Autism

Nu har jag inga barn med autism men har själv drag av autism men tycker du skriver så fint om din son.:)

Jag vill börja att säga att jag själv inte vaccinerar mina barn, jag vågar inte ta den risken. Mitt barn har trots detta autismsymptom och allt tyder på att han kommer att få en diagnos om ett par månader. Det är med största sannolikhet inte vaccin som orsakar det hela. Det är normalt med en tillbakagång vid autism. Oftast sker den vid 1 eller 1,5 år. Det där med ögonkontakten är bland det första man kan märka. Jag märkte det på min son från början, men BVC viftade bort min oro.

Din son verkar klara sig ganska bra ändå från din beskrivning :) Det är många som berättar att deras barn är hyperaktiva, eller extremt passiva, sover dåligt, äter dåligt osv. Tänk på hans starka sidor.

Jag tycker att du ska klistra in ditt inlägg i Autismtråd 10. Där är vi många som hänger!  

Hej!

Min pojke med autism är snart 8 år. Har du hittat in på autismtråden och behandlingstråden? Också här i samma kategori. Jag vill också tipsa om www.behandlaautism.nu och det forumet. Eftersom du så tydligt märkte detta i samband med vaccinationen kanske du är intresserad av att komma i kontakt med så kallad  DAN-läkare som behandlar autism utifrån att det är en helkroppssjukdom  som i en del fall kan läka. (läs mer på www.autism.com)

Om man då misstänker vaccinationen som en pusselbit i helheten så behandlar man tex den biten. Föräldrar har väldigt olika erfarenheter av DAN-behandlingen: jag vet folk vars barn blivit helt av med alla tecken på autism, några som blir hjälpta lite eller mycket, och några som bara betalar massa pengar, tid och energi och som ändå inte får någon effekt. Du kan komma i kontakt med alla erfarenheter vis www.behandlaautism.nu . Det finns inga DAN-läkare i Sverige, men många vänder sig till tex en norsk läkare som ibland kommer till Stockholm: www.medhelse.no

Nu vill jag inte komma och vara surtanten här, men jag tror absolut inte att autism kan försvinna. Jag tycker inte heller att det ska vara målet. Målet ska vara att bli högfungerande. Jag har en viss insyn i hur hjärnan fungerar hos autister, jag hade väldigt många symptom som liten själv men ingen hade gjort något åt det. Det var väldigt jobbiga år, nu fungerar jag väldigt bra men jag tror aldrig att jag kommer att uppleva saker på samma sätt som andra.

Frågar du vem som helst med Aspergers eller högfungerande autism så kommer de att säga att de inte hade velat kunna ta bort autismen om de hade velat. Det finns många många positiva egenskaper, som ett detaljsinne, bildminne, specialkunskaper osv. Människor är olika och personer med autism behövs verkligen i samhället. Det är ingenting man kan eller ska vilja plocka bort. Bara för att något är mer vanligt är det inte nödvändigtvis det bättre.

Nej satsa på bra träning, socialt, språkligt, samspelsövningar och imitationslek. Barn med autism är ofta långt mycket intelligentare än vi tror. De kan lära sig allt, till och med det här tråkiga sociala spelet som "normalstörda" spelar.  

Jag håller med dig nästan helt: de positiva bitarna behövs osv. Och det viktigaste är att öva samspel, språk mm. Men att ha ett barn som inte kan kommunicera osv osv är  inte positivt för barnet. Huruvida autismen kan försvinna kan man diskutera, men faktum är att jag känner flera som har haft en mycket tydlig problematik och som senare utvecklats till att inte ha några märkbara spår av autism. Försvunnen eller ej. I de fallen jag känner till ser föräldrarna en tydlig koppling till de behandlingar de gjort inom det som brukar kallas biomedicin. Inte okomplicerat, absolut inte okontroversiellt, kanske alla gånger inte ens vetenskapligt / medicinskt berättigat. Men när man själv träffar förälder som berättar om stora framsteg hos sina barn  utan intressen för egen vinning så tycker jag att det är berättigat att prata om även de medicinska behandlingar som i vissa fall verkar fungera, och i andra inte alls. Problemet är att det seriösa ofta blandas med flum och / eller skojare. Och att det tar tid att hålla på med: tid och energi som kanske hade gjort bättre nytta om de satsats på träning osv. Kanske - det är just det som är det stora problemet. Väldigt svårt att veta vad som är bäst för varje individ.

"De kan lära sig allt, till och med det här tråkiga sociala spelet som "normalstörda" spelar. "

Klockrent! Jag har en dotter med Aspergers och har nog det själv med. Jag minns hur tråkigt jag tyckte det var med grupplekar etc och även senare i jobbet då vi skulle ha kick-offer och UMGÅS etc. Däremot är det nog ingen som märkt något, jag har ju lärt mig hur man ska vara men tycker däremot fortfarande att det är rätt ointressant att delta i sociala aktiviteter många ggr.

Det där är så svårt jag håller med. Men det är lätt att säga att autismen verkar ha försvunnit eftersom man inte ser några tecken utåt. Du ser kanske mig ute, jag är pratglad numera, har lärt mig att vara artig och fråga om hur folk har det och hur de känner sig. Jag tittar i ögonen fast det är obehagligt, jag har lärt mig. Ge ögonkontakt, räkna till 5, titta bort. Skulle jag inte ha tränat såhär så hade jag undvikt ögonkontakten helt, eller stirrat ut någon eller något ibland. Jag fastnar fortfarande i detaljer, har specialintressen som är väldigt intensiva. Har ett annat sätt att se på det här med känslor, och jag antar att ljud, ljus och känsel är påverkade på ett annat sätt. Jag får ont i ögonen utomhus av ljuset men visar inte det, jag kan tycka att ett föremål är otroligt obehagligt i konsistensen men hålla masken.

Sättet som autism uppstår på gör det till en omöjlighet att det försvinner. Det handlar om en annorlunda koppling i hjärnan. Den kan man inte koppla om :)   

Min son har ingen diagnos, Han är 2,5 år. När han fyllt 2 hände precis som du säger ett avbrott i den bra utvecklingen som han hade innan. jag väntade att ge min son vaccineringen till efter två års dagen. Så det var absolut under samma period som min son började förändras på ngt vis. han är bra på ord och kan många samt så kan han bilda meningar. men han upprepar som du skriver vad han vill typ 10 ggr. Tex hungrig, hungrig, hungrig, som hack i skivan. Kastar sig också på marken vissa perioder och klarar inte av att gå utanför dörren svarar inte på tilltal osv . Han har också börjat stopppa massa saker i munnen och flaxa med armarna, det gjorde han inte innan. Medan vissa dagar när allt jättebra och han känns väldigt med i samtal osv. Söker också kontakt och kan leka med kända barn när han vill och känner för det men är lite avsides ändå på någt vis, han är osäker med andra, vet inte hur han ska bete sig och går därför undan lite i början. han är ojämn i ögonkontakten. Kan mycket väl söka den eller se på mig när han vill men när han inte vill skärmar han av totalt. Det e som en berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan här då min son kan uppvisa både vanligt normalt beteende för en 2,5 åring och sen ett beteende som på många vis känns avskärmat och annurlunda. Sista månaden är han jättesvår att ha medsig för han ballar ur när han får för många intryck, som på en shoppingrunda eller på marknad. De märks att han inte kan sortera intrycken. Han säger tom själv nu att han vill vara hemma ist. Har tagit upp detta ett antal ggr med BVC-psykolog men hon har bara träffat han på bra dagar och tar inte det hela på så stort allvar. Jag har funderat lite på att om jag bara fått hjälp och verktyg så hade han säkert kunnat träna sina färdigheter, Jag är också villig att prova mjölk och mjölfri kost som de där alternativa experterna förkunnar. Ts. När han fick sin utredning, sa du ngt om vaccinet? Trodde de att där fanns samband? Jag väntade såpass länge med att ge för jag kände mig skeptisk och orolig över just det vaccinet men lät mig övertalas för tänk om han mässling el röda hund.. Usch jag känner att jag ångrar det idag. För jag är rädd at det är det som för att han blivit så avskärmad fått så många udda saker för sig osv.

Skriver på mobil, tydligen så registreras inte radbyte och retur då, därför allt irriterande nog står i en ända klump, störigt

Hej! Vi är i precis samma situation som er. Vår lille kille fick sin diagnos (autism i barndomen) precis innan sommaren, han är nu 3,5 år. Han låter otroligt lik din Samuel, dock har vi märkt symptom redan från början, såsom t.ex. dålig ögonkontakt. Vissa dagar märks det knappt att han är annorlunda, andra dagar är det kaos. Han är inte speciellt rutinstyrd, tycker mycket om människor och leker med många olika saker. Vår kille är tyvärr ganska utåtagerande och kan slå och riva oss, sig själv och andra barn när det inte blir som han tänkt sig. Detta är väl vårt största problem just nu... Man vill ju inte att han ska göra andra eller sig själv illa. Annars är han nog ungefär på samma nivå i sin språkutveckling som du beskriver. Han har under sommaren verkligen börjat lära sig massor av nya ord, han ekar också mycket, men jag har sett detta mer som ett steg i hans utveckling att lära sig nya ord, än att han fastnar i ekandet? Men det vet jag ju förstås inte än. Han är också väldigt företagsam och hämtar det han vill ha, vilket kan vara bra i vissa lägen och mindre bra när han känner för att ta sig en glass ur frysen precis innan middag. ;o) Han har inga problem med kroppskontakt och tycker mycket om att gosa. Han är dock svår att prata med då han endast anser det viktigt att se oss i ögonen och berätta det han vill. När vi sedan vill fråga eller berätta något tittar han bort eller springer iväg. Svarar endast på ja och nej-frågor och hur många vill du ha-frågor.

Vår lilla älskling har också några otroligt starka sidor och är tidigare än genomsnittet på vissa saker. T.ex. kan han alfabetet och vet vad alla bokstäver heter (både stora och små), han ljudar en del ord, räknar till 30 och fortsätter sedan på tiotalen upp till hundra. Han kan vad alla siffror heter och spontanräknar saker. Han är visuellt lagd och duktig på storleksförhållanden även om han aldrig använder orden "stor" och "liten". Har du märkt något specialintresse hos din pojke?

Ett förslag på bra litteratur är "Barnet i glaskulan", har precis börjat läsa den, men tycker den verkar ge en mer optimistisk bild av vad autism är och hur barn senare i livet faktiskt kan klara sig bra trots att de tänker och fungerar på ett sätt som är lite utöver det vanliga.

Jag kommer också att lägga om kosten här i familjen så att vi äter glutenfritt och mjölkfritt. Det finns inga vetenskapliga belägg för att detta hjälper barn med autism, men eftersom vår kille haft magbesvär sedan liten och vissa påstår att detta kan ha ett samband med autism, så anser vi det värt att pröva.