Jag hatar HEN!!!

För formens skull och en hel del annat

Om man klipper och klistrar och sen fogar ihop kan man nog komma fram till mycket, t ex märkliga uppenbarelser om statsfeminism och annat oknytt.

Så hår såg mitt svar till Element ut: 

Inte precis, jag menar snarare att det borde vara möjligt att argumentera för sin sak utan att behöva förvanska kontexten.

För övrigt kunde man häromdagen se en liten notis i tidningarna, den beskrev vad som hade hänt en 16-årig pakistansk flicka  som pratat med en pojke. Hennes föräldrar hällde syra över henne, jag minns inte om hon dog, utan det som blev kvar i minnet var "hon hade pratat med en pojke" och en läkare som sa "man kunde se hennes kranium".

Självklart är jag medveten att det finns människor som tror att könsroller är givna av gud eller våra gener, vi har ju åtskilliga exempel på sådana här i tråden.  

Samtidigt förstår jag tron på att könsroller inte delvis är en social konstruktion måste leda till stollerier som babblandet om statsfeminism - och att man också ständigt måste ändra i kontexten för att inte verkligheten i ska fara iväg alltför långt från den egna sektens teser.

Lustigt förresten. För kanske tusen inlägg sen här i tråden råkade jag skriva könsroller, varpå en Faber genast replikerade "Det finns inga könsroller".. Då tog jag svaret som någon slags skämt som gick mig förbi, nu vet jag mycket mer om testuggandet i Fabrernas värld:

När en politiker från ett anständigt parti säger att variationen av hur vi uppfattar manligt och kvinnligt med avseende på tid och rum visar  att  könsrollerna delvis är sociala konstruktioner, ja då ser Fabern ytterligare ett exempel på statsfeminism och börjar spana efter batikhäxor. 

När Noah vill klippa sig hos en herrfrisör, då kan Fabern här i Sverige bara håna henom, men när tjejer i andra delar av världen vill vidga sina socialt konstruerade könsroller, ja då har Fabern inte sällan helt andra metoder att ta till. 

Fast det är möjligt att du kastar pärlor för svin nu.

Det där är himla kul att du alltid blir så purken då någon skämtar med din trosuppfattning.

Tanken att Fabrarna inser att hen kommit för att stanna men att de försöker neutralisera den statsfeministiska konnotationen genom att ge hen en manlig variant och en kvinnlig variant, hum och hen kan väl åtminstone få vara värd ett litet småleende.

Mm, jag vet - vi upprepar oss alltid.

Jag förstod nästan att du skulle bli purken när Nihka tog ditt skämt och satte det framför en skrattspegel

Om du bara hade varit lite mindre enkelspårig skulle du säkert ha kunnat uppskatta med vilken finess detta gjordes,, men nu blev det bara en variant på din vanliga rädsla för att skrattet inte var på din sida.

Är alla antifeminister lika renons på självironi som du tycks vara? 

Nej, egentligen har jag inte det.

Min förhoppning har varit att du någon gång ska upptäcka att jag till viss del driver med din retorik och ditt bekräftelsebehov. Pröva att gå in på jämställdhetsforumet och försök förutsättninslöst att granska inläggen med avseende på bekräftelsebehov.

Om du inte upptäcker att medlemmarna i gosskören ideligen måste putsa på varandras egon för att finna styrka i kampen mot den fasansfulla statsfeminismens härjningar så beror det knappast på att fenomenet inte är mycket tydligt utan bara att du är blind för dina egna svagheter.

Visst, vi upprepar oss, både du och jag. Min uppfattning är att ditt behov att få flabba åt andra är lika starkt som ditt behov av att få ta dig själv på allra största allvar.

Det som är kul med den här tråden är att ni som tror på existensen av en helig statsfeminism inte har fått flabba ostört, tvärtom har det skrattats en hel del åt er teologi.

Överhuvudtaget är det väl bättre att skratta åt grabbarna som upptäckt dolda agendor och statsfeminism med vidhängande batikhäxor än att ta dem på allvar.

Och du. Du får gärna kalla mig hen om det gör dig lite gladare. 

Åh, låt inte mig störa. Jag har verkligen uppskattat försöken att bevisa statsfeminismen - och här anar jag en förklaring av bakgrunden till att förklaringarna inte ses bevis av andra än de troende.

 

Så spännande! Handlar det om en stickbeskrivning?

Njaej, delvis driver med din retorik, skrev jag. Ett rätt effektivt sätt att bemöta personer som envisas med att tro att de har tolkningsföreträde på alla punkter, inlusive språket och dess utryck.

Ibland kan man faktiskt få till stånd en diskussion om ämnet efter att man förklarat att begrepp som statsfeminism, massinvandring med mera  är åsiktspräglade och att man inte köper den åsikten, men för det mesta blir reaktionen sådan att man fastnar i en diskussion om diskussionen eftersom de åsiktbärande uttrycken i stort är desamma som åsikten.

Men visst är det möjligt att föra en annan diskussion. Din skämthistoria är ju ett kul exempel på hur en tänkt framtid där hen är etablerat i språket kan ses av en henmotståndare. Då uppstår genast behovet att könsbestämma eftersom det ligger i människans natur enligt vissa att alltid behöva ange könet på någon. Bilförarens kön får iofs vara obstämt men man måste ange att det antingen var en hen eller en hum. Dessutom antyder din historia också att det måste finnas en dold språklig könsneutraliseringsagenda där hen bara är det första steget mot ett mer könsneutralt språk.

Det händer då och då här på FL att någon blir uppenbart stött  för att jag vägrar att köpa hens språk med dess åsiktsbärare. Jag brukar då alltid föreslå att vi fortsätter diskussionen på ett neutralt språk. Hittills har responsen varit klen.

Hur ser du på din historia, vilken tolkning gör du om du analyserar den?

Tja, nu är ju mänsklig ett könsneutralt begrepp, så historien måste i så fall vara skriven av en person med mycket begränsad språkförståelse. Hensklig och humsklig skulle inte bli könsneutrala varianter av mänsklig utan det omvända -  ett sätt att försöka ange kön på ett genusneutralt begrepp.

Och det är väl det som gör historien så rolig - att "författaren" är så klantig att han inte får logiken att hänga ihop.

Överhuvudtaget tycks det mesta av motståndet mot hen bottna antingen i aningar om dolda agendor och/eller mycket bristfälliga språkkunskaper.

 

Mig skulle det inte förvåna om det finns misstankar om dolda agendor där hen bara är ett första litet steg i ett massivt angrepp på språket ur något slags rättviseperspektiv där avsikten är att balansera mannen som språklig norm med lika mycket kvinnligt eller begrepp som inte direkt kan härledas till ett enskilt kön.

Tanken är lätt absurd, men många hen-motståndare verkar tro att språkets utveckling styrs av dekret och dolda agendor, ungefär som en av den här trådens skribenter som skrev att snart kommer det att utgå ett påbud om att alla offentliganställda måste använda hen.

Jag tror att vi kan vara överens om att hen-diskussionen är absurd - men att vi har helt olika syn på vad som är absurt i diskussionen.

För mig är det självklart att det är användarna som utvecklar och förändrar ett språk och ordens betydelse och jag tror att hen har kommit för att stanna och sen får framtiden, dvs användarna, utvisa om hen bara kommer att användas som ett neutralt pronomen eller om dess möjligheter att från betraktarens perspektiv i nedsättande syfte definiera vem som är en riktig man eller kvinna och vem som bara är en hen också kommer att få en språklig förankring.
 

Och då är vi tillbaka på ruta ett, där du och andra henmotståndare hänvisar till - eller antyder -  en dold agenda och där ni bättre tror er förstå avsikten hos de som använder hen än de själva gör.

I och för sig anger du ett syfte, det har jag nog inte sett förut. Och det är ju sant; man kan använda han och hon om personer vars kön man vet, och om personer vars kön man inte känner till kan man använda hen eller också välja den variant av hen/hon som bäst stämmer med de föreställningar man har om vilket kön personen borde ha. Och alternativt kan man använda krångliga könsneutrala omskrivningar av rädsla för att använda ett så kompromenterande pronomen som hen. Och vilket alternativ man väljer har säkert ett tydligt samband med vilken syn man har på jämställdhet.

Längre än så går det nog inte att komma i den här diskussionen där du tror att hen är ett ord som skiljer sig från språkets övriga såtillvida att det inte är naturligt.

Jag tycker mig minnas att du tidigare i tråden ansåg att snippa också var ett sånt ord. Som förälder till en flicka är jag glad att hon har ett ord för sitt kön som är naturligt för henne och hennes kompisar. Det går säkert att härleda ordet tillbaka till RFSU och ett genusteoretiskt tänkesätt men för de som använder ordet är det bara en självklar och gemensam benämning för en flickas kön.

Jag misstänker att det finns åtskilliga länder där det du kallar diffust jämställdhetstänkande inte påverkat språket lika mycket som i Sverige och där får flickor leva med att att ha en kroppsdel utan andra gemensamma namn än de som är präglade av vuxnas sexualitet.
 

På vilket sätt menar du att jag insinuerarade detta?

Jag förklarade bara varför snippa är ett så bra ord för dess användare, att de har ett gemensamt namn på sitt kön som inte är präglat av vuxnas sexualitet och att ordet ursprungligen (precis som alla andra ord lanserades med ett syfte, i detta fall ett genusteoretiskt syfte.

Jag gissade också att det finns många länder där flickor inte har ett självklart  och gemensamt namn på sina kön, och antog att det är länder där det inte är lika opportunt att konstruera nya ord präglade av diffusa jämställdhetstankar.

Jag har inte påstått att du är en barbar. Däremot kan jag på goda grunder påstå att du har vissa problem med andra perspektiv än ditt eget. Det förvånar mig lite att man som förälder till en flicka (och det är ju du) inte förmår att se vad hon har att vinna på att få ett ord för sitt kön. Att man sen som vuxen inte använder ordet snippa när man talar med andra vuxna, ja det handlar ju bara om att kunna skifta perspektiv.

Apropå Aftonbladet så tycks det vara en trend bland missnöjesopportunisterna att söka exempel utanför normen och generalisera utifrån dessa.

En nyttig övning skulle kunna vara att gå igenom samtliga personliga pronomen i Aftonbladet för detta datum, klassa dem som han, hon, hen, vi etcetera och göra en tabell över deras frekvens.

Därefter blir det möjligt för missnöjesopportunisten att ställa sig frågan varför hen reagerar som hen gör när hen utnämner enskilda exempel till generella sanningar eller politiska statements.

Sprätten på toaletten, typ.

Ytterligare ett exempel på att argumenten mot hen är en aning krystade, här även bokstavligt talat. 

Lustigt och ibland mindre lustigt att fanatiker så ofta trosvisst känner andra människors avsikter och tankar.

Här i Sverige kan man skratta åt fanatikernas tankeläsningsövningar men skrattet fastnar definitivt i halsen när man ser vilken effekt på andras liv fanatikernas telepatiövningar kan få utomlands.

Märkligt nog är du ju långt från ensam om dina stollerier. Personligen tycker jag att det är lite mer värdighet över den henmotståndarfalang som bestämt sig för att krysta hen på toa än vad det är på gosskörens mässande om statsfeminism.

Och tillsammans med ubemerked till på råga på allt. Nu har du ju hällt bensin på det heta elementet

Jag tror att du kan utgå från att främst noterar att det ska vara ett uttalande (enligt din grammatik) som tydligen cirkulerat i ett flertal medier. Uttalandet ska också enligt dig komma från den svenska kultureliten och handla om svenska män.

Jag vet inte vad det är för uttalande, jag vet ju inte ens vilka du anser utgör den svenska kultureliten. Perspektivet då man tankeläser blir nog lite förskjutet relativt verkligheten.

Jo, du var ju så där mystisk nyligen också - då du hade två förklaringar till något jag glömt vad det var - men får jag gissa var det säkert bevisen för statsfeminismen.

Hursomhelst: Jo jag har förstått att din trosinriktning är ritualiserad och hemlig, men vill du att jag ska kommentera något så får du i vilket fall vara så god att länka.

 

Hah, och jag brukar tänka "Vadå, hatar hen - borde det inte heta: Jag hatar henom. Och varför skriva hen om en person man hatar och då rimligen vet könet på"  - och då är man strax framme vid henne/honom.

Ordhatare är ett märkligt släkte som det kan vara lite svårt att förstå sig på