• Anonym

    Fan också én till graviditet

    Hur ska man orka när man får två gravidbesked på en vecka? Jag vet att dem inte kan påverka min infertilitet men det känns så jobbigt att bli påmind om sin egen oförmåga. Jag börjar genast tänka på hur jag ska lyckas undvika dopen.

    Någon mer?

  • Svar på tråden Fan också én till graviditet
  • frukarlssonn

    Jag har vart där själv och vet precis hur du känner. Nu har jag iofs fått barn men va barnlös över två år innan jag lyckades. Man blir inte missunsam för att man är en elak människa. Man blir bara oerhört ledsen för att man inte lyckas med ngt man så gärna vill ha mest av allt!  Man mår helt enkelt fruktansvärt dåligt! Vet hur det känns.


    Olivia 090610 ~ Freja101020
  • Anonym

    Helt normalt. Det finns inte en människa på denna värld tror jag som aldrig känt avundsjuka någon gång. Behöver inte handla om barn utan även sådana banala saker som pengar och andras rikedom kan få folk att känna av det där stinget av bitterhet och typ nu vann han 65 mkr på lotto, han som redan var arvtagare till H&M liksom Hoppas hans 80 miljoners kåk brinner ner i morgon ...
    Det är en mänsklig känsla.

    En som saknar förmåga att känna och relatera till andra människor (typ psykopater och så) de kan nog sakna förmåga att känna avundsjuka, men en normalt funtad person gör det då och då särskilt om någon annan får det som de själva hemskt gärna önskar. Så vad vill jag säga - jo det är fullt mänsklig känsla - även om det är en smula tabu att erkänna avundsjuka och missunnsamhet öppet. Så ville jag bara säga att det är något alla normala människor känner av ibland.

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-08-19 23:28:50 följande:
    Helt normalt. Det finns inte en människa på denna värld tror jag som aldrig känt avundsjuka någon gång. Behöver inte handla om barn utan även sådana banala saker som pengar och andras rikedom kan få folk att känna av det där stinget av bitterhet och typ nu vann han 65 mkr på lotto, han som redan var arvtagare till H&M liksom Hoppas hans 80 miljoners kåk brinner ner i morgon ...
    Det är en mänsklig känsla.

    En som saknar förmåga att känna och relatera till andra människor (typ psykopater och så) de kan nog sakna förmåga att känna avundsjuka, men en normalt funtad person gör det då och då särskilt om någon annan får det som de själva hemskt gärna önskar. Så vad vill jag säga - jo det är fullt mänsklig känsla - även om det är en smula tabu att erkänna avundsjuka och missunnsamhet öppet. Så ville jag bara säga att det är något alla normala människor känner av ibland.
  • Dagfördag
    Jellybeanbaby skrev 2012-08-19 04:15:50 följande:
    Jag tycker det är helt vansinnigt att bli bitter på ens väninnor och släktingar som skaffar barn.
    Gläds med dem! Adoptera ett barn då! Eller hitta på nåt annat du känner passionerat för!
    Du kan ju inte sitta och gråta åt det. Live your life! Det finns måååånga infertila därute.

    Man blir inte bitter på dem blivande mammorna, utan på situationen man själv sitter i, och för varje gravidbesked så förstärks ju den där känslan av total hopplöshet. Det är ju inte nåt man kan fixa så lätt själv precis. Och i den känslan så är det inte så lätt att VISA gläde osv till andra.
    "Hitta nåt annat du känner passionerat för" Det var ju det mest okänsliga dumma jag hört. Eller hur....Det är ju en SORG att inte få barn. Samma som det är en sorg då någon dör. Men inte säger du till en vän som mist sin mamma/pappa/nyfödda "Get over it, hitta en hobby, folk dör hela tiden" Det är ju sant visserigen, folk dör hela tiden, men det är ändå förbannat känsligt när någon nära dör. Likaså att inte få barn.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-08-18 17:50:55 följande:
    Hur ska man orka när man får två gravidbesked på en vecka? Jag vet att dem inte kan påverka min infertilitet men det känns så jobbigt att bli påmind om sin egen oförmåga. Jag börjar genast tänka på hur jag ska lyckas undvika dopen.

    Någon mer?

    Känner absolut igen. Och jag tycker inte det var en opassande tråd för ämnet, det är KÄNSLIGT. Sitter i samma situation. Vill inte heller gå på dop. Eller knappt hälsa på någon med nyfödda. Tycker det är sjukt jobbigt. Vill inte hålla i dem heller. Riktigt tabu är det, för "SKAM DEN SOM INTE VILL HÅLLA EN NYFÖDD". Jag vill bara inte....det gör ont.
  • Noir

    Har inte läst igenom tråden ordentligt, men såg en blandad kompot med svar.
    Jag tycker det är tråkigt att du känner så inför att folk runt dig får barn, samtidigt förstår jag att du kan känna så.
    Det är inte fel att känna så men jag tycker du ska vara uppriktig istället för att som du skrev, försöka undvika dopen.

    Om jag var du skulle jag säga att jag är glad för deras skull (vilket jag antar att du kanske är) men att det är jätte jobbigt i och med att du är barnlös. När inbjudan kommer till exmepelvis dop, födelsedagar som du känner att du inte orkar. Tacka nej och var ärlig med varför. Tror du kommer hitta mer förståelse för varför du inte dyker upp och firar deras barn.

  • Anonym (samma)
    Anonym skrev 2012-08-21 12:37:38 följande:

    Känner absolut igen. Och jag tycker inte det var en opassande tråd för ämnet, det är KÄNSLIGT. Sitter i samma situation. Vill inte heller gå på dop. Eller knappt hälsa på någon med nyfödda. Tycker det är sjukt jobbigt. Vill inte hålla i dem heller. Riktigt tabu är det, för "SKAM DEN SOM INTE VILL HÅLLA EN NYFÖDD". Jag vill bara inte....det gör ont.

    Jag håller med dig hela vägen... Jag förstår att människor är stolta över sina bebisar och vill att man håller, gullar osv... Men för att skydda mig sjläv från att krascha så har även jag valt att sätta upp en mur, där inga bebisar passerar. Dvs, jag håller inte, jag gullar inte, jag vill helt enkelt inte heller. Det här har jag dock märkt är vanligare att jag känner med familjen, när syrrorna kommer med sina barn... Jag har lättare att ta att vänner har bebisar. Vet inte varför. Kanske för att man pratar mer med vänner så man faktiskt känner dem bättre och de vet att man ärligt försöker att bara överleva...
  • Jellybeanbaby
    Dagfördag skrev 2012-08-21 12:34:39 följande:

    Man blir inte bitter på dem blivande mammorna, utan på situationen man själv sitter i, och för varje gravidbesked så förstärks ju den där känslan av total hopplöshet. Det är ju inte nåt man kan fixa så lätt själv precis. Och i den känslan så är det inte så lätt att VISA gläde osv till andra.
    "Hitta nåt annat du känner passionerat för" Det var ju det mest okänsliga dumma jag hört. Eller hur....Det är ju en SORG att inte få barn. Samma som det är en sorg då någon dör. Men inte säger du till en vän som mist sin mamma/pappa/nyfödda "Get over it, hitta en hobby, folk dör hela tiden" Det är ju sant visserigen, folk dör hela tiden, men det är ändå förbannat känsligt när någon nära dör. Likaså att inte få barn.
    Jag menar naturligtvis att, det som jag sa, gäller om man VET att man inte kan få barn. Man kan inte gå omkring och vara bitter hela livet. Då kan man istället skaffa sig något bättre att göra. T ex en hund.

    Naturligtvis menade jag det inte mot de som KAN få barn.
  • Anonym (samma)
    Jellybeanbaby skrev 2012-08-21 14:29:22 följande:
    Jag menar naturligtvis att, det som jag sa, gäller om man VET att man inte kan få barn. Man kan inte gå omkring och vara bitter hela livet. Då kan man istället skaffa sig något bättre att göra. T ex en hund.

    Naturligtvis menade jag det inte mot de som KAN få barn.

    men shit, det svaret var inte så mkt bättre... du vet ju inte vart i processen ts befinner sig, ingen annan heller. då den är högst personlig och man bearbetar saker olika, tar tag i saker när man SJÄLV finner det lägligt.

    ditt svar känns nedvärderande... som att det är en fis i rymden. att bara försöka få ngn att "get over it" som ngn annan skrev, är sjuuuuukt nedsättande mot den personens känslor.  
  • Dagfördag
    Jellybeanbaby skrev 2012-08-21 14:29:22 följande:
    Jag menar naturligtvis att, det som jag sa, gäller om man VET att man inte kan få barn. Man kan inte gå omkring och vara bitter hela livet. Då kan man istället skaffa sig något bättre att göra. T ex en hund.

    Naturligtvis menade jag det inte mot de som KAN få barn.

    Men att inte kunna få barn...det KÄNNS nog livet igenom. Klart att man nog kommer till en punkt då man accepterat, men man blir ju ändå påmind hela tiden. Vänner få barn, barnen får tonårsbekymmer osv, barnen får barn. Då ska det pratas mormors/farmors prat och "barnbarn är livets efterrätt" blabla....Förstår du inte att än om man accepterat och "gått vidare" Så är det ändå alltid ett sår i själen att inte ha fått. Man kan aldrig vara med i barnprat, tonårsprat, familjeliv på det sätt som innehåller barn. Och det är väl ändå en ganska stor grej. Man kan aldrig få den gemenskapen, som är så självklar och en så enormt stor del av mångas liv.  Jag vet inte, det kanske är en dum jämförelse, men någon som mist sitt barn, det gör ju ont resten av livet. Samma med barnlöshet. Det gör ALLTID ont. Men det är klart, en hund löser ju allt.
Svar på tråden Fan också én till graviditet