Vi som är överviktiga & gravida.

Whoeix: Kan förstå oron. Men nästan inga symptom är ju mer än inga symptom alls eller hur? Håller tummarna att allt står rätt till :)

Någon som bor i Dalarna? :)

Whoeix, jag var gravid i vecka 10 när jag bara för att kolla för skoj skull gjorde ett gravtest som visade positivt. Enda symtom jag hade var trött som tusan och ytterst svaga "mens" smärtor fram till vecka 14ca är idag i vecka 25 och symtom som man läser brukar vara vanliga i början kommer nu för mig. Illamående, trött, ömma bröst osv osv. Och med bebis är allt som det sak. håller tummarna för dig!

Msminnie och LillaHallonet: tack så snälla ni är! Jag skall ringa till kk lite senare idag och prata med dem. Mina ömma bröst är nästan helt borta nu, och har ersatts med lätt mensvärk och ont i ryggen. Hyser inga förhoppningar alls, vill bara få det kollat så jag vet hur det står till. Tyvärr är den enda privata gyn stängd i två veckor till här, så får jag nobben på Kk så vet jag inte vad jag gör :(

Jag arbetar som taxichaufför och är gravid i v.23 men är sjukskriven nu pga karpraltunnelsyndrom.
Just skickat in pappren om HP men jag antar att som yrkeschaufför borde man få det.
Det är ju ganska "riskfyllt" faktiskt.

Ring du och nog tror jag du får komma och kolla om du berättar om din oro och tidigare erfarenheter. lycka till.

Hej! Tror jag passar bra in i er grupp. Jag är 156 cm lång och väger 79 kilo vilket är 20-25 kilo för mycket. Är gravid i v 7 med mitt tredje barn. De andra gångerna har jag gått upp 25 resp. 20 kilo. Inte roligt att vara så tung och barnmorskan tjatade jämt om vikten. Kände mig ofta misslyckad vid de tidigare graviditeterna. Nu har jag hittills inte gått upp något, vilket nog beror på att inte mår illa. De andra gångerna mådde jag illa och var tvungen att äta för att må bättre. Mitt mål är att gå upp max 10 kilo, undrar om det kan gå?

 Hej, passar nog i denna gruppen jag, 174cm lång och höll som bäst på att gå ner i vikt när jag blev gravid, vägde 118kg (ryser lite) på inskrivningen, har nu i v 31 gått upp 12kg och har stått still där i drygt 2månader så det är okej.
Ska göra sockerbelastning imorgon, känns ju bra att man får hjälp att hålla koll då min son (nu 2år) var välgit stor när han föddes (5310g och 56cm lång), jag har det riktigt jobbigt med min barnmorska just nu, med min övervikt i grunden har jag ju ett mått på magen från början som är väldigt stort men sist gång hon skulle mäta rynkade hon bara på näsan och muttrade: ja man mäter ju fettvävnad också............ har panik över att gå dit imorgon men jag vill ju göra allt för det lilla pyret i magen så naturligtvis kommer jag gå dit, sedan är jag rädd för de förnedrande blickarna vid vågen, en kommentar på en tidig kontroll har bränt sej fast i hjärnan: hur tänker du egentligen när du går upp så här i vikt?????    jag mår ständigt illa om jag ens försöker äta men måste ju för både mej och pyret men är sååå rädd att ha ökat ens 1gram i vikt    borde väl egentligen byta barnmorska men har inte ork till något alls just nu, försöker mest härda ut de veckorna jag har kvar... 

Lilldusan: Byt bm! Även om det tar emot och du snart är färdig men så ska man inte säga och du skall ju absolut inte behöva må dåligt inför dina besök!
Man ska ju kunna känna förtroende för sin bm och känna att man kan vända sig till henne om allt möjligt!