Autism

Jag vill börja att säga att jag själv inte vaccinerar mina barn, jag vågar inte ta den risken. Mitt barn har trots detta autismsymptom och allt tyder på att han kommer att få en diagnos om ett par månader. Det är med största sannolikhet inte vaccin som orsakar det hela. Det är normalt med en tillbakagång vid autism. Oftast sker den vid 1 eller 1,5 år. Det där med ögonkontakten är bland det första man kan märka. Jag märkte det på min son från början, men BVC viftade bort min oro.

Din son verkar klara sig ganska bra ändå från din beskrivning :) Det är många som berättar att deras barn är hyperaktiva, eller extremt passiva, sover dåligt, äter dåligt osv. Tänk på hans starka sidor.

Jag tycker att du ska klistra in ditt inlägg i Autismtråd 10. Där är vi många som hänger!

Detaljerna är helheten

Paisley

Äldre 24 Aug 13:36

#4

Nu vill jag inte komma och vara surtanten här, men jag tror absolut inte att autism kan försvinna. Jag tycker inte heller att det ska vara målet. Målet ska vara att bli högfungerande. Jag har en viss insyn i hur hjärnan fungerar hos autister, jag hade väldigt många symptom som liten själv men ingen hade gjort något åt det. Det var väldigt jobbiga år, nu fungerar jag väldigt bra men jag tror aldrig att jag kommer att uppleva saker på samma sätt som andra.

Frågar du vem som helst med Aspergers eller högfungerande autism så kommer de att säga att de inte hade velat kunna ta bort autismen om de hade velat. Det finns många många positiva egenskaper, som ett detaljsinne, bildminne, specialkunskaper osv. Människor är olika och personer med autism behövs verkligen i samhället. Det är ingenting man kan eller ska vilja plocka bort. Bara för att något är mer vanligt är det inte nödvändigtvis det bättre.

Nej satsa på bra träning, socialt, språkligt, samspelsövningar och imitationslek. Barn med autism är ofta långt mycket intelligentare än vi tror. De kan lära sig allt, till och med det här tråkiga sociala spelet som "normalstörda" spelar.

Detaljerna är helheten

Paisley

Äldre 24 Aug 14:32

#7

kaffemamma skrev 2012-08-24 14:24:18 följande:

Jag håller med dig nästan helt: de positiva bitarna behövs osv. Och det viktigaste är att öva samspel, språk mm. Men att ha ett barn som inte kan kommunicera osv osv är inte positivt för barnet. Huruvida autismen kan försvinna kan man diskutera, men faktum är att jag känner flera som har haft en mycket tydlig problematik och som senare utvecklats till att inte ha några märkbara spår av autism. Försvunnen eller ej. I de fallen jag känner till ser föräldrarna en tydlig koppling till de behandlingar de gjort inom det som brukar kallas biomedicin. Inte okomplicerat, absolut inte okontroversiellt, kanske alla gånger inte ens vetenskapligt / medicinskt berättigat. Men när man själv träffar förälder som berättar om stora framsteg hos sina barn utan intressen för egen vinning så tycker jag att det är berättigat att prata om även de medicinska behandlingar som i vissa fall verkar fungera, och i andra inte alls. Problemet är att det seriösa ofta blandas med flum och / eller skojare. Och att det tar tid att hålla på med: tid och energi som kanske hade gjort bättre nytta om de satsats på träning osv. Kanske - det är just det som är det stora problemet. Väldigt svårt att veta vad som är bäst för varje individ.

Det där är så svårt jag håller med. Men det är lätt att säga att autismen verkar ha försvunnit eftersom man inte ser några tecken utåt. Du ser kanske mig ute, jag är pratglad numera, har lärt mig att vara artig och fråga om hur folk har det och hur de känner sig. Jag tittar i ögonen fast det är obehagligt, jag har lärt mig. Ge ögonkontakt, räkna till 5, titta bort. Skulle jag inte ha tränat såhär så hade jag undvikt ögonkontakten helt, eller stirrat ut någon eller något ibland. Jag fastnar fortfarande i detaljer, har specialintressen som är väldigt intensiva. Har ett annat sätt att se på det här med känslor, och jag antar att ljud, ljus och känsel är påverkade på ett annat sätt. Jag får ont i ögonen utomhus av ljuset men visar inte det, jag kan tycka att ett föremål är otroligt obehagligt i konsistensen men hålla masken.

Sättet som autism uppstår på gör det till en omöjlighet att det försvinner. Det handlar om en annorlunda koppling i hjärnan. Den kan man inte koppla om :)

Detaljerna är helheten

Paisley

Äldre 25 Aug 10:56

#12

viljestarkmamman skrev 2012-08-24 23:28:21 följande:

Vad menas med autism i barndomen? Som du beskriver mammigamia att din son ser i ögonen när han vill ngt men när man själv vill honom något så ser han bort och reagerar inte ens på frågan. Vissa dagar går det bättre dock, min Bvc-psykolog har sagt att autister inte kan pendla mellan bra och dåliga perioder med ögonkontakt och annan social och osocial kontakt. Därför känner jag mig så förvirrad?! Intressant att höra att de finns fler som pendlar så.

Autism i barndomen är när man uppfyller kriterierna för klassisk autism (de ska ha visat sig innan 3 års ålder).

Frågan är om verkligen barnen tittar IN I ögonen? Jag trodde att min son gjorde det, men efter att jag analyserat det hela såg jag att han tittar i ögonvrån eller på munnen. Råkar han titta rakt in i ögat viker blicken automatiskt av. Detta kan inte alltid BVC eller läkare som inte är specialister inom området se. När jag gick med sonen då han var 10 månader till en allmänläkare så sa hon ja men han ger ju ögonkontakt så då är allt okej.

Jag hade också dålig ögonkontakt när jag var liten, så jag vet hur det känns. Det är obehagligt, "för starkt". Tittade jämt ner eller åt sidan.

Detaljerna är helheten

Paisley

Äldre 25 Aug 12:56

#14

viljestarkmamman skrev 2012-08-25 11:56:46 följande:

Paisley, Jag ska undersöka saken, tycker det kan va lite både och. Han kan absolut söka min ögonkontakt ibland och ibland kan jag nå honom bra (tycker jag) Men nu tycker jag att jag ser saker varje dag som inte funnits innan. Har börjat gå på tå ibland, aldrig gjort innan. Mycket rörelser som att vifta med en arm när han springer. Snurra runt för att sen lägga sig på marken, han himlar en del med ögonen eller tittar i sin ögonvrå. när han sitter ner o tex äter och ser tv eller ngt kan han bara inte va stilla, knyter sin hand och viftar, gör märkliga ljud mm känns som han stimar eller va det heter, när man gör saker för att belöna sina sinnen, ritualer med saker lixom. Emellanåt går han bärsärkargång när vi är ute eller som igår när vi var hos vänner och han blev helt sjövild, vägrade lyssna bara sprang runt och skulle ha sönder ett leksakstält. Han vill bestämma mer. Han är verbal med så han försöker kommendera och styra. Saken är ju att han faktiskt leker kreativt med sina leksaker eller med andras leksaker. Han kan spela boll med mig eller andra, han återger och beskriver vad han gör vad kan ser och upplever. han är motorisk och han älskar att klä ut sig. Saker att dra över huvudet samt sätta på fötterna. Han har också bra balanssinne och bollsinne. Men vem vet det kanske försvinner och ersätts av allt det nya? Förlåt ts för jag lånade tråden här lite.

Har han varit på 2,5 års kontrollen? Då brukar många barn med autism fångas upp, om det nu skulle vara det. Det finns onekligen många symptom utifrån vad du berättar.

Ett sånt här formulär brukar man få fylla i vid 2,5 års kontrollen (och i vissa landsting även 1,5). Kolla hur det går på det: http://www2.gsu.edu/~psydlr/DianaLRobins/Official_M-CHAT_Website_files/M-CHATSwedish_REV.pdf

Har du inte fått det, så fyll i det och ta med till BVC.

Detaljerna är helheten

Paisley

Äldre 25 Aug 18:09

#18

mammigamia skrev 2012-08-25 14:29:48 följande:

Det är väldigt intressant det du skriver Paisley. Förstår att du är mycket insatt då du själv kan sätta dig in i situationerna bättre än de som inte upplevt problemen själv. Men är det säkert att alla barn med autism känner så? Jag har hela tiden trott att eftersom det är ett så brett spektrum och så många olika individer med olika personligheter så måste de väl vara lika olika i sina upplevelser som "normala"?

Jag är säker på att han inte tittar på min mun, men om han tittar i ögonvrån är ju svårare att avgöra. Jag upplever det inte som att han tycker det är obehagligt att se mig i ögonen utan mer att han liksom inte förstår vitsen med att göra det. Han kan lyssna på vad vi säger, fast man tror att han är inne i sitt eftersom han inte tittar upp eller på något annat sätt visar att han lyssnar, förrän han reser sig upp och gör det man uppmanat honom att göra. T.ex. går ut i köket och sätter sig vid matbordet när det är dags för mat, eller hämtar något man bett om.

Men mer om hur han känner det och upplever det får tiden utvisa. När han väl har fått ett bättre fungerande språk kan han förhoppningsvis förklara mer hur han känner det. :o)

Man kan ju aldrig veta säkert vad andra känner, men utifrån det jag har läst där folk med högfungerande autism själva berättar så har det varit liknande. Det här är ett så jättestort område. Men jag rekommenderar om man vill fördjupa sig att läsa allt man kan komma över av Temple Grandin. Sök på nätet, det finns en del på Google books. Man kan se det från hennes perspektiv, som är mycket intelligent men även typiskt autistisk (hon talade inte innan 5 år).

Detaljerna är helheten

Autism

INNEHÅLL