Sambo tjänar dubbelt så mycket och vill därför ha dubbelt så mycket som mig att leva för...

Vi har gemensam, altså allt sätts in på samma konto, räkningar betalas mm och sen delar vi på resten!

Fast nu bor vi utomlands och jag är hemma med vår dotter som är 2år, jag jobbar altså inte! Skulle jag då inte ha några pengar alls?? Nej man lever ju tillsammans!!

Hur gjorde ni när du/han var föräldrar ledig? Hade han fortfarande sin lön och du den föräldrapening?

Min sambo tjänar 5 ggr mer än jag och vi betalar hälften av allt utom bilen som är hans och som jag har gratis tillgång till. Sen bjuder han betydligt mer än mig... Bor i gemensam bostadsrätt m två barn.

Jag ser det som att vi har valt olika yrken m olika fördelar. Mitt ger mig frihet o glädje, hans ger pengar, man värderar saker olika. Och ja, det är mitt val att ha det såhär, sambon tjatar jämt om gemensam ekonomi.

Men - har man båda tråkjobb med ungefär samma arbetstider o ansvar så skulle jag kanske tänkt annorlunda.

Det finns inget "ska" i den där frågan, alla får komma överrens om vad de tycker är rimligt. Men de underlättar ju såklart om man har ungefär samma idéer om frågan.

Jag tjänar drygt 10 000 mer i månaden än min man. Vi har inget mitt eller ditt. Allt är gemensamt. I praktiken spenderar jag mer pengar eftersom jag gillar att shoppa och äter lunch ute ofta. Vi är gifta, har två barn och ett tredje på väg.

Ni har alltså delad ekonomi antar jag. Hur mycket gemensamma räkningar har ni och hur många barn? Hur mycket får du kvar när hälften av gemensamma räkningarna är betalda? Har du funderat på det?

MIn man tjänar nästan dubbelt så mycket som mig. Vi har enskild ekonomi och betalar alltså hälften var av de gemensamma räkningarna.
Det finns massa olika sätt att hantera ekonomin på o det är ju något jag velat veta INNAN jag satt mig i hus tex.

Visst vill man att det ska vara jämställt ekonomiskt i förhållandet så man har lika mycket att röra sig med, det förenklar ju väldigt mycket. Men sedan tycker i alla fall jag att den utbildning och yrkesväg man gått för att uppnå till den lön man hör är ett egenansvar också. Det är ju hans pengar som han tjänat ihop. Vissa pluggar 10 år för att få en bra lön och lever ihop med någon utan utbildning (säger inte att det är så nu förstås) som tjänar märkbart mindre.

Vill man dela med sig är ju det bra förstås, om båda är överens. Men vill den som har mer inte dela upp ekonomin så tycker inte jag att den personen har en skyldighet heller.

Nu tjänar jag och min sambo exakt lika mycket så vi har inte det problemet, men generellt i andra förhållanden jag haft så har jag alltid haft separat ekonomi trots att jag levt på endast studiebidrag (2500kr) och mitt ex 18-19000 efter skatt. Det kändes naturligt för mig.

Om jag tjänade mer än min sambo och vi delade på allt som var över från räkningarna (han fick av mina pengar med andra ord) och han gick och köpte snordyra skor osv osv så skulle jag känna att det är halvonödigt att tjäna så mycket om min lön ska gå till sånt, de pengarna hade jag själv kunnat spara eller investera istället.

Jag talar inte för eller emot det ena eller det andra. Det är så olika i alla förhållanden att man måste ha det som passar för var och en. I mina förhållanden har det passat bäst med separat ekonomi. Att ha barn gör förstås en stor skillnad också tycker jag.

Hoppas att ni hittar en lösning på detta som ni båda trivs med!

Min sambo betalar ganska mycke eftersom han får ut dubbelt mer än mej. å jag e arbetslös.

När jag hade jobb så delade vi upp dom gemensamma räkningarna så vi betalade typ samma summa.

maten delade vi på =).

vi ha aldrig tjaffsat om ekonomi.

=)