• c89

    Vi som är överviktiga & gravida.

    prickig katt skrev 2012-08-15 13:32:28 följande:



    Oj, fy! Men va skönt att det ändå ger resultat så snabbt :) Då blir man ju taggad att fortsätt. Jag äter i princip aldrig sött, Gillar inte smaken. Så jag vet inte vad för onyttigt jag kan ta bort...? Äter begränsat med kolhydrater, åt inga innan pluset men nu mår jag så illa om jag inte äter lite. Försöker se till att de är bra iaf, rena och långsamma ;) Och inga halvfabrikat, någon köpekorv med hög kötthalt kan slinka ner ibland annars stoppar vi faktiskt egen med typ bara kött och kryddor :) Och bakar eget surdegsbröd, danskt rågbröd utan sötning och surdegsknäcke. Stora lasten är frukt.....kan äta hur många som helst men va fasen, nått kul måste man ju ha! ;P
    Låter sunt!
    Jag klarade mig inte utan kolhydrater denna graviditeten. Har haft äppelcravings hela graviditeten och levde i början på mackor och youghurt för att jag kräktes så mycket. Gick helt enkelt inte ner riktigt kött eller ens naturligt fett.
    Det sjuka är att det enda jag inte kräkts av denna graviditeten är McDonald's, typ big mac. Dock har jag inte ätit pommes, utan äpplen istället. Pommes har helt enkelt varit för fett och sliskigt Tungan ute 

    Numera njuter vi dock gott av enbart kött och sallad emellanåt. Behövs inget extra tillbehör om man gör en egen, god dressing till salladen Solig 
  • c89
    CinnamonMai skrev 2012-08-15 17:00:37 följande:
    Okej... here we go.

    Ser ut som före grav. även om dessa bilderna är tagna i v9. Har ett BMI på strax över 40. 152 cm lång. Har testat LCHF tidigare och det fungerade alldeles utmärkt. Tappade 5 kg på typ två veckor. Sedan kom semestern och allt blev förstört. Har så dålig karaktär, och maken också så vi kan inte hjälpa varandra heller.


    Ja, LCHF är så bra med tanke på att man får äta sig mätt känner jag! Jag brukar dock inte orka få i mig så mycket fett som är rekommenderat, och jag tänker att jag efter en kick-start med lchf sedan när bebis är ute ska köra GI, men kan nog inte göra det från början för minsta lilla "för mycket" kolhydrater så blir jag inte av med mitt sötsug (bara nu under graviditeten som jag inte varit sugen på godis och sådant). 

    Ta det lugnt under graviditeten bara, gravidmagen kommer att komma och det är ju viktigt att äta så att man orkar själv och samtidigt ger bebisen den näring den vill ha Solig
    CinnamonMai skrev 2012-08-15 17:06:01 följande:
    Åh gud ja. Så många gånger jag tänkt den tanken. Har omkring 80J i storlek och det är ingen dröm direkt. Ingenting passar ju upptill!!
    Nej, precis! Nu drar jag 90J, i vanliga fall brukar jag ligga på 85J/K och har redan varit på konsultation för förminskning, men det blev en dealbreaker när läkaren hävdade att det var 1 av 10 som kunde amma efter en så pass stor förminskning jag vill göra (troligen ner till D/E-kupa), så jag valde att vänta tills efter vi känner oss nöjda med barn då amning känns väldigt viktigt för mig Glad


     
  • c89
    norskan skrev 2012-08-15 18:23:18 följande:
    Efter mycket velande fram och tillbaka under dagen så kan jag dela med mig av bilder också *smått ångest* ;)
    Har tyvärr ingen "före" bild men jag var lite mindre än v 11 bilden iaf.

     


    Största skillnaden för mig är att jag alltid har varit ganska "platt" mellan brösten och naveln så har jag i stort sett haft en "limpa" rakt över magen med ett veck över och under. Nu känns det som att det bara är stort överallt :P
     
    Äh, du är ju jättefin! Solig
  • c89
    CinnamonMai skrev 2012-08-15 20:28:59 följande:
    Jag tvekade länge, men tänkte sen att jag måste ha lika stor rätt att visa min gravidmage som alla andra, även om jag är fet. Solig Men visst, en viss ångest innebär det att lägga upp en bild på sig själv....
    Ja, men du är jättefin du också!
    norskan skrev 2012-08-15 20:34:52 följande:
    Tack :) Men man ser ju sig själv på ett annat sätt än vad andra kanske gör så för mig så är det STORT att visa en bild på mig själv i underkläder :P Kan knappt gå förbi en spegel hemma om jag inte har kläder på mig :P 
    Ja, men jag kan onekligen se det vackra i alla och tycker på fullaste allvar att det är finare med en större tjej än någon som är jättesmal. Alla har olika ideal och åsikter kring kroppar och jag tycker det är finare med hull helt enkelt, även om man såklart måste må bra själv också, det är ju utstrålning som gör en ännu vackrare i regel Flört

    Sedan får vi inte glömma att vi alla har en man som älskar oss både för vårt yttre och inre så pass mycket att de faktiskt vill skapa det livslånga band som ett gemensamt barn ger! Hjärta

    Kesi skrev 2012-08-15 21:10:13 följande:
    Lägger in en bild på den nakna sanningen. Usch. Hatar bristningarna och njuter inte en sekund av gravidmagen. Vill bara ha bort den! Hade dock uppskattat det om någon annan lagt ut något liknande så jag gör det ändå GladDet känns okej i den här tråden!

    Här är från idag V. 22+0  
    Hängbuk + bristningar. Så charmigt.

     


     

    Jag har också fått jättemycket bristningar under naveln, främst i mitten på magen. Har lite på höfterna också men dom syns inte riktigt på bild. Jag tänker dock som så att dom bleks med tiden. Mamma som fick barn för senast 8 år sedan nu har bristningar, men dom syns knappt för att dom är så ljusa nu. Med sol och tid så syns dom ju allt mindre, sedan försöker jag resonera som så att det är värt bristningar så länge man får ett friskt, älskat barn på köpet Flört Solig

     
  • c89
    norskan skrev 2012-08-15 21:51:46 följande:
    Ja jag tycker också att det är mycket snyggare med lite former men för ett år sedan gick jag ner till 80 kg till mitt bröllop och då hade proportionerna satt sig väldigt bra. Höll vikten till strax innan jul när kroppen sa ifrån om att det inte var okej att jobba 75% och plugga 100% så då gick jag upp 8 kg på 2 månader och större delen av det satte sig på magen :/ Efter det gick jag sakta men säkert upp i vikt och orkade inte ta tag i det. Efter graviditeten så blir det dock LCHF igen för mig. Mådde himla bra, god mat och jag gick ner i vikt. 
    Kommer jag ner till 75-80 så kan jag känna mig ganska nöjd och då räknas det fortfarande som att jag är överviktig ;)

    Ja det är så sant så! Har en man som älskar mig och stöttar mig oavsett vad :D

    Kan också passa på att tillägga att det är underbart att se så många fina bilder på alla gravidmagar :)
    Ja, min ultimata snygging-vikt ligger också lite över 70kg, skulle tippa på 73-78kg ungefär för en Kim Kardashian-kropp med lite extra mysigt hull, utan att för den skull se fet ut. Fortfarande skulle jag då vara på övervikt enligt BMI, men det är så jag tycker att jag ser bäst ut också Glad
    Sedan när jag under min högstadietid spelade fotboll på hög nivå (innan jag pajade knäna) och var så smal jag bara kan bli, med benmuskler av stål och magrutor osv så vägde jag ändå 68-69kg till mina 170cm. 

    Min idiot till skolsköterska sa då åt mig att jag borde tänka på vad jag åt. WHAT?! Magrutor och hård träning + match 4 dagar i veckan och fett enbart i bröst och rumpa och jag borde tänka på vad jag åt?! Haha, nej, idag bör jag kanske göra det, men inte då. Därför ska man inte bry sig om BMI utan istället tänka på vad man mår bäst av Glad 
  • c89
    slemtorsk i din bralla skrev 2012-08-16 06:14:46 följande:
    Hej tjejer . får jag vara med här.. Förra året i April bestämde jag och min man (då var han "bara sambo") att vi ville göra ett försök att bli föräldrar. Då vägde jag 103,5 till mina 164 cm.
    Eftersom min man har en ryggmärgsskada och i stort sett aldrig fått utlösning ens så var det ju IVF som gällde direkt i stort sett och då måste min vikt ner till under BMI 35 (gränsen i Västra Götaland) vilket innebar 95 kg.

    Jag gick ner till 89 innan vårat första försök i okt-nov men gick under behandlingen upp nästan 10 kg. Det är en ganska krävande hormonbehandling och läkarna var inte förvånade men nu var jag tvungen att gå ner allt det för att kunna få ett försök till.....

    I mars när det var dags för nästa hade jag gått ner till nästan exakt 95 så vi fick börja igen, vid äggplocket hade jag gått upp 1 kg..

    ! maj testade jag positivt, då hade jag gått upp till 100,3 kg...något jag snart tappade då jag mådde SKIT första veckorna så jag gick först ner till 98 lagom till inskrivningen hos BM (vi har tidig inskrivning här).
    Väl där började hon genast mässa om min vikt.. och om det faktum att jag hade högt blodtryck och havandeskapsförgiftning under min förra grav... för 8 år sedan. Att jag genomgick en ganska allvarligt bukoperation med följande komplikationer på DEN som klart var en bidragande orsak till blodtryckshöjningen tog hon inte ens med i beräkning.
    Hon satt i 45 min och mässade om att jag minsann inte behövde gå upp något i vikt utan kunde satsa på att gå ner 3-4 kg under min graviditet. Hon menade att jag hade högt blodtryck (efter att ha försökt mäta det 4 ggr utan att få något resultat) jag hade 120/89 där undertrycket visserligen är liiite i överkant men inte för högt. Jag mäter mitt blodtryck med jämna mellanrum själv hemma med en apparat jag har köpt efter att jag för några år sedan hade en period med mycket högt tryck....Hemma hade jag samma dag 117/80 vilket är näst intill perfekt tryck.......

    Hon skickade mig till en "specialist" på mödravårdsmottagningen i grannstaden och när jag kom dit visar det sig att hon skrivit att hon anser att läkaren bör skriva ut blodtryckssänkande medicin till mig..Jag hade med mig min "blodtrycksdagbok" samt en lista över mitt blodsocker som jag tagit under några veckor och läkaren konstaterade bara att det såg perfekt ut och att det inte fanns några anmärkningar.. besöket tog 10 minuter....

    Efter det bytte jag faktiskt barnmorska. Jag gick med min son inne i Göteborg då jag bodde där (ca 10 mil från där jag bor) och eftersom min man jobbar där och jag pluggar där så bytte jag till den privata mottagningen där jag fick ett HELT annat bemötande.
    Den barnmorskan öppnade mina journaler från Sahlgrenskas IVF-mottagning (något den andra landstings-barnmorskan inte hade något intresse utav), hon såg min viktkurva där, hon såg min förlossningsjournal från förra gången och även journalerna från när jag väntade min son då jag gick hos dem då...

    Hon tappade nästan hakan när jag sa att den andra BM ville att jag skulle gå ner... Hon satte ner foten och konstaterade att jag gått ner nog..(vid det tillfället hade jag gått ner till 96 kg igen efter att jag legat med någon magsjuka i någon vecka också) och hon påpekade att om jag fortsätter tappa i vikt så blir hon orolig. Nu SKA jag gå upp, men under kontrollerade former. Vi satte en maxgräns på 15 kg men jag lovade att försöka hålla mig under 12 kgs uppgång.

    I dag har jag gått 19+1 veckor och har gått upp nästan 4 kg (3,7). Det känns jättebra. Med sonen hade jag så här långt gått upp 7-8 kg men jag vägde också "bara" 87 kg när jag blev gravid med honom.

    Har inte hunnit/orkat läsa igenom alla sidor än men hur ligger ni till med viktuppgång??
    Onekligen helt rätt att du bytte BM! 
    Jag har tur som har en som säger att "Visst, du ska ju försöka gå upp så lite som möjligt och man brukar ju säga att de med högt BMI inte ska gå upp alls, men hur lätt är det?!". Riktigt skönt!
    Tycker du kan känna dig nöjd och håller tummarna för att du kan hålla dig under ert mål så att du inte har så mycket att kämpa med efter graviditeten Glad 

    Jag har legat stadigt på 10-10,5kg+ sedan vecka 25. Är i vecka 34 nu snart och har snarare gått ner ett halvt kilo senaste veckan trots att jag äter mig mätt. Blir mätt på så lite helt enkelt nu när det är så trångt i magen. 
  • c89

    Jag har haft jättebra värden på allt utom järnvärdet och idag hos BM var det tungt igen. Sjunkit ännu mer, nu ligger det på ynka 97 trots att jag äter järntabletter varje dag, undviker kaffe och mjölk och äter äpplen i mängder Rynkar på näsan Blir extra blodprov på tisdag bara för det för att kolla var problemet kan tänkas ligga. Antar väl att jag kommer få järndropp eller något om det inte blir bättre snart. 
    Är ju trött, hängig och har huvudvärk ofta nu och det är ju inte konstigt med tanke på HB:t. Man fasar ju för hur man skulle må efter en förlossning annars... 

  • c89
    prickig katt skrev 2012-08-16 20:09:25 följande:
    c89: usch så trist ned hb:t :( när är ni beräknade? Är det niferex du äter? Jag äter duroferon, funkar bättre med magen och får upp hb:t lite bättre än med nif.
    5 oktober, så det är typ 7 veckor kvar.

    Nja, åt niferex i början men mår så jäkla illa av dom, duroferon klarar jag tyvärr inte av, då är jag hård i magen och har ont hela tiden.
    Så provade hemofer sedan eftersom att sådant järn ska tas upp lättare. Ökade lite när jag åt 4 om dagen, men inte tillräckligt så ökade till 5-6 om dagen men då har det ändå sjunkit till lägre än vad det var från början nu. Så får ge niferex en chans igen trots att jag mår så jäkla illa av dom. BM tipsade om att ta dom precis innan jag ska sova så att jag inte lider av att jag blir på kräkas-gränsen av dom. Hoppas det ska funka bättre! 
  • c89
    familjenekberg skrev 2012-08-16 22:46:34 följande:
    C89
    Hade en kompis som var gravid och järnvätdet gick nertrots tabletter och tillsist järndropp. Det visade sig att hon hade b-vitamin brist och kunde därför inte ta upp järnet. Be din bm kolla upp det. Lycka till
    Ja, just det! Det var det hon ville kolla nu på tisdag lite extra! Glad 
    Men ska prova ta tabletterna med frukt, bra tips! Solig 
  • c89
    erian skrev 2012-08-20 20:51:07 följande:
    Är i vecka 24 idag och känner mig mest tjock och som en stor ballong.
    Tycker mig inte känns bebisen jättemycket, kanske någon lite puff då och då.

    Borde man känna mycket nu eller?

    Kan det bero på övervikten?     
    Nja, väldigt olika. Jag kände otydliga små buffar redan i vecka 15, även om ingen trodde mig då Tungan ute Första riktiga sparken kom precis i början på vecka 18, sedan dröjde det ytterligare en vecka innan nästa kändes och därefter var det helt lugnt. Kände ingenting på flera veckor, sedan kom det lite då och då, starkare och starkare. 

    Nu i vecka 34 är det full rulle rätt ofta och stark är han också den lille... Cool

    ___________
    Angående temperatur så rinner svetten i pannan på mig så fort det är över 18 grader. Eftersom att svettas är något av det äckligaste och mest obehagliga jag vet (om man inte tränar vill säga) så har jag lidit fruktansvärt av det nu och jag längtar verkligen till en kallare höst! Dock inte regn Flört 
Svar på tråden Vi som är överviktiga & gravida.