Anonym (man) skrev 2012-05-23 13:23:22 följande:
Detta är ju en uppriktigt ställd fråga som inte kostar något, där det för en gångs skull finns ett enkelt svart eller vitt, ett ja eller nej. Om ni i smyg kollar mail och eller telefon kränker ni hen utan att ens ha stake nog att berätta om det. Det tycker jag är riktigt illa. Om ni kollar telefon och mail och berättar: nu tänker jag kolla och ni tillsammans tar en diskussion kring vilken nivå som är ok på sådan kontroll inom förhållandet så har ni ju kommit närmare varandra och tagit ett gemensamt beslut kring hur detta skall hanteras. Så gör vi hemma.
Jag är man. Det är klart att jag har funderat på om mina två barn är mina barn från födseln och fram till nu när de är tonåringar. Vid det här laget är jag nog så säker som jag kan vara, jag kan se stora likheter och jag har väldigt svårt att se att min fd fru skulle ha varit otrogen. Men det finns ändå en liten, liten fundering där och gnager. Jag hade tyckt att det hade varit ganska skönt att slippa det där och är man bara lite mer konspiratoriskt lagd eller om sin kvinna har haft tendenser åt att ha ett lite för stort bekräftelsebehov för att inte tala om att man blir gravid efter att ha försökt i tio år och det plötsligt fungerar...
Jag är lite oroad för de av er som känner er så kränkta över att få frågan om ett test, hur ni egentligen har det i era relationer... Kan man berätta om sina fantasier, farhågor, önskemål. Är det ok att han kommer hem och berättar om att han är attraherad av någon på jobbet? Vill du att han svarar ärligt på frågan om du ser tjock ut i din nya blus? Om du rannsakar dig själv och är fullständigt ärlig - kan det vara så att svaret på dessa frågor är nej?
Ja - i så fall kanske ni skall lämna förhållandet i alla fall, men långt innan ni behöver bråka om huruvida det är ok att få reda på med 100% säkerhet att man är pappa. Även om man känner att risken är en tusendels promille? Är det då viktigare att han biter ihop och låtsas som inget för att du skall slippa känna dig kränkt? Ni är väl två i förhållandet? Det är väl inte han som skall se till att du mår bra, det skall ni väl göra ihop och ta steg tillsammans för ökad tillit åt båda håll?
Istället för att välja att bli kränkt är det möjligt att hantera det vuxet och välja att låta er växa tajtare tillsammans. Att ta diskussionen att det känns jobbigt att han behöver kolla dig, men att det faktiskt är väldigt mänskligt och att du gärna bjuder på det för att ert förhållande skall bli ännu bättre?
Så - våga prata med varandra. Våga diskutera om det är ok att kolla varandras telefoner, mail osv. Våga ta diskussionen om ni får göra det när den andre står i duschen eller om den andre skall vara med. Om du inte vågar ta den diskussionen och agera därefter är jag glad för att det inte är dig jag har ett förhållande med.
"Inte kostar något" var väl en överdrift som kan kallas duga. Går man till soc, ja då får man det gratis kanske men det är ju ändå någon som måste betala det. Skattebetalarna och staten! Det är inte gratis nånstans med andra ord.
Kanske kommer som en nyhet för dig, men otroligt många lever i förhållanden där dom inte kollar mail, facebook och sms. Förhållandet bygget på tilttit och man utgår från det. Kanske låter konstigt, men det existerar! Även om det är bristvara på det i din värld du lever i.
Jag förutsätter att man inte behöver låtsas. Jag behöver inte ta något test för att veta att jag 100 % är förälder till barnen. Jag skulle inte ens få för mig att tro något annat. Men du däremot kanske låtsas, men betyder absolut inte att andra behöver det eller delar din oro.
Att hantera det vuxet är att
inte göra något test; ett test som för övrigt bygger på den andras låga självkänsla, brist på tillit och rädslor. Tvärtom skulle ett test göra så att förhållandet blir sämre (eller att det inte skulle vara något förhållande alls) eftersom det då visar på att tilliten inte finns. Det har många i tråden, både män och kvinnor, klargjort.
Det är inte okej att kolla varandras telefoner utan tvärtom ett sjukligt beteende, ett beteende som du antagligen har och antagligen därför du har ett sånt behov att rättfärdiga det.
Tror många med mig tackar för att de inte har en partner med samma ställningstagande som du har!
