Mår dåligt som hemma mamma!

Kan inte du börja jobba och pappan vara hemma?

Är dessvärre arbetslös så jag har inger jobb att gå tillbaka till. Får försöka få min man att förstå hur jag har det. Han är ju så mysig när andra är här. Men då får han ju massor av uppmärksamhet och går från famn till famn.

Du ska inte behöva ha det så! Be om hjälp på BVC! Hoppas det vänder för dig snart.

Oj, tråkigt att det känns så jobbigt. Prio ett för er tror jag är att lösa sömnen. Det går ju inte att du har sådan sömnbrist. Fundera ut en lösning på det! För oss funkade det att dela nätterna, jag fick ca 4 h ostörd sömn då jag la mig vid 20-tiden, sedan var det byte vid midnatt och maken fick då sova på en säng i ett annat rum - 6 h ostörd sömn för hans del. Litet mer hackig sömn för mig, och var det dåligt så fick jag även sova ikapp på dagen, när barnet sov. Men jag märkte rätt snabbt att jag i så fall fick sova på förmiddagen, annars kunde jag inte somna och få mina ostörda timmar på kvällen... I övrigt - du skriver att barnet är mer nöjd när det skickas från famn till famn och får en massa uppmärksamhet. Kan inte du göra motsvarande? Vara i famnen = vara nära - det går att lösa med en sele eller sjal, skaffa en sådan och bär barnet. Mitt barn tyckte jag blev lugnare om jag sjöng, när jag var en bit från barnet. (Det var så att jag funderade på att spela in en CD med mig själv, ett tag, för att slippa sjunga för jämnan). Men det bästa tipset jag fick var nog att markera en dag exakt en månad framåt i almanackan, och sikta på att stå ut tills dess. De flesta problem man har löser sig med tiden, även om de känns helt omöjliga just där och då... Jag har faktiskt också sett exempel på flera "missnöjda" barn som det har vänt för, bara sådär. Magen har slutat göra ont. Eller så har det löst sig när de börjat sitta och har bättre översikt. Eller när de börjar krypa och kan ta sig fram. Olika brytpunkter, men det har alltid blivit bättre!

Just det ja, ibland har jag också försökt att gilla läget, och konstatera att "bebisen skriker vad jag än gör, så då gör jag det som jag helst vill och så får bebisen skrika". Det är då inte så att jag överger bebisen, men jag har vid något tillfälle stoppat in öronproppar i öronen, lagt bebisen på min mage och så har vi legat i soffan och jag har läst en bok och legat där och smånynnat för bebisen. Var mycket trevligare än att bära runt, runt, runt på en skrikig bebis, som inte blev nöjd vad jag än gjorde...

Famn till famn är lika med prat och underhållning, vilket jag inte orkar när jag är dödstrött. Har semperdroppar och provat med minifom inget verka hjälpa. Försöker tänka på vad jag äter. Har en sele som jag kan ha på mig får väl andvända den oftare. Får ta och ringa BVC i morgon. Sen blir man mer frustrerad när man träffar andra mammor på öppna förskolan och får höra att det blir bättre, fast det för oss blivit värre. Ser att deras ungar tar napp somnar i vagnen osv. Kanske någon sover dåligt på nätterna men sover på dan, en annan kanske inte gillar napp men somnar med gosedjur. Då känns det som jag har allt..

Förstår till viss del hur du har det (som sliten mamma). Här hemma har jag en dotter på 22 månader och en son på 8 månader, 14 månader mellan dom. Trodde att få nummer två så tätt skulle bli krävande men inte så här. Det är inte speciellt jobbigt att ha två barn om det inte hade vatt för att sonen kräver otroligt mycket och  har gjort från början. Vill alltid vara med vilket leder till svårt att somna och att bära för att han är överallt, ska alltid stå upp eller hoppa vilket är fysiskt jobbigt. När han var mindre ville han inte ligga i vagnen men det har blivit bättre nu och i perioder har det varit ända sättet att få han att sova. Vi bytade till sittdelen i vagnen när han var 4 månader, kanske kan det göra att din son gillar att åka vagn lite mer. 

Kan tyvärr inte ge dig jättemycket tips men det jag kan säga är att det är okej att tycka att det är jobbigt.
Jag har fått hjälp av bvc och har vid två tillfällen varit och pratat med spädbarnsteamet (kuratorer) och nu ska det "utredas" om jag hamnat i en förlossningsdeprission. Tveka inte att prata med dom.

Du är inte ensam och prata mycket om hur du mår och tveka inte att be om hjälp !! Det är viktigt !!

Ta hand om dig och din son =) 

Du är inte ensam, läs mina inlägg och kommentarerna i min blogg så får du se <3

Så där var min 2 månaders oxå. Bodde i soffan dom första veckorna. Blev oxå tipsad om Minifom och magdroppar i kombination med magmassage. Hjälpte inte alls..... Sen hittade jag miraklet. Windi, pysventil för spädbarn. Jag fick en glad, nöjd tjej som började kunna sitta sjäv i babysitter i mer än 2 minuter, hon tog nappen, somnade i vagnen och sov fler timmar per natt.
Så köp och följ instruktionerna.... Lycka till och kram på dig

Hejsan. Det du beskriver låter lite som jag själv hade det när sonen var i den åldern.
Många nätter satt jag och ammade, ammade och ammade. Sonen sov knappt. Han kunde inte roas själv på dagarna, han hade även perioder där han sov otroligt lite på dagtid. Han krånglade med amningen till sist. Var hungrig och grät, skrek och krökte sig när han väl skulle ammas.

Jag kände mig väldigt ensam i det just då. Kändes som att pappan inte alls brydde sig om att byta av eller hjälpa till.. I själva verket kunde han inte göra så mycket. Han kunde ju inte amma honom..

Våran lösning fick bli ersättning. På så sätt kunde jag f¨å sova en hel natt, utan att vara vaken och amma i flera timmar. De dagar som sambon (pappan) var hemma så kunde jag vara ensam någon/några timmar ibland för att få lite andrum. Eftersom pappan kunde mata och tillfredställa våran sons behov på egen hand så kändes det för mig mycket bättre.

Nu vill jag kanske inte tipsa om ersättning, eftersom amning är det "bästa". Men för oss var det lösningen på ett stort problem.

Iochmed att jag inte fick sova så gick även min trötthet, ilska och min ledsenhet ut över min och sambons förhållande. Jag är så glad att vi hittade en lösning för oss. Och att flaskan kunde vara lösningen kunde vi inte ana förrän vi testade.

Om erat barn kan sova hela nätter (eller många timmar i streck utan att behöva äta) så är mitt tips att sova i ett annat rum, med öronproppar. Eller i samma rum med öronproppar, vilket som känns bäst. Och låta pappan ta några timmar själv. Man kan ta halva natten var, eller kanske varannan dag. På så sätt får även pappan veta hur mamman har det, och vise versa (den som är föräldrarledig).

Hoppas ni hittar en lösning som passar er! Lycka till.                

Och jag såg nu att ditt barn hade ont i ,magen också. Som många redan skrivit, så sägs miniform vara bra. Sempers magdroppar har jag också hört bra om. Vi använde rapsolja i ersättningen (funkar kanske inte när man ammar) och detta gjorde verkligen sin sak. Vi masserade även sonens mage innan/efter varje måltid och när vi märkte/misstänkte att han hade ont.

Låter som magtrubbel, prata med BVC om magdroppar och kanske magmassage. Sov alltid när barnet sover (även dagtid korta stunder) och ligg gärna tillsammans så du förhoppningsvis sliper rusa upp så fort han vaknar. Låt pappan avlasta på helgen så du får sovmorgon! Även omd et är svårt att tänka så här, så är det en fas och denna fas förvärras av att dina graviditeteshormoner först nu lämnar din kropp i rask takt och då blir man tröttare bara pga den omställningen och en missbelåten bebis på det är ingen höjdare, det vet jag av egen erfarenhet....

www.windi.nu
Som sagt, pröva. Du kommer inte ångra dig