Klarar man av att flytta från sina barn?

Varför ska mitt inlägg raderad?

Raderas

Jag tror hon menade det i lägg som syftade på att TS borde bli överkörd av en buss.

Jag bor också på en mindre ort i Norrland, är inflyttad pga att jag träffade min nuvarande man som kom härifrån. Jag har fått jobb utifrån utbildning, men att byta jobb är extremt svårt eftersom det typ inte finns något att byta till. Jag trivs hyfsat, mest pga att jag hittat trevliga människor att umgås med, annars vore det här stället döden för mig. Jag tror inte jag kommer bo här hela livet men just nu har vi små barn och att rycka upp dem från deras trygghet bara för att mamma inte trivs känns inte ok. Oavsett vilken förälder som flyttar från sina barn tror jag att det sätter spår i barnen, och de har ju inte valt att bli till eller gå mig som förälder. Så jag kommer inte flytta, men valet är ju fritt!

Ts, det kunde inte gå att kompromissa under tiden barnen är små? Det behöver kanske inte bli Stockholm direkt. Det finns inga halvstora städer närmre dina barn där det går att hitta jobb? Beroende på var i norrland du bor behöver ju inte avståndet vara så stort att det inte går för barnen att pendla varannan vecka.

Av olika anledningar så skulle det inte fungera för mig att jobba på annan ort varannan vecka så det alternativet finns inte.

Skulle jag flytta till närmaste storstad så skulle veckorna hos mig innebära för barnen 12-13 timmars dagar på skola och dagis, minst. Så det faller också bort.

Jag har som alternativ för mig själv att bo kvar här i 5 år till och vid det laget fråga barnen själva med vem de vill bo. Men lyckas jag inte få jobb här innan dess och varit tvungen söka i hela landet och får jobb då i t ex Stockholm, då skulle jag gärna ta barnen med mig. Sätter sig pappan väldigt mycket emot det så skulle jag åtminstone vilja ta med mig yngsta pojken då han än är så liten och rätt så fäst vid mig fortfarande. Men där blir nästa samvetsproblem, att sära på barnen.

Så inte vet jag hur det kommer gå eller sluta. Men oavsett hur det går, om jag ännu är här om ca 5 år så kommer jag kolla hur jag mår då, vilka möjligheter det finns att flytta till Stockholmstrakterna och fråga barnen vem de vill stanna hos.

Tycker det verkar som att du bestämt dig för att inte trivas eller ens försöka.
Jag flyttade också långt ifrån vänner o familj o jag trivs inte här trots mina försök.
Jag är separerad med en 6-årig son.Jag är sjukskriven sen några år tillbaka o har inte lyckts att skaffa så många vänner.Men jag har inte gett upp.
Självklart ångrar jag ibland att jag flyttade pga kärleken men det var de valet jag gjorde o jag tänker inte straffa min son för det.
Han behöver oss båda. 
Jag kommer att vara över 40 när sonen blir 12 o kan välja själv.
O det tänker jag låta honom göra.Nu bor vi knappt 10min ifrån varann för att sonen ska ha oss nära.
Jag skulle aldrig kunna överge mitt barn pga mitt misstag.