precis som alla andra BLIVIT FÖRÄLDRAR TILL VÄRLDENS FINASTE BARN  och vi vill också få bli gratulerade! Man kan beklaga situationen men gratulera till det vackraste barn som fötts på jorden! jag är jätteledsen över att jag inte fick någon flagga på min fikabricka efteråt, jag hade också blivit MAMMA precis som alla andra. Kom ihåg att sorgen efter ett förlorta barn är LIVSLÅNG och går aldrig över, jag önskar att man ca ett år efter förlossningen fick komma dit igen och prata om förlossningen och sånt när man fått lite perspektiv. Uppmuntra föräldrarna till att göra saker med barnet, bada, tvätta, byta blöja, klä på osv och hålla i barnet mycket och ta massor av fotografier. Hjälp dem med att ta kort om dom själva inte orkar. Det aboslut svåraste av allt (nej det är inte själva förlossningen som många tror) det svåraste av allt är att lämna BB utan sitt barn, att bestämma sig för att NU åker vi hem och vi får aldrig mer se vårt barn!  

Vid vilken ålder anser ni barnmorskor att man är äldre föderska? Jag har fött två barn. Den första när jag var 26 år tog 8 Tim, den andra förlossningen hade jag när jag var 29 tog 1,5 timme och var lätt. Om jag föder ett tredje barn när jag är 36. Kan jag då förvänta mig en mer komplicerad förlossning för att jag är äldre?

Jag undrar om prematur födslar kan vara ärftligt? Min pappa föddes i v 34, min brors son föddes i v 34, min son föddes i v 34 och min syster son i v 35. Eller är detta bara ett rätt lustigt samman träffande?  

Hej !! 😊😊 Vilken härlig tråd !!! Jag har några frågor , förstår att du inte han svara helt men iaf .. Är en 6 barnsmamma , som sååå gärna skulle vilja ha 1 liten till ! Men det vill sig inte !! Julen 09 så åkte blev jag allvarligt sjuk ( höll på att stryka med själv ) Gravitetiskt fett lever .. Blev akutsnitt i vecka 30 .. Hösten -10 var jag gravid igen , höll mig på benen , snittad i vecka 37 Moderkakan ville inte dra ihop sig så fick sammandragande och han stimulera den ... Gick ihop efter ett tags kämpande .. Nu till min fråga .. Kan dom skadat nåt ? Jan snitten göra så att jag inte blir gravid ? Är jag/ kroppen för sleten ? 3 barn på mindre än 3 år ! Försökt nu i snart 1 år .. Men nä.. Det går inte !! Vad är det gör fel ?!? :(((((

Hej och tack för en bra tråd!! Har några frågor: 1. När man läser om förlossningar och ser program etc så visas det ju alltid kvinnor som har vansinnigt ont under värkarna, men sedan får de här pauserna mellan värkarna där de dricker/pratar med sin man/kan hämta andan och lyssna på delfinsång och allt annat de planerat in ;) Under min förlossning upplevde jag inte att värkarna lättade alls mellan 4-10cm, vilket tog cirka 3,5 timme. Jag hade lustgas och bm var på mig mycket att jag måste ta bort den i värkpauserna, problemet var ju att jag inte HADE pauser, så för att få behålla gasen fick jag ta bort dem med jämna mellanrum trots att det fortfarande gjorde lika ont. Min fråga är då, hur vanligt är det att man inte har värkpauser? Och ser det verkligen ut så där för de flesta, att det gör ont i värkarna och "Nästan inget" mellan? Eller har jag en skev bild av hur det ska vara? 2. Hur lång tid är det normalt att krystandet tar? Vad är "För lång tid"? 3. Jag hade uppfattningen att det var normalt att barnet åker ut lite mer (eller ska göra) för varje värk men också glider tillbaka lite igen varje gång. Är det så? När jag födde åkte nämligen bebisen hela tiden tillbaka delvis igen (men lite mer ut för varje gång givetvis) och jag reagerade inte på det då, men min man gjorde det och var väldigt orolig för att det inte gick "som det skulle". Borde jag varit oroad där?

Hej och tack för en bra tråd!! Har några frågor: 1. När man läser om förlossningar och ser program etc så visas det ju alltid kvinnor som har vansinnigt ont under värkarna, men sedan får de här pauserna mellan värkarna där de dricker/pratar med sin man/kan hämta andan och lyssna på delfinsång och allt annat de planerat in ;) Under min förlossning upplevde jag inte att värkarna lättade alls mellan 4-10cm, vilket tog cirka 3,5 timme. Jag hade lustgas och bm var på mig mycket att jag måste ta bort den i värkpauserna, problemet var ju att jag inte HADE pauser, så för att få behålla gasen fick jag ta bort dem med jämna mellanrum trots att det fortfarande gjorde lika ont. Min fråga är då, hur vanligt är det att man inte har värkpauser? Och ser det verkligen ut så där för de flesta, att det gör ont i värkarna och "Nästan inget" mellan? Eller har jag en skev bild av hur det ska vara? 2. Hur lång tid är det normalt att krystandet tar? Vad är "För lång tid"? 3. Jag hade uppfattningen att det var normalt att barnet åker ut lite mer (eller ska göra) för varje värk men också glider tillbaka lite igen varje gång. Är det så? När jag födde åkte nämligen bebisen hela tiden tillbaka delvis igen (men lite mer ut för varje gång givetvis) och jag reagerade inte på det då, men min man gjorde det och var väldigt orolig för att det inte gick "som det skulle". Borde jag varit oroad där?

Är det normalt att en barnmorska inte alls håller emot när barnets huvud är på väg ut? Har hört av andra nyförlösta att de gör det för att man inte ska spricka så förtvivlat, men när jag födde fick jag ingen sån hjälp och när jag försökte hålla emot själv så fick jag bannor... och sprack nåsåinih* förstås. Snart 18 år sen och aldrig mer. Måste också fråga om det är normalt att bli sydd med kaststygn efteråt? Jag fick bli uppsprättad igen dygn 2 senare eftersom jag inte kunde sitta när de ärtans stygnen bet sig in i köttet... så jag kunde lika gärna skitit i att bli sydd, för det är Blå Hallen därnere sen dess. Och är det normalt att bli så jäkla stor och slapp i underlivet efteråt?  Har ingen behållning av en normalstor kuk, den bara halkar runt... och nej, jag blir inte lyssnad på nu heller när jag pratar med gynekologen alla dessa år senare och är ledsen för att jag inte njuter av vaginalt sex längre. Knipövningar hjälper inte, för det fattas vävnad på sidorna av slidmynningen för jag sprack åt sidorna, inte mot anus då jag födde knästående. Och ja, jag önskar att jag inte hade fött alls, vissa dagar. Tyvärr, skadorna var varken små eller lätta att leva med även om jag älskar mitt barn.

Hur mycket ska en bebis i vecka 22 sparka? Om barnet inte sparkar, hur kollar ni upp det? Om en bm har betet sig tokigt och gjort stora fel, tycker du att man kan gå vidare med det då?  Såg uppdrags granskning på tv där det handlade om kvinnor som spruckit hela vägen, har du varit med om ett sådant fall och inte rapporterat det? Är det vanligt? Vad rekommenderar du ur hälsosynpunkt och åter ställningen, kejsarsnitt eller vaginalt?  Hur stor chans är det för tvillingar om har det i släkten på mammas sida, hennes mormor. Många frågor men väldigt tacksam om du orkar svara=)