Har föräldrar inget att göra eller?!?!?!?!?!?!?

Ni är ju för barn för tusan!
Barn får inte göra som de vill. Så enkelt är det.

Med tanke på dina resonemang så är det bara bra att era föräldrar faktiskt sätter regler och gränser. Ni är barn och är naturligtvis inte mogna eller förmögna att sätta era egna. Det märks ju bara i detta att ni vill festa och supa så fort ni är själv. Tänk om de skulle strunta i allt och bara låta er göra vad ni vill, stackars barn säger jag då.

Dock verkar föräldrarna extremt slappa på andra sätt, jag skulle aldrig i livet lämna två så unga tjejer och som resonerar som er helt själva så pass mycket, det bäddar för problem. Samt att det självklart är önskvärt att kunna komma överens om saker och ting tillsammans och inte att de bestämmer över era huvuden.

Självklart menade jag inte bara att vi ska supa, men det är väl de vi oftast gör på helgerna eller är med vänner och gör annat vilket kan innebära att man kanske inte har lust att vara hemma elva om helgerna eller om kvällarna.. 

Om en 15-åring "oftast" super på helgerna skulle jag bli mycket orolig som förälder och det är absolut inte förvånande att de tycker att ni ska vara hemma elva på helger.

Frihet under ansvar, är en mycket bra riktlinje. Ni klarar uppenbarligen inte av att ta ansvar över er själva. Alltså har ni inte heller någon större frihet. Hade ni faktiskt kunnat sköta er en helg utan att de behöver oroa sig för om ni råkar i trubbel, så kan jag garantera att ni också hade fått den större frihet. Men sköter man sig inte så säger liksom det sig självt.

Själv fick jag till slut komma hem när jag ville på kvällarna, för min pappa visste att jag inte var ute och söp eller gjorde något tokigt utan såg normalt sett till att vara hemma i rimlig tid ändå. Trots att jag inte ens behövde! Jag gjorde det, för att jag tog ansvar över mig själv.

Bara för att man dricker under helgerna någongång ibland behöver man inte hamna i trubbel plus att vi är faktiskt inte bara ute och "super" eller "festar", vi är faktiskt hos vänner utan alkohol vilket inte föräldrar fattar.
Så ni tycker alltså att mina föräldrar behandlar oss rätt? 

Eh du skrev själv:
 "Självklart menade jag inte bara att vi ska supa, men det är väl de vi oftast gör på helgerna".

Ja jag tycker faktiskt de gör helt rätt med reglerna. Bortsett från redan nämnda faktum att de är borta alldeles för mycket samt att det vore önskvärt att komma överens om saker tillsammans och inte bestämma över era huvuden. Men de kanske försökt och det kanske inte är möjligt, det vet ju inte jag. Men jag tycker det är sorgligt att de är borta så mycket och lämnar er helt övergivna.

Tack att du förstår smått, det värmer det!

Hur gammal e du?:O Och eh ja. Så länge du bor hemma e det dom som bestämmer !!

Prata med dem, säg hur ni känner och vad ni vill. Berätta att ni vill vara med och fatta beslut. Jag måste ju däremot säga att JAG aldrig skulle tillåtit det med tanke på hur omogna ni låter.
Jag fick bestämma (mycket iaf) själv i den åldern, men jag förtjänade det! Jag visade att mina föräldrar kunde lita på mig till 100%. Jag fick komma hem när jag ville på kvällar/nätter tex så länge de visste vart jag var, med vilka jag var och hur jag skulle ta mig hem igen. No problem! Men sen var inte jag en sån där tonåring som drack varenda helg, jag var en social och lugn tjej som gick på bio eller dylikt med mina kompisar (som självfallet inte heller drack) Jag rökte aldrig (som alla mina kompisar dock gjorde) och ja.. Jag skötte mig helt enkelt och hade en relativt trevlig attityd och var ansvarsfull.

Jag tycker du ska läsa igenom och tänka på saken.

Så är vi. Det är av omtänksamhet. Du fattar när du blir äldre och kommer att skratta gott åt det du skrev här.

Ja precis. Själv hade jag föräldrar som inte brydde sig alls när jag var i tonåren. Jag sprang vilt och aldrig frågade någon om jag varit på skolan på dagen eller undrade om jag var hungrig etc. Nu är ju det att gå till ytterligheter, men om mamma och pappa har regler så är de ju för att de är rädda om en och på lång sikt så är det bra för självkänslan och tryggheten. Jag skolkade flera gånger i veckan och jag minns faktiskt inte att någon hade synpunkter på det! Inte skolan eller föräldrarna .......jag var nog extremt osynlig men jag minns att jag fanns