Läxor för eller emot?

Och helt ärligt - ska vi ha ett samhälle som lägger ribban efter vuxna som saknar tillräcklig föräldraförmåga? Ska alkoholister och folk som slåss i vårdnadstvister bestämma vad alla barn ska lära sig?

Jag blir helt mörkrädd när jag tänker på vart samhället är på väg om vi ska tillåta vuxna att bete sig hur illa som helst (och t.ex. ge barnen en sådan hemmiljö att läsa läxor är otänkbart) och sedan dessutom anpassa den stora massan efter de som  faktiskt beter illa mot sina barn. Ska vi informellt "tillåta" att vuxna beter sig så gräsligt att deras barn inte ens kan få stöd att läsa en kvart om dagen hemma? Alla människor och  familjer hamnar i kriser ibland och naturligtvis ska inget barn tvingas jobba hemma om farmor precis dött, men i det stora hela måste vi väl ändå kunna förvänta oss att alla barn har det så pass tryggt att de kan få läsa en stund i veckan eller spela ett spel med en vuxen under 10 minuter? De som inte har det så tryggt ska ju få hjälp! Det är ju lite som att säga att eftersom alla föräldrar inte klarar att ge medicin till sina barn så ska INGET barn få någon medicin i hemmet. ALL eventuell medicinering MÅSTE ske på sjukhus, för då blir det lika. Och eftersom vissa föräldrar inte klarar att ge sitt barn glasögon om det behövs så ska INGET barn få glasögon. Vi ska förbjuda glasögon.
  
Jag lider enormt med barn till vuxna utan tillräcklig föräldraförmåga, det gör jag. Men jag  tror INTE att de barnen får ett enklare liv om deras medmänniskor får en allt sämre kunskapsnivå. På vilket sätt hjälper man barn till alkoholister genom att låta deras vänner tro att sms-lån är bra och kvällspressen en god källa till samhällsinformation? När deras släktingar missförstår sina elräkningar, inte kan läsa mellan raderna i politisk propaganda och inte kan räkna ut räntan på sitt bostadslån? Kunskap är en förutsättning för demokratin tänker jag och ju fler välutbildade desto tryggare land.

Jag menar snarare när en åttaåring får hem papper med instruktioner, mattetal där uppgiften ges i texten och sådant.

Håller med om allt hammarhajen skriver. Hjärnan är som vilken muskel som helst. Den behöver mängdträning för att bli så bra som möjligt.

Hej och hå och sluttande plan. Min poäng är att ingen behöver hamna efter. Det centrala innehållet gås igenom, inklusive repetitioner, under den tid som barnen är i skolan. Inget skolarbete behöver då läggas ut på hemmet och då verkar det inte vettigt att göra det. Ingen får en sämre kunskapsnivå.

Jag är medveten att man inte alltid kan gå in på en skola x och ta bort läxor, eftersom det är mycket som inte står i kursplanen som tränas och en del som inte hinns med. Undervisning måste vara effektiv och målmedveten. 

Månda barn blir mycket sämre ön de behövt vara för att de behöver mer mängdträning ön som hinns med i skolan. Min son klarar sig inte alls på det lillar, och om inte vi som föräldrar tagit saken i egna händer hade han väl precis klarat godkänt. Vilket ju inte ger nåt i verkliga livet. Svenska skolan fortsätter att göra barnen sämre och sämre jämfört med andra länder, det bara är så.

Det skulle definitivt behövas ett ändrat synsätt och arbetssätt i skolan, men att hävda att det inte skulle gå att utveckla förmågorna och arbeta med det centrala innehållet på den tid som barnen är i skolan känner jag inte stämmer. Att det finns inkompetenta lärare och ogenomtänkta lektionsupplägg är bara ett filosofiskt problem om man bestämmer sig för att det inte går att göra något åt.

Sådana läxor tror jag inte heller fungerar ur ett grupperspektiv. För enskilda kan det säkert vara toppen, men för andra ger det ingenting på grund av sådana skäl du nämner tidigare. Läxor måste vara klokt utformade om de ska ha effekt och jag välkomnar absolut en diskussion om läxors innehåll och antal!

Det jag har sett relativt mycket av, genom vikariat på skolor samt vad jaghar hört från mina studiekollegor är att det vanliga är att läxor ges för att det skall vara läxor, helt oreflekterat.

Läxor måste, enligt mig vara något som har att göra med att det är en fördel att göra hemma, samt att det är en del i undervisningen och inte något extra. Det bör heller inte vara något som lika gärna kan göras i skolan.

Om man har ett tema om hållbar utveckling skulle man kunna låta eleverna räkna antalet lampor hemma, samt hur många av dem som är på ett visst klocklslag för att sedan ha detta som exempel nä det gäller att räkna med lika medelvärden samt diskutera ekologisk hållbarhet.   

Varför måste det vara en fördel att göra läxan hemma?

Jag har arbetat som lärare ett tag nu och vet att barn inte orkar hur länge som helst. Skoldagen kan inte förlängas i det oändliga, i alla fall inte med vår svenska/västerländska syn på barnuppfostran och barns varande. Vi tror ju att barn behöver (och utvecklas av!) leka, röra på sig, lära med alla sinnen osv. Raster, skapande, matematik utomhus och diskussioner behövs för att barnen ska växa upp till kritiskt tänkande, självständiga och lyckliga individer som klarar vårt samhälle och kan driva det framåt. Vill man ha individer som passar in i exempelvis den japanska traditionen krävs lite annorlunda skola med mer fokus på disciplin, uthållighet osv.

Fördelen med att göra läxor hemma kan mycket väl vara att hjärnan fått vilka från läsning ett par timmar. Den har fått andra intryck i leken på fritids, kroppen har fått röra på sig på skolgården eller i innebandyhallen och känslorna har fyllts på av lite mamma- och pappatid vid middagen. Då orkar den kanske läsa lite till. Den kanske rent av mår bra av en lugn och skön stund i soffan med en bok.  Att lägga på en extra kvarts läsning halv två på eftermiddagen när barnen är uttröttade och längtar efter att hoppa, skutta och prata - det kan däremot ge ganska liten effekt. Även en aldrig så motiverad elev behöver variation och pauser i sitt lärande. Inlärningsforskning visar ju också att det ofta är mer effektivt med många och korta pass när det gäller t.ex. inlärning av tabellkunskaper. Tabellträning som delas upp i två pass på 15 minuter vardera ger oftast bättre effekt än 30 minuter i ett sträck.

Visst kan man ju tänka att man reformerar skolan helt och har två-tre lärare per klass, skoldagar från 8-16 för alla barn, tre klassrum per klass med olika utformning för olika aktiviteter, idrott efter eget val varenda dag osv. Då skulle ju träning hemma inte behövas på samma vis. Men vi får väl ändå vara någorlunda realistiska och ugtå från den verklighet fom finns nu, snarare än från en drömvision om den ultimata skolan?