Anonym (vilsen) skrev 2012-10-04 15:54:44 följande:
Vill bara klargöra att jag absolut inte längtar efter en ny kärlek.. det är INTE prio 1. OM det blir skillsmässa så blir all fokus på barnen och inte någon ny karl. Jag har inte längtan efter kärlek och passion på det viset just nu.
Jag är rätt självständig och van att klara mig själv i olika situationer, så någon ny man i mitt liv är inte att tänka på för låång tid framöver isf.
Nu känns det ändå som om det är jag och barnen och sen pappan, det är jag och barnen som gör saker ihop. Pappan vill inte, OM han någongång hänger med på det jag föreslår så är det bara suck och stön och irritation både på mig och barnen.
Så det här med att göra saker som en hel familj funkar inte hos oss. Men sköter han sitt och jag och barnen vårat så funkar det, slipper han följa med oss på aktiviteter och sånt så är han nöjd.
Min man är inget för att vårda relationen, visar aldrig uppskattning eller någonting och jag har väl också blivit dålig på det eftersom jag inte får någonting tillbaka.
Tror min man älskar mig (men det har han inte sagt på flera år) jag har däremot klargjort för honom att jag inte vet hur/om jag har några känslor för honom.
Vi har en rätt bra ekonomi ihop och kan göra oss råd till en utlandresa varje år, åka på småutflykter och jag kan unna barnen det dom vill ha (ibland...)
har nya bilar, hästar och en liten gård som vi alla trivs så himla bra på. Barnen kan vara ute själva och cykla och leka för det är nästa obefintlig trafik på vägen bredvid.
Så det är mycket som talar för, men då mest det praktiska. Sen det känslomässiga skriker rakt ut att det inte funkar.
En del av mig säger att det är ok.. andra delen av mig bara skriker att flytta. !
jag vill skiljas men ändå inte.
Du kanske kan leva utan att känna att du är förälskad i din man. De flesta skulle inte göra de. Är det ett problem för dig att inte ha sex? On INTE så ok, för din egen skull kan du nog lika gärna stanna.
MEN vad vill din man, vill ha också leva i ett kärlekslöst förhållande. Jag tror inte det.
Är själv i en situation där min sambo inte längre är kar i mig. Vi har vart tillsammans bara i 4,5 år och har två barn och är själva 23år. Så visst en helt annorlunda situation..
Skillnaden är nog dock att min sambo inte kan leva med en partner utan att känna förälskelsen.
Men som som jag skulle reagerat ifall hon inte hade brytt sig;
Som förälskad hade jag aldrig släppt taget om min sambo även om hon inte hade kännslor för mig. Jag älskar närheten och när hon runkar av mig, vi har dock inte sex längre sen 1,5år tillbaka. Jag är inte nöjd med det. Avsaknande av kärleken från henne gör mig bitter och till en sämre man och partner. Jag tycker absolut om att umgås med men sambo och våra barn, men blir endå alltid besviken när jag vill kyssas och hon viker av.
Tror din man kan reagera på samma sätt. Den ständiga vetskapen om att inte få det vi vill ha gör oss garanterat till sämre partners. Tror inte din man kommer bli den du vill om inte du ger honom det han vill ha, dvs KÄRLEK, inte sex.
Din man är inte nöjd. Inte du heller. Gå och prata med en terapeut så får ni se om ni har någonting att jobba för. Annars är det bara att skiljas.
