Vi som är överviktiga & gravida.

UllTussen, tack för din historia

Min mens har med stulat mycket, men INNAN graviditeten. Jag fick min första på hela året på sensommaren och skojjade lite och sa "OM vi låtsas att allt funkar som det ska så borde jag ha ägglossning runt den här tiden" och vips så kom det ett plus på stickan. Efter missfallet har allt satt igång igen som en klocka. Det kanske är min kropp som säger till att det är dags?

Vad jobbigt du verkar ha haft det, jag hoppas du fick bra hjälp för att läka hjärtat (och hjärnan) lite. Jag vet inte direkt hur jag kände under och efter missfallet. I början var det lätt ångest som sedan övergick i panik, liksom "vad är det som händer?" men sedan när alla sammandragningar (och allt annat mojs...) kom var jag lugn, det var meningen att det skulle bli så här. Jag har inte vart ledsen någonting efter, bara väldigt avundsjuk på ungefär ALLA på min facebooksida. Just nu känns det som att alla ska ha barn i april eller maj, då vi skulle haft.      

Min sambo är helt suverän, vi pratar ju om allt mellan himmel och jord, så vad jag än känner kan jag traggla det med han, efter 10 år har jag tränat han väl *haha* Det enda som får mig att tveka på att försöka igen är nog för att missfallet gjorde så ont. Inte mentalt utan fysiskt. Det var ungefär det värsta jag vart med om!  

Hej allihop!

Var med i denna tråden i höstas men då gick det inte riktigt vägen :/ Men nu är jag tillbaka med plus på stickan och är i v.9. Försöker glädjas men samtidigt gnager den där lilla oron att det kommer gå som sist. MEN blir det så så blir det så! Väger 135kg och förstår ärligt talat inte äns hur jag kunnat bli gravid. Men eftersom detta är andra gången så funkar åtminstone den första biten ;p   

På något sätt gör det mig mycket lugnare av att höra dig berätta om detta :)

Båda gångerna innan, hur blev du bemött på mvc? Jag drar mig för att ringa dit och känner mig orolig för att det ska bli en hemsk upplevelse :/

Vad kul med nya bebisen, grattis! Då är vi i princip lika långt gångna :)   

MissKatty och Siri; tack så mycket :)

Tack alla som har svarat på mina bekymmer. Känns faktiskt lite bättre nu :)

Är så sjukt illamående! Såg att någon nämnt det lite lägre upp, att det är värre efter man vilat/sovit. Somnade till innan idag vid 17-tiden och när jag vaknade vid 19 kändes det som jag nästan skulle ha maginfluensa! Illamåendet håller fortfarande i sig. Åt morot med lite dipp men det hjälpte inte...blir galen. Har ni några tips ni brukar ta till när illamåendet sätter in? Är riktigt grinig ikväll, illamående och halsbränna, min man har det inte lätt ;P

Yarrow: Testade att köpa salta kex idag och jag vet inte om  jag bara inbillade mig, men efter 2 kex kändes det som att illamåendet lättade.

Det här med att tugga tuggummi har jag hört av mina andra ex-gravida kompisar att det är ett stort no-no. Då främst tuggummina med sötningsmedel i som typ Extra och V6. Stämmer det?

Yarrow, sötaste bebisen jag sett på länge :D
     

Hej på er, hoppas ni har det bra, här regnar det massor!

Ska på inskrivning i morgon och dem bad mig ta med ett prov med morgonurin. Ska inte vara där föräns 13.45 så hur ska jag förvara "det" så länge? I kylen eller inte kylen? Någon som vet?  

Hej tjejer! Nu har jag vart på inskrivning hos bm idag. Tror hon pratade om vikt i säkert 20 minuter. Berättade allt som var farligt och yadayadayada. Ett tag tänkte jag säga "Jaha, är det farligt att vara fet, då ska jag genast sluta med det!" Men sen sättet hon la fram det på gjorde att jag ändå inte kunde tycka illa om henne. Jag får se om jag fortsätter gå hos henne eller inte. Jag frågade om det var "farligt" att anstränga sig hårt men hon bara "nej nej, ansträng dig så mycket du bara kan, är fostret friskt klarar det av de" och då kände jag bara va? För hon tyckte att jag och min man skulle börja på friskis & svettis, för helst ska jag gå ner en massa i vikt under denna graviditeten.

Fick tid för en tidig glucosbelastning redan nästa vecka. Hoppas allt ser bra ut. När dem hade testat min urin innan idag så frågade dem nämligen om jag hade diabetes, fick lite panik där kan jag känna. Hade även urinvägsinfektion tydligen. Men UTÖVER allt så var jag välkommen...

När jag var där kändes allt bra men nu när jag sitter här hemma och ska smälta allt så vill jag bara gråta. Vill knappt ha barn längre alls. Jo klart jag vill, men 50 kg lättare hade vart att föredra. Usch vilken dag!

Ja egentligen är ju inte det hon säger fel, men det är just det här med att jag får anstränga mig hårt som jag klurar lite på. För alla andra förutom min BM säger att jag INTE ska göra det.