Vi som är överviktiga & gravida.

Mitt illamående verkar vara på väg bort!

Senaste veckan har jag kunnat äta köttfärssås (med mycket grönsaker i) och igår kunde jag äta kyckling! Det är lycka! Har fått kväljningar bara jag satt det i munnen tidigare. Idag åt jag tom hamburgare utan illamående efteråt (dock en hälsosam variant då vi var på skördemarknad och allt var hemlagat och hade grovt bröd, hög kötthalt och mycket sallad) jag hoppas att det har vänt nu. Fast väntar nog ett tag till med att testa ägg igen

Hur är det med er andra?

Jag har nyligen plussat (är i v 5) och väger 88 kg och är 168 cm lång. Bmi alltså typ 30. Är mest rädd för att gå upp mycket under graviditeten. Min mamma gick upp 30 kg, och för mig har det startat rätt dåligt då jag måste äta jätteofta för att inte må fruktansvärt illa.

Funderar lite över hur BM kommer att hantera detta... kanske är bäst att jag själv tar upp det så jag visar att jag är medveten om det och orolig för det?

Jag är också gärna med här :) 

Är 170 lång och väger i skrivande stund 114,5 kg, är i vecka 10 men går in i vecka 11 i morgon. Har gått upp 20 kg de senaste två åren, varav de sista fem-tio nu när jag blev preggo och slutade snusa... Viktuppgången har stannat av nu iaf, var mest de första tre veckorna, nu hoppas jag på att stå still så länge som möjligt. Får problem med vristerna om jag går upp mer. 

Jag är singel och är gravid mha privat donator, 36 år men blir 37 i år så jag vågade inte vänta på "den stora kärleken" nå längre. Har träffat många män, men ingen där det blivit helt rätt. Tyvärr, det är en sorg för mig då jag såklart helst av allt vill ha en närvarande far till mitt barn och någon att dela den här upplevelsen med. 

Just nu är jag så sjukt nervig, är livrädd för MA ! Tycker symptomen har minskat och känner mig inte alls gravid öht. Har Ul den 29:e men tycker tiden dit är lååång. Hur fasen gör man för att inte gå och tro att fostret ligger dött?? Är riktigt påfrestande och jag känner mig rätt deppig faktiskt. 

Jag är också gärna med här :) 

Är 170 lång och väger i skrivande stund 114,5 kg, är i vecka 10 men går in i vecka 11 i morgon. Har gått upp 20 kg de senaste två åren, varav de sista fem-tio nu när jag blev preggo och slutade snusa... Viktuppgången har stannat av nu iaf, var mest de första tre veckorna, nu hoppas jag på att stå still så länge som möjligt. Får problem med vristerna om jag går upp mer. 

Jag är singel och är gravid mha privat donator, 36 år men blir 37 i år så jag vågade inte vänta på "den stora kärleken" nå längre. Har träffat många män, men ingen där det blivit helt rätt. Tyvärr, det är en sorg för mig då jag såklart helst av allt vill ha en närvarande far till mitt barn och någon att dela den här upplevelsen med. 

Just nu är jag så sjukt nervig, är livrädd för MA ! Tycker symptomen har minskat och känner mig inte alls gravid öht. Har Ul den 29:e men tycker tiden dit är lååång. Hur fasen gör man för att inte gå och tro att fostret ligger dött?? Är riktigt påfrestande och jag känner mig rätt deppig faktiskt.