Behöver egentid!!! Trivs inte i förhållandet...

Egentid är viktigt i ett förhållande tycker jag - men vi är alla olika och värderar olika saker högt och lågt.

Tala om för henne att du måste ha tid för dig själv så du mår bra - om du inte mår bra i dig själv kommer du inte fungera i ett förhållande.

Att du skall få egentid betyder inte att du slipper dagliga sysslor eller ta hand om barnen och din sambo.

Ta en dialog med henne - har ni olika förväntningar på saker och ting så kan det ju vara bra att ta ett snack.

Hej! Tack för kommentaren=)
Jo,vi har haft snack om det, varit ihop i 8 år. Men hon verkar inte förstå riktigt iaf,för hon är HELT tvärt omoch behöver ingen egentid Alls;/ Sedan det när jag säger till att "låt mig vara en stund så blir det nog bra",men hon vägrar... Klart det blir bråk. Sen går det över till det där vanliga, man skyller saker på varandra osv.

Nej absolut inte, hämtar lämnar på dagis, diskar, målar tapetserar, dammsuger, allt gör vi utan att klaga på varandra där. Så därkommer vi överrens,men när en del av förhållandet måste få vara själv en stund för att ha må bra så tycker jag att det borde vara självklart.

Jag är nog lite av en ensamvarg antar jag, men har nu senste året gjort ALLT tillsammans med min familj (dottern och mamman). Men nu har jag väl en period igen då dåjag kanske behöver ha lite tid för mig själv.
Man går lite runt på nålar, både hon och jag. Hon e lättirriterad och jag e likadan. Men då borde ju båda tycka att vi tar lite pauser från varandra, men nej.

Jag brukar ta med min dotter ut och hitta på saker, tycker om att umgås med henne själv.

Vill vara "som alla andra" kärnfamilj, men vet inte om jag fungerar såbra som så;/

Men nu väntas barn nr 2 i höst, så kanske är lite försent att komma på det nu och för tidigt att bryta sig loss nu.

Faan..

Äsch... Låter makalöst trist!

Jag är en smula som du - behöver tid för mig själv, eller snarare tid "ifrån familjen" ibland - lite som en ventil...

Gör såhär... Det är ok att bli arg men Brusa inte upp - gap och skrik är nog det sista hon behöver (och du). Istället så försök att tona ner allt ett par veckor så det har varit lugnt och stabilt en tid - sen tycker jag du kan testa att ta dialogen igen...

Vissa kvinnor blir lite knepiga när de är gravida...

Att

Jag känner igen mig i din situation vad gäller egentiden. Jag är också väldigt beroende av egentid, men det går i perioder. Det har väl inte vart så uppskattat från mitt ex sida att jag behöver egentid. Hon ansåg väl det lite onödigt, vad vet jag.

Men behöver du egentid så bör din tjej låta dig ha det eftersom det får dig att må bra vilket också i längden gör ert förhållande bättre. Fråga henne vad hon är intresserad av och vad hon vill göra på sidan av familjelivet. På så sätt kan ni kanske komma överens om att egentid är viktigt, för båda er och för hela familjen.

Annars vad du berättar om att du tex. inte trivs i förhållandet får mig bara att ge ett råd, lämna det! Men som du också skriver, lite försent nu med barn nummer två på g. Ge förhållandet en sista chans. Skiter det sig, lämna då henne men som vänner.

Ha det bra!
www.fredrikohlson.se

Egentid behöver man även om man är en kärnfamilj. Bara för att man får barn så betyder det inte att man blir en enhet. Visst, på ett sätt blir man ju en enhet, och det är ju för barnets skull. Men tid för sig själv att reflektera begrunda livets alla frågor är enormt viktigt.. Att umgås med polarna är väl en del i det skulle jag säga.. Men det får ju naturligtvis finnas gränser även där.. Om din "egentid" innebär att rusa ut på puben med polare för jämnan så kan jag förstå protesterna, eftersom hon "ofrivilligt" blir fast hemma med barnet (som du skrev så saknar hon körkort). Enda rätta är att snacka och säga att du behöver egentid, men du bör nog lyssna på vad hon kan tänkas vilja också. Ni är två om barnet. :) Lycka till!

Peppa henne till att ta körkort =))

Ni kanske skall prata med nån sån där familjerådgivare som kan "medla" lite ?

en sak som slog mig var att om DU tar ut dottern själv, då får din sambo/fru SIN egentid utan att ens märka det/tänka på det.. kanske ....  

Känner igen mig helt i denna situation! Blir väldigt trött och sur när jag inte får egentid,och tyvärr går det ut över familjen ibland,vilket känns väldigt onödigt. Vi har två kids som är fyra och sex år. Jättegoa ungar som jag älskar mer något annat! Det är ganska stor åldersskillnad mellan mig och frugan, jag är 40 + och hon snart 30. Och det märks ibland för att hon har inte riktigt lekt färdigt ännu.. Älskar henne för den hon är, jättesöt lite mullig tjej som är trogen och pålitlig. Men ibland så förstår hon inte varför jag blir trött och sur...Vi har pratat om det här med egentid och hon har oftast mer egentid än mig. Men det vill hon inte riktigt förstå... Har haft många diskussioner om detta och ibland så blir hon grinig och tvär, bara för att jag vill att det ska vara jämlikt i vårt äktenskap... Tycker att det vore ju bäst om vi kunde ha lika mycket egentid,för oss båda. Då behöver ju ju ingen av oss bli avundsjuk eller trött och utsliten.Men att förklara detta på ett bra sätt för henne, är inte alltid så lätt...

Det som följer är mina egna ideer kring ditt problem. Tror på att allt är subjektivt och att man är fri att välja men inte alltid i valet.

Det låter som att du behöver vara ärlig mot dig själv och berätta helt ur hjärtat för din partner om hur du känner.
Har lärt mig att den enda man kan ändra på är sig själv. Om du känner att din situation är ohållbar så är den just det.
Hur ser du på framtiden? Hellre fungerande föräldrar eller en dysfunktionell familj?
Du kommer att behöva välja men det kanske inte behöver vara svartvitt.

Tid är inte nåt man får utan nåt man tar sig. Klassiskt men ack så sant.
Ni är båda vuxna människor så tappa inte ansiktet.

Vad beträffar din tjej så låter det som hon är osäker/otrygg i ert förhållande. Det är ditt ansvar att se till att hon tolkar dig rätt. 

Och jag brukar trösta mig med att det ALLTID löser sig, men om lösningen ska funka för dig så får du hjälpa till.

Hoppas nu innerligt det blev nåt läsvärt och att du hittar en väg.

//Brippo

Ville du ha första barnet?
Jag känner att jag skulle kunna hamna i din situation. MIn sambo vill jättegärna ha barn men jag är otroligt tveksam. Har också ett stort behov av ensamtid.