Klarar man av att flytta från sina barn?

Tycker det känns lite märkligt att sätta barnen i den situationen att få välja när de blir 12 år. När jag var 14 frågade min pappa om jag ville flytta till honom. Det var asjobbigt,jag ville inte svika min mamma och flytta från henne samtidigt som jag inte vill göra min pappa ledsen genom att inte flytta till honom. Jag valde att stanna hos min mamma tillslut,vilket med facit i handen var det bästa för mig nu när man är vuxen och vet hur livet blev.

Men att "tvinga" barnen att välja vilken förälder de vill bo hos är nog inte det bästa.Jag undrar om barnen verkligen har rätt att bestämma det när dom blir 12 år .Är det inte bara en rekommendation att man lyssnar på deras vilja men inte att de ska bestämma?

Mina barns pappa valde att flytta till andra sidan jorden när vi skildes och har inte träffat dem på 14 år och det är verkligen inte bra.  

Jag vet inte om jag kan hålla med dig om det Liljan. Det låter säkert som det nu, men det är väl mest för att jag nu är less. Jag har gett platsen 8 år nu, snart 9. Det blir värre och värre med åren, det känns mer och mer. Så jag har inte bestämt mig för att inte trivas.

Jag tycker det är ett riktigt svårt dilemma. Jag tror att det kan funka om man kan tänka sig att ha t ex varannan helg och då får man ju räkna med att åka rätt mkt den tiden för att träffa barnen. Eller tänka på att barnen får åka långt för att träffa dig.

Jag hade inte klarat det men mina barns pappa bor bara några mil från oss men träffar ändå bara barnen varannan helg o det funkar bra för barnen o för honom. Så det beror nog på hur man är som person. 

man ska göra mkt för barnen men om man inte trivs själv är risken att man inte blir en bra förälder heller, svår avvägning det där...    

Svårt beslut... finns det ingen möjlighet för barnen att flytta med dig? Vem av er föräldrar har barnen starkast förankring hos? Jag tror det lutar mot att jag tycker du ska stanna tills de blivit lite större... det är ju långt mellan Norrbotten och Stockholm liksom.

Inlägg 21:

Jag vet inte om det är en rekommendation eller om barnen faktiskt får bestämma. Men skulle det nu bli så att jag var tvungen flytta, t ex om jag fått jobb någon annanstans (kan inte neka och tappa a-kassan), då skulle jag fråga barnen oavsett vilken ålder.

Inlägg 24:

Barnen har nog störst förankring hos mig på så vis. Det var jag som var hemma med dom när dom var små och han skrev över alla sina dagar som gick att skriva över till mig. Nu under de senaste åren så trots att både han och jag studerade så var det jag som åkte hem från skolan (de 5-6 mil det innebar) och hämtade hem barnen själv och gjorde dem middag. Han stannade kvar på skolan för att studera vidare eftersom han tyckte att hans studier var tuffare än mina. När han väl kom hem så tog han sin middag jag gjort och efter han ätit stängde han in sig i arbetsrummet/sovrummet för att studera vidare eller alternativt koppla av.

Jag hade först lite svårt att tro att han skulle klara av att ha  barnen varannan vecka men det verkar gå hur smidigt som helst. De har då aldrig klagat inför mig om att de inte skulle ha det bra hos pappan.

Ok, då har de ju växt upp med dig som den huvudsakliga "omvårdaren" eller hur man säger. Att du flyttar iväg så långt skulle förmodligen vara en större kris för dem än att flytta till en ny stad. Och vem vet, det kanske skulle tycka det var kul att flytta till Stockholm, det finns ju mer utbud för gymnasium tex, när det är dags för det. Vad tycker pappan, säger han blankt nej till att de flyttar med dig?

Ett ärligt svar? NEJ,man flyttar inte 90mil från sina barn. Sorry,du gjorde det valet,att flytta dit. Nu ska inte barnen få betala för det. Hitta ett jobb,där du kan resa(vv) eller jobba mycket hemifrån.

Sedan när är det en ursäkt att gå arbetslös år efter år och leva på samhället bara för att man har barn? Man flyttar dit jobben finns oavsett om man har barn eller inte.

kontakta en advokat!

Trinity:

Nej pappan går inte med på det. Pappan hörde om mina tankar på att eventuellt flytta, speciellt om det inte finns några jobb att få här. Hans första reaktion: "Tror du att du klarar av att flytta så långt från barnen?"

Så nej, pappan skulle inte gå med på det.

Inlägg 27:

Om det fanns jobb här så skulle det inte vara ett så stort problem? Det är inte så där bara som man går och hittar ett jobb som man kan sköta mycket hemifrån eller t ex jobba veckovis på. Som du säger "hitta ett jobb" får du det att låta som om det bara är att välja och vraka. Riktigt så enkelt är det inte. En viktig aspekt är också den ekonomiska biten. Då jag är ensamstående så behöver jag få en lön som jag åtminstone är berättigad till som min ingångslön efter den kompetens jag har. Annars har jag inte riktigt råd.

Precis som nr 28 säger så delar jag den åsikten, det är inte okej att gå hemma arbetslös bara för att man har barn, om jobb finns annanstans.