Vi som är överviktiga & gravida.

Nej det här med att folk tar på magen slapp jag helt i förra graviditeten. Som ni säger är det ju liksom mer mage än bebis dem hälsar på...

I förrgår var vi äntligen på RUL! Vi fick se att det faktiskt fanns någon där inne. Denna gången var det svårt att se bebisen, men hon som gjorde undersökningen trodde inte det berodde helt på min vikt utan för att bebisen låg mitt bakom ärrvävnaden från mitt kejsarsnitt jag gjorde förra året. Fast hon var tvungen att fråga om jag gjort snitt, ärret var i princip osynligt. Förra graviditeten såg vi allt vid rul men nu fick vi en ny tid om 2 veckor. Vad hon kunde se såg allt bra ut med hjärtslag, urinblåsa och magsäck. Och det är en pojke! Har en tjej sedan innan.

Här där jag går i Blekinge landsting så får jag ett extra TUL pga vikten. Sen får jag ännu fler extra för att jag har graviditetsdiabetes. Hade det så förra graviditeten med, med en massa flödesultraljud. De 3 sista månaderna UL varannan vecka och CTG-kurva varje vecka. Var dock för att minimera var nere på -30% ett tag. Växte dock till sig de 3 sista veckorna när jag slutat jobba och stressat mycket mindre.

Vi har blivit gravida på egen hand. Första barnet tog flera år med flera missfall och uteblivet resultat. Den andra kom nu av bara farten, vår dotter kommer vara 1,5 år när nya bebisen kommer. Det var någon i min mammagrupp som sa att det sägs att det brukar gå lättare med andra barnet om man haft svårt att få det första. Om det stämmer vet jag inte.

Mitt råd till dig är att hålla koll på din cykel via någon app. Jag själv använde menskoll, håller hyfsat koll på när du beräknas ha ägglossning och så, gratis är den med.

Så var det för mig med. Förra (första) gången jag var gravid mådde jag bättre än någonsin! Gick ner i vikt istället för upp. Nu är jag i vecka 20 med nr 2 och just nu ligger jag på samma vikt som vid inskrivningen. Jag har alltid sett mina pustande gravida vänner som vart smala från början men i regel gått upp 30kg vis graviditeten, jag såg ju framför mig att jag skulle se ut som en megabyte flodhäst innan allt var klart, men icke. Tror dock inte jag kommer gå ner i vikt denna graviditeten, är glad om jag står kvar på samma vikt.

Alltså jag fick en chock idag. Trodde det inte syntes att jag var gravid, sen såg jag mig själv på kort... Jag har inte berättat på jobbet ännu och har semester i 2 veckor till. Magen har kommit den senaste veckan i vecka 20. Så här stor var i te min mage äns när jag var höggravid med vårt första barn...

Jag tar med insulin för min graviditetsdiabetes. Gjorde det förra graviditeten med och när jag fick sprutorna första gången kändes det som mitt liv var slut. Sen märkte jag att det inte var så farligt. Denna gång ser jag insulinet mer som en trygghet, jag får benhård koll på blodsockret vilket är bra.

Jag tar långtidsverkande på kvällen och sen vid frukost lunch och middag. Dock väldigt låga doser då jag håller mig till lågkolhydratskost.

Stor grön drake:

Nålarna på insulin sprutorna är väldigt tunna och korta, känns knappt.

För att jämföra med bilden jag la i lite längre upp i tråden. Detta var jag i min förra graviditet i vecka 39. Vägde lika mycket som nu.

Är i vecka 21 nu och jag känner mer och mer för varje dag att kg vill ha ett planerat kejsarsnitt. Min förra förlossning var inte särskilt kul, får panik bara jag tänker på den.

Blev igångsatt en onsdag för att dem tyckte att vår dotter växt för lite. Bebisen blev stressad av medicinen och hjärtljuden gick ner då och då. En gång försvann det helt och då rusade det in folk i rummet jag låg i och klädde av mig alla kläder utan att säga vad som hände och körde iväg sängen med ilfart till ett förlossningsrum. Allt visade sig vara ok, men dem gav ingen mer medicin.

Vi fick sova och på morgonen meddelade dem att vi skulle försöka på samma sätt igen. Fick den hemska medicinen igen men fick avbryta senare under dagen för samma saker hände igen. Trodde ett tag att vi inte skulle få med oss något barn hem.

Vi fick sova igen och på dag tre svepte dem hinnorna och gav värkstimulerande dropp. Bebisen hade bajsat i fostervattnet men det var tydligen ingen fara... värkarna kom igång med buller och bång. Jag tålde inte syrgasen så jag kräktes mellan varje värk. Efter några timmar kom narkosläkaren och la ryggmärgsbedövning, hade då bara några sekunder mellan varje värk men hade inte öppnat mig något. Precis som dagarna innan gick bebisens hjärtljud ner vid varje värk och dem sänkte dosen av det värkstimulerande droppet för att låta bebisen vila lite. Men samma sak hände igen när dem höjde dosen. Till slut vid ett skiftbyte kl. 23 på kvällen kom det äntligen en vettig barnmorska som avbröt allt och sa att vi inte kunde fortsätta så här, bebisen behövde komma ut nu. Så vaket akut kejsarsnitt kl.23.45 när vi redan var helt slut. Jag reagerade dåligt på någon medicin under operationen och låg och kräktes hela tiden.

Som tur väl var mådde vår dotter kanon och har gjort enda sen dess, men jag vill inte gå igenom detta igen.

Jag köpte faktiskt en sån där lite grej man kan höra hjärtljuden hemma med. Skulle vara för att lugna mig då vi fick frösta ultraljudet så sent i graviditeten. Blev dock inte lugn alls då jag heller inte hittade några hjärtljud. Dock morgonen samma dag som ultraljudet i v. 18 el 19 hörde jag det.

Den jag köpte är från clearblue och kostade runt 300kr. Kanske ni kan ta till om ni oroar er och inte vill besvära någon. Hoppas allt är bra med bebisarna :)