Hur talar ni till era småbarn? Vi hamnar lätt i mamma-/pappa-snacket och säger "ska mamma fixa det där åt dig" när man egentligen borde säga "ska jag fixa det där åt dig". Min son är tre år och jag borde ju prata korrekt med honom, men ändå gör jag inte det. Förstår knappt varför?!?
Hur pratar ni med era småbarn, och varför? Hur resonerar ni?
Jag använde "mamma" ganska mycket när han var ca 6-12 mån. för att han skulle lära sig att jag är "mamma", och min sambo använde "pappa" på samma sätt.
Men nu är han 19 månader och har full koll på vem som är pappa och vem som är mamma, så nu kallar jag mig själv 'jag', som när jag pratar med vem som helst.
Men min sambo verkar ha fastnat i "Ska pappa hjälpa..."-träsket... 
Kanske använde jag mamma mer när hen var riktigt liten, men nu vid tre-fyra års ålder skulle jag nog aldrig prata om mig själv i tredje person. Jag tror att hen skulle tycka att det var litet konstigt också, men då är det en ganska "vuxen" (lillgammal) fyraåring jag har också, som är noga med att bli visad respekt och inte behandlad som en bebis.
vi blandar nog rätt rejält hemma... det blir både jag ska och mamma ska lite beroende på situationen och vad sonen svara han är tre... ibland säger ju han hjälp mig mamma och ibland kan du hjälpa mig...
då blir det gärna att man svara på samma sätt...
Jag säger allt för ofta "Mamma ska..." till mina barn. Det har gått och blivit ett störningsmoment hos mig. Jag går och påminner mig själv hela tiden "Säg JAG!" 
Tyvärr "mamma hjälper dig.." men ska försöka vänja mig av med det. Larvigt att prata om sig själv som tredje person. Nänä, nu är det bara "jag" och inget mer "mamma"
Säger alltid jag. Säger mamma om mig själv ibland till min nyfödda typ "såja, mamma är här" när han är ledsen. Tror jag slutade med sådant med dottern när hon var runt halvåret.
Hehe, ja man borde ta sig i kragen. 
----------------------------
Kan era små barn era namn o när började de använda det? När använder de det?
-----------------------------
Som sagt, har en treåring som dessutom är sen i språket o som just börjat prata enstaka 3-ordsmeningar. Han verkar ha koll på pappans namn men använder ändå pappa. Mitt namn är så svårt (använde det ej själv förrän i högstadiet eftersom det var för svårt att lära kompisar. kunde ej stava det själv förrän mellanstadiet eftersom jag själv använde ett lättare smeknamn som alla kallade mig) så han kanske vet att jag heter det, men har inte en chans att uttala det... Hehe...
Själv växte jag upp i en familj där jag ALDRIG kallat min mamma/pappa för Mamma/Pappa utan vid hennes namn. Tyckte andra barn var märkliga som envisases med att ropa maaaaamma i mataffären så att alla mammor vänder sig om. Mycket bättre att använda namnet. Men nu har jag själv märkligt nog lärt mitt barn att kalla mig mamma istället för mitt namn. Motsägelsefullt om något!?! :-O
Jag använder Mamma till mina små barn. När de börjar vara 3-4 år, så börjar jag blanda Mamma och Jag, och sedan övergår det mer och mer till Jag. Det känns liksom när det börjar vara dags ...
Jag säger "Jag ska...", när jag pratar med 5-åringen, och blandar "Mamma ska..." och "Jag ska,,,", när jag pratar med 2-åringen.