Behöver egentid!!! Trivs inte i förhållandet...

Hej!

Jag är en kille som alltid behövt egentid titt som tätt. Väntar nu vårat andra barn (första ärnu snart 5 år) efter ca 9månaders uppehåll för ungefär 1,5 år sedan. hittade sedan sakta men säkert tillbaka till varandra.... För min del var det nog bara tryggheten och enkelheten. Trivs inte i förhållandet (som pågått nu Igen i 1 år) känner att det börjar bli irritation och jag vill bara att dagarna ska gå,till jag vet inte vad...

Hon tar aldrig ut våran 5 åring själv (har inget körkort bl.a) och hittar aldrig på saker utan JAG är ALLTID inräknad i alla förbannade planer! Pallar inge mer...
Sen när jag ska hitta på saker så är det utfrågning som gäller... Varenda gång. Närj ag säger att hon ska gå ut ur rummet så vi kan lugna oss håller hon sig kvar och vägrar gå ut. Så slutar det med att vi blir vansinniga på varandra. JAG blir vansinnig, HON får mig sån... Ibland tror jag att det är det hon vill. Varje gång jag vill hitta på nått själv så är det nått som är fel.

Blir förbannad bara av att skriva om detta...

Hjälp..

Antar att några kommer att skriva att vi skalämna varandra igen. Vet inte varför jag inte bara skiter i allt,men som ni vet, har ju en 5åring att tänka på.Sedan känner jag ju såklart ansvar för mamman med. Vill ju inte att hon blir strandsatt och deprimerad, för då kanske det ger inverkan på våran dotter med.

Tacksam för lite Tröst eller bolla idèr här. Kanske finns det någon som är i samma situation därute;/

tompatiger skrev 2012-05-19 15:47:27 följande:

Egentid är viktigt i ett förhållande tycker jag - men vi är alla olika och värderar olika saker högt och lågt.

Tala om för henne att du måste ha tid för dig själv så du mår bra - om du inte mår bra i dig själv kommer du inte fungera i ett förhållande.

Att du skall få egentid betyder inte att du slipper dagliga sysslor eller ta hand om barnen och din sambo.

Ta en dialog med henne - har ni olika förväntningar på saker och ting så kan det ju vara bra att ta ett snack.

Hej! Tack för kommentaren=)
Jo,vi har haft snack om det, varit ihop i 8 år. Men hon verkar inte förstå riktigt iaf,för hon är HELT tvärt omoch behöver ingen egentid Alls;/ Sedan det när jag säger till att "låt mig vara en stund så blir det nog bra",men hon vägrar... Klart det blir bråk. Sen går det över till det där vanliga, man skyller saker på varandra osv.

Nej absolut inte, hämtar lämnar på dagis, diskar, målar tapetserar, dammsuger, allt gör vi utan att klaga på varandra där. Så därkommer vi överrens,men när en del av förhållandet måste få vara själv en stund för att ha må bra så tycker jag att det borde vara självklart.

Jag är nog lite av en ensamvarg antar jag, men har nu senste året gjort ALLT tillsammans med min familj (dottern och mamman). Men nu har jag väl en period igen då dåjag kanske behöver ha lite tid för mig själv.
Man går lite runt på nålar, både hon och jag. Hon e lättirriterad och jag e likadan. Men då borde ju båda tycka att vi tar lite pauser från varandra, men nej.

Jag brukar ta med min dotter ut och hitta på saker, tycker om att umgås med henne själv.

Vill vara "som alla andra" kärnfamilj, men vet inte om jag fungerar såbra som så;/

Men nu väntas barn nr 2 i höst, så kanske är lite försent att komma på det nu och för tidigt att bryta sig loss nu.

Faan..

Behöver egentid!!! Trivs inte i förhållandet...

INNEHÅLL