Akkakk skrev 2012-05-23 14:07:13 följande:
Har jag skrivit att jag "undvek tecken på otrohet"? Vad jag minns så skrev jag att jag till en början försökte intala mig själv att det var hjärnspöken men ändå blev lite mer vaksam.
Ordet jag använde var "indicier", inte "incidenter". Det är två helt olika ord med olika betydelse.
"Mamma-incidenten" och liknande var som sagt något jag reagerade på men samtidigt så passade henne story ihop med händelsernas förlopp och hon anklagade mig som sagt redan för att vara svartsjuk, kontrollerande och paranoid vilket fick mig att tveka.
"Tros-incidenten" var som sagt något som fick mig att reagera skarpt för det var det första riktigt uppenbara, innan dess hade det bara varit indicier, små oegentligheter som samtidigt inte var bevis för otrohet.
Visst, jag var förmodligen lite mer godtrogen än jag borde ha varit men "blåst" är inte rätt ord, jag blev misstänksam, jag tog upp det konstiga jag såg och kände men det var som sagt inte så att jag kom på dessa flickvänner i säng med någon (om man nu inte föredrar en bildlig tolkning av "tros-incidenten" för i.s.f. så kan man ju säga att jag kom på henne i säng med någon men vad jag menar är att dessa flickvänner alla gjorde sitt yttersta för att dölja otroheten och i det fallet så var det rent slarv från hennes sida som satte dit henne), denna flickvän hade även satt i system att göra "misstänkta" saker som avledning från det faktiskt misstänkta för att sedan avslöja dessa avlednings-misstänksamheter som oskyldiga efter att jag börjat bli misstänksam, kombinerat med anklagelser om sjuklig svartsjuka och kontrollerande beteende så är det klart att man börjar tvivla på sig själv och tro att det kanske är hon som har rätt).
Jag gav som sagt bara en möjlig förklaring utifrån mina egna erfarenheter, jag tror utifrån det jag sett TS skriva senare att det inte skulle hjälpa i just deras fall.
Ja du har skrivit det annars skulle jag inte utgå från det. Men man får ändra sig, eller skriva fel. Jag kanske läste fel inte vet jag, men jag kommentera det jag såg att du skrivit, inget annat.
Jaha okej ja läste fel på "indicier", kanske ska ta på mig glasögonen. Men oavsett så var det enligt mig inte
indicier (små obetydliga incidenter som inte tyder på otrohet) utan tvärtom så var det tydligt och nästintill fakta och bevis enligt mig. Där gjorde du fel, enligt mig. Inte att du var för naiv från första början, utan för naiv när du hade svaren framför ögonen snarare. Som sagt två skilda saker och de ska inte förväxlas med varandra.
Oavsett om händelseförloppet stämde så ja, en gång är väl okej. Kanske du hade tänkt fel. Men när det återupprepas, gång på gång, och det varje gång kommer taffliga förklaringar. Det vitkiga här är ju att din första känsla, inte bara känsla egentligen utan situationen framstod ju så för dig rent faktamässigt, var det du skulle litat på och inte sett förbi.
Menar du att hon gjorde "misstänksamheter" för att i själva verket som en skenmanöver för att missleda dig? Det är ju väldigt smart, men det visar ju åter igen att man inte med nog kontroll kan överlista någon annan. Man får lita på sin "känsla" helt enkelt eller de fakta man själv tycker sig ha kunnat se även om den andra kommer med relativt bra förklaringar. Lite för många händelser, med lite för många förklaringar tyder ju på något.
SEN, att någon börjar skylla ifrån sig med att skrika "du är så svartsjuk", "du hittar på" osv är enligt mig tecken på otrohet. Och jag upplever inte att TS gjort så i den här situationen, och det är inte heller något jag förespråkar. Men om man som Ts bara säger kort och gott nej här är inte riktigt samma som det du beskriver. Hon anklagar inte sin man för att vara för misstänksam, utan han är helt enkelt det. Det är som om du skulle gått på dina tjejer utan att du hade en ordentlig anledning (vilket du i dina situationer hade). Det blir två olika situationer då.
TS kille har fortfarande ingen anledning att vara så misstänksam mot TS.
