Kvinna: Varför tar du alla nätter med ert/era barn?

Jag har tagit nätterna då jag har ammat och fortfarande ammar många gånger per natt. När ungen väl slutar tutta sig igenom nätterna får hans pappa ta alla nätter i lika många månader eller år. (Nej, inte alla, men definitivt fler än jag.)

Om jag inte hade ammat hoppas jag att vi hade delat på nätterna precis som vi har delat allt annat som ingår i föräldraskapet.

Som vanligt missade jag att du syftade på nätterna efter avslutad amning. Några sådana har vi inte haft sedan sonen föddes för 21 månader sedan.

Vår son är snart fem så det är inget spädbarn det gäller. Men adopterad med funktionshinder och böjda ortoser på benen nattetid så han kan inte gå in till oss själv nattetid och så trasslar han in sig i täcket med ortoserna och svaga ben, kommer inte loss etc. Jag tar nätterna dels för att jag hör när det händer (maken har nedsatt hörsel), jag vaknar och är klar i huvudet snabbare, lyckas bättre få sonen att somna om och även om maken är fullt villig att gå upp om jag väcker honom så somnar jag ändå inte om direkt så jag kan lika gärna ta det.

@Äppelpaj80

Under terminerna kliver jag upp 05:20 kommer hem 17:40 vadårå?
Jag pendlar då ca 4 timmar om dagen vilket är det drygaste jag vet. Fredagar brukar jag försöka åka hem tidigare då är jag hemma kl 16.

Nu när jag jobbar är det bara upp 05:45 sen är jag hemma kl 16. Alltså jobba heltid vilket känns som en baggis.

När mitt barn var litet, så tog jag alla nätter för att min sambo arbetade natt och de nätter han inte arbetade, så hade jag lättast att somna om.

Så svaret är enkelt, jag var den som fixade det bäst, som inte led av sk sömnbrist. Jag var morgonpigg, kunde utnyttja den sömen jag fick optimalt. Min sambo hade tillräckligt svårt med att få in en sömnrytm mellan skiften 

Jag har tagit alla nätter med alla 3, fast det beror ju på att maken min jobbar natt så han kan inte ta dom. Att han är svårväckt dom nätter han är hemma och det blir jobbigare för mig att väcka honom än ta barnen/barnet gör oxå att jag tar dom.

Sambon min är otroligt svårväckt på natten! Krävs typ en atombomb för att få upp honom, så ni kanske förstår då att det är lättare för mig att göra det själv än att försöka väcka honom!
Dessutom tog jag nätterna när jag va mammaledig för att då kunde jag ju sova på dagen om det behövdes och nu jobbar jag bara 50 %

Min man har tagit allt utom amning på nätterna. Amningen har jag oftast kunna sköta utan att vakna. Och han har åkt till jobbet vid 6-7 och brukar komma hem 17-18. Självklart har jag gått upp varje gång han behövt sova ut, eftersom han som regel tagit de allra flesta nattsysslor kring barnen. Han tycker att jag verkat tillräckligt trött ändå, även om jag slumrat mig igenom amning så sover jag inte djupt och gott under tiden direkt.

Jag ammade på nätterna fram tills att dottern var ca 9 mån, jag som av naturlig skäl gick upp. Sen så tog jag dottern på veckorna och sambon på helgerna. Av den enkla anledningen att jag hade inga problem med att vakna ordna vällning och sen somna om när dottern ätit och somnat om, sambon har svårt att somna om och kan ligga vaken över en timme efteråt. Han ska iväg och jobba och vara borta ca 12/h medan jag är hemma. Då vart de rätt naturligt att jag tog nätterna.
Men självklart, hade dottern svårt att komma till ro eller något annat så hjälpte han självklart till! Likaså hämtade han dottern när hon var nyfödd osv. Man behöver inte ha millimeterrättvisa överallt...

Min man har tagit barnen de allra flesta nätterna, med undantag för amning såklart. Han går också upp alla morgnar.

Anledningen är att han har ett mycket mindre sömnbehov än mig och somnar lätt om. Om jag går upp och ger tvååringen nappen kan jag ligga vaken en timme, mannen somnar om på trettio sekunder.