Äggdonation i Spanien: erfarenheter?

Myran-Progynon, Progesteron och folsyra tar jag.

Jag tar en tablett Folacin 1 mg om dagen.

Cecini-hur mår du? Bara någon månad kvar nu? Kram

Cecini-vad roligt att läsa att allt är väl! Vilken spännande väntan på att få träffa honom. Och lyxigt att du mått så bra hela vägen! Jag börjar vakna upp nu känner jag, har varit fruktansvärt trött.

Visst gjorde du ett NUP-test? Fick du isf reda på donatorns ålder?

Tack för svar, Cecini!

Jag ska maila kliniken och fråga om åldern. Det där med Progesteronet var intressant; snart ska jag börja nedtrappningen så då kanske jag blir ännu lite piggare.

Myran-under kommande vecka tänker jag på dig! Jag vet hur nervös du är just nu. Ang. folsyran så hade kliniken ej uppgett vilken styrka utan det var min svenska gyn som rekommenderade dessa.

GBG-hur har det gått i ditt sökande efter läkare? Jag har tyvärr inget tips att bidraga med, men hoppas att du hittar en specialist.

Simba-hur mår du?

Kram till hela tråden!

Germany-bra där! De verkar sympatiska på den kliniken. Då har du ännu lite tid med Prasteron. Måtte det funka nu!

GBG-hoppas att ni har turen med er med nästa donator. Kanske att ett nytt försök m ett starkt, ungt embryo står emot ev problem i livmodern? De lär vara extra noga med medicineringen vid nästa omgång. Du verkar ha läst på om det här m forskningen kring 'livmodermiljön'. Svårt att veta hur långt man ska gå, oerhört svårt... Personligen tycker jag att läkarna i Spanien är de är de jag fått mest förtroende för. Anser de att ni har goda chanser att lyckas utan 'åtgärder' innan?

Jag håller verkligen tummarna hårt!

Kram

Ett deppigt inlägg; jag fick missfall i veckan. Fick molvärk och blödningar och på gynakuten konstaterade de påbörjat missfall. Graviditeten hade avstannat för ca tre v sedan utan att kroppen reagerat. Det allra tyngsta är tanken på hur mkt som ligger bakom ett sånt här försök. Den psykiska pressen. Känns tungt och jag vet inte om jag vågar utsätta mig för detta igen.

Kram tråden fr en ledsen mariposa

Tack tjejer för ert varma stöd! Det behöver jag.  
Mattan rycktes undan så plötsligt; jag åkte iväg till jobbet på morgonen som gravid och kom hem på kvällen från gynakuten helt uppriven. Jag var i v 12 och trodde att det kanske kanske kunde gå vägen. Det känns som ett extra tungt fall då det inte bara är att försöka igen. Det är så mycket man investerar i ett sånt här försök, framför allt en massa känslor. Kanske att jag vågar försöka igen till våren; att tänka framåt och ha en plan känns lite bättre. Stor kram!

Ja Myran, vi tänker på dig här hemma i kylan och håller alla våra tummar!