Homosexualitet vs Bibeln

Här är min tråd. www.familjeliv.se/Forum-5-66/m7028913.html

SaraHelena,
Jag skulle vilja veta hur du kan tycka att Jesus var en i mängden, eller som du uttryckte det 13 på ett dussin?

Jag tror inte heller att det finns något bevis på att Jesus var en fanatiker som predikade att domedagen var nära. Om du tolkar det från Bibeln, så är den ju som du själv också anser inte tillförlitlig som källa.

Hur kan gud tycka att homosexualitet är onaturligt? Han har ju skapat oss alla...

Jag tycker också att det är handlingarna som bestämmer hur vi är, självklart.
Men,
återigen, homosexualitet är ingen handling, det är inget val och vad mer, så skadar det INGEN, alltså finns det inget ont uppsåt.

Vem kan se ner på det? Inte jag i alla fall.
Och jag tycker det är ännu värre att påstå att gud dömmer ut homosexualitet, hur vågar man påstå det?

Ok, jag vet att det står i bibeln, men bibeln är skriven av människan och tyvärr så manipulerade man folket till att gå i kyrkan genom att hota med satan och allt möjligt annat.
Varför ville man att folket skulle gå i kyrkan på den tiden? jo, för att få makt över folket och för att driva in pengar till kyrkan och därigenom få ännumera makt över folket.

Många budord är ju så självklara, du ska inte döda... Jag behöver inte vara kristen för att förstå att det inte är ok. Jag vill påstå att allt som är fördömmande och förmanande i bibeln är människans tolkningar av guds ord.

Gud kommer inte dömma dig efter döden. Satan kommer inte att ta dig, för han finns inte och vi behöver inte förtjäna ett evigt liv, för det har vi redan.

Glömde säga att jag håller helt med blåbärspappa i att homosexualitet är KÄRLEK mellan två människor, hur kan det bli fel?

Jag har hoppat in och ur den här diskussionen och egentligen tänkt att nu finns det inget mer att säga men,... here I go again.

Jag skulle vilja påstå att den här diskussionen inte kommer att leda någon vart mer än att båda parter (bibeltrogna/icke bibeltrogna) kommer att bli mer och mer spydiga mot varandra.

De bibeltrogna kommer alltid att hänvisa till bibeln och då det är deras övertygelse att det är guds sanna ord kommer dom inte att vika sig för påhopp. Så vitt jag har förstått så anser dom att homosexualitet är en handling, alltså ett val man gör, för att dom tolkar bibeln på det sättet. För precis som dom tycker jag att handlingarna definierar människan.

Vi andra icke bibeltrogna kan komma med hur många argument och liknelser ur bibeln som helst som vi tycker är tokiga, men vi kommer aldrig att kunna "vinna över" de bibeltrogna, därför att det är dera TRO.
Om vi skulle vinna över dom så har vi argumenterat på ett sätt så att dom skulle börja tvivla på sin tro, och DET vore stort...

I början när jag hoppade in i den här diskussionen erkänner jag att jag hade en slags längtan att få "sätta dit" dom. Att bevisa att deras argument inte håller. Men nu har jag insett att det inte går. En av anledningarna är att dom alltid kommer att referera till bibeln som en säker källa, och då var vi där igen... Deras tro bygger ju på att allt som står i bibeln är sannt, det går inte att argumentera med det. Jag har försökt.

Slutligen vill jag bara säga än en gång: Att döma ut homosexualitet är FEL. Det spelar ingen roll hur du lindar in det, det är fortfarande diskriminering!

MrsL,
Nu tror ju inte jag på Domedagen så jag får prata med gud nu istället, eller när jag kommer över på andra sidan (efter döden alltså) och kan göra det ansikte mot ansikte.

Men MrsL, varför ska jag säga det till gud? Enligt mig är ju gud felfri! Du har nog missupfattat min ståndpunkt i allt det här.

Gud är skaparen, alltvetande, allsmäktig och kärleksfull.

MrsL,
Läste du hela mitt förr-förra inlägg? Eller läste du bara den sista meningen? Kan du inte hålla med mig i det jag skrev? Jag försökte bena ut varför vi aldrig kommer att komma överrens!

Jag vill dela med mig en historia jag nyss har läst och som jag också skrev i en annan tråd. Tänk er att...
...På Mors dag så får en mamma varsin present av sina fem barn. Ett barn har sparat sin veckopeng och köpt en liten prydnadshare, medans ett annat barn har gjort ett askfat i lera, små fingeravtryck täcker ytan. Det tredje barnet har målat en täckning av mamman, som genast föräras en plats på kylskåpsdörren. Det fjärde barnet har gjort en handspegel i slöjden men det femte barnet har glömt bort Mors dag och plockar några blommor i rabatten utanför huset och ger mamman. Alla presenterna skänker mamman glädje och hon är stolt över alla sina barn.
Tänk er nu att alla barnen gick ut framför huset för att slåss om vems present som var bäst. Om du var den mamman, hur skulle det kännas?

Det här är vad religion har blivit. Vi behöver inte förlora våran egen värdighet för att tjäna gud.
Vi måste tänka SJÄLVA och agera utifrån vårat EGET samvete, det är inte alltid så lätt för att det kräver att man skapar sig en egen uppfattning istället för att följa vad någon annan har förutbestämt.

sitter och tittar på insider och jag bara undrar: varför ska man omvända någon som redan är lycklig? aaaaahh!

Jag menar, är inte lycka något vi önskar alla?

Jag undanber alla kommentarer i stil med att en människa som misshandlar en annan är kanske också lycklig, etc