Vi som är överviktiga & gravida.

Majken och Astrid är här!

Nu har vårt gossebarn äntligen kommit till världen. Det blev en stor pojk på 4620g och 54,5cm som föddes 9 juli 5:03 efter 27 timmar långt förarbete. Allt är bra med oss och vi är trötta, glada och lyckliga.

Grattis Annanax!

Vi kom hem igår (på makens födelsedag) och mina föräldrar kom hem till oss med lagad middag. Storasyster valde sedan att sova en sista natt hos mina föräldrar, så vi fick en lugn natt med bara småtjejerna hemma. Rutiner sitter redan och vi är helt redo för verkligheten nu. Ställde mig på vågen i morse och insåg att så här dag 5 har jag 6 graviditetskilon kvar. Overkligt! Hur har alla ni andra det med era små?

Hej allihop!

Var med i denna tråden i höstas men då gick det inte riktigt vägen :/ Men nu är jag tillbaka med plus på stickan och är i v.9. Försöker glädjas men samtidigt gnager den där lilla oron att det kommer gå som sist. MEN blir det så så blir det så! Väger 135kg och förstår ärligt talat inte äns hur jag kunnat bli gravid. Men eftersom detta är andra gången så funkar åtminstone den första biten ;p   

Hallondricka: Salta kex är väl det klassiska :) För mig fungerade att dricka citronvatten och tugga tuggummi :)

Nu är vår lilla skrutt 10 veckor, känns som om tiden bara flyger iväg´och växer så det knakar gör han. Börjar bli avundsjuk när jag ser höggravida kvinnor på stan med och när jag berättade detta för min man trode jag han skulle tycka att jag var tokig men han sa bara att vi borde satsa på ett till Majbarn :)

Är vi helt galna? Någon här som har tätt mellan syskonen?

Får väl bjuda på en dagsfärsk bild på lilla Hugo med :D

 

  

 

 

 

Hej tjejer! Nu har jag vart på inskrivning hos bm idag. Tror hon pratade om vikt i säkert 20 minuter. Berättade allt som var farligt och yadayadayada. Ett tag tänkte jag säga "Jaha, är det farligt att vara fet, då ska jag genast sluta med det!" Men sen sättet hon la fram det på gjorde att jag ändå inte kunde tycka illa om henne. Jag får se om jag fortsätter gå hos henne eller inte. Jag frågade om det var "farligt" att anstränga sig hårt men hon bara "nej nej, ansträng dig så mycket du bara kan, är fostret friskt klarar det av de" och då kände jag bara va? För hon tyckte att jag och min man skulle börja på friskis & svettis, för helst ska jag gå ner en massa i vikt under denna graviditeten.

Fick tid för en tidig glucosbelastning redan nästa vecka. Hoppas allt ser bra ut. När dem hade testat min urin innan idag så frågade dem nämligen om jag hade diabetes, fick lite panik där kan jag känna. Hade även urinvägsinfektion tydligen. Men UTÖVER allt så var jag välkommen...

När jag var där kändes allt bra men nu när jag sitter här hemma och ska smälta allt så vill jag bara gråta. Vill knappt ha barn längre alls. Jo klart jag vill, men 50 kg lättare hade vart att föredra. Usch vilken dag!

Nu drar jag snart på semester och blir borta i 3 veckor. Kommer nog titta in här då och då, men vi får väl se hur aktiv jag kan vara med skrivandet. Får inte gå ut på nätet med min norska jobbtelefon när jag är i utlandet (Sverige), men nåt trådlöst nätverk ska man väl lyckas komma i närheten av nån gång...  

Ta väl hand om er och de små!!!

Tack Siri!  =)

Skönt att höra att du inte har haft missfall. Det känns verkligen som varenda kotte har haft det =( 

Jag pratade med min barnmorska igår som oxå sa att det inteskulle påverka att jag är övverviktig så länge jag inte äter onyttigt och rör på mig. Sen sa hon iofs att missfall är vanligt. Tänker försöka koncentrera mig på faktumet att de flesta av missfallen sker innan vi ens vet att vi egentligen är gravida. Sen hoppas jag nu på att få alla symptom som finns nästan, bara för att veta att allt står rätt till därinne. Låter nog konstigt men jag tror det lugnar mig.

Jag känner igen det där med att bo utomlands och att "semestern" då automatisk blir till Sverige. Sådär avslappnande....