Jag hatar HEN!!!

Ingendera, faktiskt - men kanske mitt svar blev för kryptiskt och kortfattat.

Artikeln är intressant - vad var det du tyckte att jag förbigick?

Ungefär detsamma som i mitt förra svar - att det finns ett antal olika sätt att benämna personer (eller djur) man inte vet könet på: 
Man kan försöka undvika pronomen i sådana situationer överhuvudtaget eller man kan skriva/säga "hon eller han" 
Man kan använda han som könsneutralt pronomen,
man kan använda den 
eller man kan använda hen.

Hur mottagaren uppfattar våra val varierar naturligtvis eftersom det inte som Benjamin tror går att sätta någon allmängiltig standard för vilken ideologisk belastning våra val av uttryckssätt har.

Han i egenskap av personligt pronomen är nog ett undantag där, eftersom användaren medvetet eller omedvetet blir bärare av uppfattningen att mannen är normen för människan och kvinnan undantaget som bekräftar denna regel.

Den som personligt pronomen förespråkades av Benjamin i artikeln. Jag läser en jävla massa text i mitt jobb och på min fritid, jag har inte mött "den" som personligt pronomen hittills med en betydelse då det ersätter han eller hen som t ex i exemplet "Fråga den" i stället för "Fråga honom eller fråga henom". Den har ju inte ens en fungerande objektsform utan det blir "Fråga den" inte "Fråga denom".

Min uppfattning är att de som förespråkar den som personligt pronomen inte själva använder den, till viss del kanske för att de själva är medvetna om att den har vissa begränsningar i funktionen som personligt pronomen men framförallt för att de är bärare av uppfattningen att det inte behövs något könsneutralt pronomen, utom möjligen han.

Vilket val man än gör i den här språkfrågan kommer det av vissa andra att uppfattas som en ideologisk markering, somliga - som Benjamin - är eller tycks vara omedvetna om detta.

Så småningom när hen blivit det naturliga valet för de flesta av oss kommer dess ideologiska betydelse att tona bort, och det språkliga valet att män och kvinnor har samma värde kommer att vara underförstått.

 

Vem vet, så småningom kanske CMM inser att han inte har ensamrätt på härskartekniker och utifrån denna insikt väljer att inte bli så stött när han blir bemött på samma sätt som han bemöter andra - eller kanske rentav börjar diskutera sakfrågor i stället.

Pröva att klicka på visa endast CMM och sen visa endast FMGA och gör en bedömning av vem av oss som oftast väljer att diskutera ämnet och vem som oftast enbart behandlar personfrågor.

Mitt främsta intryck av dig är att du mycket väl skulle kunna klara av att diskutera på en sådan nivå att du inte skulle behöva fästa dig särskilt vid eventuella gliringar åt personangreppshållet. Det finns åtskilliga som inte ens har förutsättningar att kunna diskutera på annat än personangreppsnivå, men det har ju du egentligen.

(Och ovanstående är alltså exempel på den variant av härskarteknik som du brukar använda dig av) 

Nja, möjligen att jag kan påpeka att den antifeministiska liturgin inte har någon bäring i den sekulära världen.

Tja, jag kan väl ställa det antifeministiska krumbuktandet kring den heliga svenska statsfeminismen mot uppfattningen om människors lika värde som sju av våra åtta riksdagspartier utgår från i synen på hur samhället borde se ut i dag och bör se ut i morgon.

Det är ju detta antifeministen kallar statsfeminism, åtminstone är det så  jag har uppfattat de försök till förklaring av begreppet statsfeminism som gjorts från antifeministiskt håll.

Så bevisbördan är inte min. Det är inte mitt fel att antifeministen inte kan förklara statsfeminismen bättre än att jag uppfattar det som att det är synen på jämställdhet hen egentligen talar om. 

Jo, jag håller med - men jag ser inte den bilden som ett uttryck för statsfeminism.

Nej, men jag anser att de antifeministiska kraven på att män ska kvoteras vid vårdnadstvister inte utgår från barnets bästa. I dagens samhälle har kvinnor i betydligt större utsträckning än vi män erfarenhet av att vara en närvarande förälder.

För övrigt är jag mycket dåligt påläst om genusteori, så i det sammanhanget betraktar jag dig som genusteoretikern av oss. Din genusteori uttryckte du ju här ovan som så - att du alltid behandlar kvinnor med respekt.
Min teori är mer individorienterad än din, såtillvida att jag ser på människor inte enbart som representanter för ett kön, utan främst som enskilda individer.

Men den traditionella mansrollen bygger ofta på att det finns en kvinna som står för marktjänst och barnhantering bakom mannen. Det finns inte utrymme för att både män och kvinnor ska anta en traditionell mansroll, inte om vi ska ha ett samhälle med någon som helst plats för barn iallafall.

 

På inget sätt.

Är det det som är statsfeminismens mål enligt dig?