Äggdonation i Spanien: erfarenheter?

Åh, Lisa - jag tänker så på dig o håller alla tummar. Skit i symptomen - allt o inget kan betyda vad som helst, det är då ett som är säkert. Känner man något så kan man ge sig fan på att det är progesteronet som spökar ändå. De gånger jag plussat med ÄD så har jag inte känt särskilt mycket alls.

Håll ut o gör något annat för att distrahera - storstäda garderoben eller vad som helst. Allt utom att googla! (vilket jag alltid gör - börjar man skriva "symptom ruvardag..." så dyker det ju upp förslag på varenda siffra...;)

Man blir ju knäpp av sina symptom o frånvaro av symptom. Styrkekram o all pepp jag kan skicka!

Frk. röd - jag fick min mens förra fredagen, på dag 29.

Var ordentligt orolig över att den inte skulle dyka upp, men det är precis normalt för mig. Har fått för mig att jag när som helst kommer att hamna i klimakteriet eftersom mina äggstockar sviktade redan 2010 när vi blev utredda. Nu tänker jag kolla m ägglossningsstickor den här månaden, bara för att veta om det ger utslag (inte för att jag har några som helst förväntningar på att lyckas på naturlig väg...).

Men apropå det - gissar att du ändå testat..? En vecka är ju en ordentlig försening. Har det hänt dig tidigare efter behandling?

Vi pratar fortfarande om vi ska gå vidare. IVI vill att jag ska göra hysteroskopi för att säkerställa att allt är ok. Min gyn kan göra hydroskopi, som enligt vad jag förstår är enklare men inte lika detaljerat, men det låter på henne som om hon då kan se om man behöver gå vidare. Är aquascan ännu mer avancerat? Lite tufft här hemma innan vi bestämt oss, men känner att jag ändå får planera så gott jag kan, så jag har tid bokad hos gyn i sept.

Lisa - sköt om dig, nu är det bara några dagar kvar!

Men Lisa, så ledsen jag blir. Har tänkt på dig idag och hoppats på att det skulle gå vägen. Jag beklagar verkligen!!

Ja, hur går man vidare? Skrapar ihop bitarna och lutar sig mot varandra och vardagslunken...,

När vi fick vår infertlitetsdiagnos så var den smärtsamt tydlig, vanlig IVF skulle med största sannolikhet aldrig funka utan det var ÄD som rekommenderades. Jag tittade i min anteckningsbok från den här tiden idag. Den viktigaste sidan innehåller vår plan: - ta reda på allt vi kan, - få en andra åsikt, - jobba på flera fronter, - ta hand om varandra.

För oss innebar det att vi rätt snabbt drog igång en medgivandeprocess för adoption samtidigt som vi fortsatte med först IVF och sedan ÄD. Vi var då 36 resp 39 år och visste att både medgivandeprocessen o väntetiden för adoption var lång, precis som köerna till ÄD, så vi hade ingen tid att förlora.

Vi hann gå adoptionskurs o skulle precis påbörja alla intervjuer som ingår i medgivandeprocessen när vi fick besked om en matchande donator i Spanien. Då stod vi också i ÄD-kö här i Malmö och visste att det var nära en donator där med. Vi var väldigt krassa o räknade på pengar, tid och sannolikhet för att avgöra vilken väg som vi skulle satsa på (då kände vi att vi var tvungna att välja). Till slut bedömde vi att oddsen att nå fram till ett barn var bäst i Spanien, så vi tackade nej till donator i Malmö och avbröt medgivandeprocessen.

Lång beskrivning, men jag vill bara berätta hur vi tog oss an det - för oss var det här ett sätt att hantera kaoset. Att försöka skapa så många möjligheter som möjligt för att inte tappa tid.

Och det ska sägas att på adoptionskursen vi gick var det flera par som var i samma sits. Så om ni bestämmer er för att utforska den vägen så kommer ni inte att vara ensamma. Om det inte varit för att åldern nu är emot oss (vi är för gamla för medgivande) så skulle vi säkerligen tittat på adoption igen som en väg till ett syskon.

Många stora kramar. Ta nu hand om varandra och ha tålamod med er själva. Även det här kommer ni att klara av. Ni är en familj redan, kom ihåg det. Och ni kommer att bli en större familj i framtiden. På något sätt!

Och ska lägga till att vi gifte oss, rätt enkelt o snabbare än tänkt - mycket pga adoptionsprocessen.

Lisa, det är ingen enkel sits ni hamnat i. Det enda jag funderar på är möjligheten till en andra åsikt. Har ni någon annan klinik än Rmc att vända er till? Tänker att det kanske skulle vara värt att boka en tid för konsultation, ta med sig alla provsvar o journalanteckningar o prata igenom det med en annan läkare?

Man hoppas ju verkligen att Rmc inte är så krasst egoistiska att de inte kan medge att de varit för "snabba" i sin bedömning, men oavsett så kanske det kan vara skönt att prata med någon som inte är part i målet, om man säger så.

Vid vårt första ivf på Rmc i Malmö så avbröts stimuleringen då de inte tyckte att jag svarade på medicinen. Vi bokade då tid på curakliniken för att bara få en andra åsikt. De tyckte då att de kanske varit för snabba på Rmc med att avbryta så vi fortsatte stimuleringen hos Cura o fick flera fina äggblåsor på ul. Gav iofs inget resultat ändå vid äp, men det gav oss lite mer argument när vi gick tillbaks till Rmc o tjatade till oss ett nytt försök.

Historien visade ju ändå att det inte funkade för oss, men för oss båda var det så skönt att höra någon annans åsikt. Er situation verkar ju lite extra komplicerad iom att det verkar svårt att bedöma var problemet ligger. Om ni inte får vettiga svar från Rmc så skulle jag nog utforska möjligheten att bara ta ett förutsättningslöst snack med någon annan.

Hoppas att allt känns ok med jobbet nu när eleverna är tillbaks. Vardagen är inte att underskatta i de här lägena när man annars riskerar att ägna hela dagarna åt grubbel...

Styrkekramar!

Hej tjejer,

Lite tyst här i tråden - vill bara höra hur det är med er...?

Lisa, hur känns det nu? Hoppas att ni landat ordentligt och börjar få tillbaks krafterna.

Frk Röd - hur är det med dig? Visst var det i sept du skulle ner för aqua scan? Hoppas att din blödning kom till sist (eller såklart, hoppas att den inte alls gjorde det

Och hoppfull - har det hänt något..?

På den egna fronten står det stilla. Mens igår, på dag 28, så än så länge håller sig mina cykler någorlunda i samma längd, vilket är skönt. Jag o fina mannen ska idag på andra samtal med en terapeut (hittade via Barnlängtan en här i Malmö som är specialiserad på barnlöshetsfrågor) för att få lite hjälp med att komma framåt i diskussionen om nytt syskonförsök.

Igår bröt jag ihop helt när det kändes som om det är helt kört. Min man kommer nog inte att vilja ge sig på det här igen.

Just nu känns det som om vi ska prata med terapeuten inte så mycket för att komma fram till vad vi vill, utan snarare för att jag ska börja bearbeta att beslutet redan är fattat. Känner mig så sorgsen. Vi har den ljuvligaste dotter man kan tänka sig, men drömmen om att försöka ge henne ett syskon, och att kanske bli mamma igen, känns längre bort än någonsin.

Många stora kramar till er alla.

Hej frk Röd,

Skönt att kroppen börjar hitta tillbaks - man är verkligen tacksam för att den ändå hänger med i svängarna...

Fy, vad drygt m magkatarr - ta hand om dig. Att inte stressa på jobbet är ju lättare sagt än gjort emellanåt. Och så det här andra lilla projektet ovanpå...

Känns lite oförskämt att gnälla över osäkerheten kring syskonförsök när du o flera andra kämpar, men jag tror o hoppas att ni förstår...? Just nu tror jag att vi får parkera det hela en tid tills han bearbetat det lite mer. Jag har tid bokad för hydroskopi i mitten av sept, tänker att jag gör det ändå, bara för att veta att allt är ok.

Stor kram o ha en fin helg.

Hoppfull - STORT grattis från mig med!! Skönt att allt gått bra ändå, trots snitt. Sköt om dig och de små kottarna

Frk Röd - tack. Jag ska göra hydroskopi hos min gyn. IVI ville att jag skulle göra hysteroskopi, men det är tydligen svårt att få gjort enligt gyns sekreterare (som förmedlade info på telefon när jag bokade tid), o det här ska vara en bra början för att se om man behöver gå vidare. Hydroskopi tycker jag låte lite som aquascan eft de använder koksaltlösning - men gissar att det är ngn skillnad..? Kom på att jag ska passa på att fråga om hon kan se ngt som förklarar varför moderkakan satt fast vid den senaste graviditeten. Det ledde till stor blodförlust och op direkt efter förlossningen o är en av anledningarna till att mannen tvekar. Kanske kan jag få lite info av gyn som kan lugna.

Frk Röd - nu har jag gjort hydrosonografi - det var ju det o inget annat som gyn kunde göra. Hon spolade igenom äggledare o livmoder m koksaltlösning o såg direkt något som såg ut som en polyp, så nu är jag remitterad till KK för en hysteroskopi (många olika begrepp på "hy", här...) Så nu är det bara att vänta på en tid. Hon såg också en fin äggblåsa på 15mm, o det kändes som en lättnad - helt klart så producerar jag fortfarande ägg, och verkar inte alls vara i någon form av förklimakterium enligt gyn. Skönt!

Hej frk röd,

Jag blir knäpp på de här begreppen - verkligen inte lätt att hålla isär dem... Jag skulle tro (men vet inte...) att hydrosonografi o aquascan är samma sak. Men när jag googlar på hydroskopi så får jag inte riktigt koll på vad det faktiskt är! Många som skriver om d på engelska o då verkar det vara samma sak som hysteroskopi, men samtidigt ser man andra förklaringar som kopplar det till att undersöka mha vatten, vilket ju låter mer som hydrosonografi, så jag vet inte. Tyvärr ingen klarhet...:( Kan man inte ringa o fråga - bara så att de bedömer din förfrågan på rätt sätt? Jag visste inte ens att man kunde göra en egen remiss - hur funkar det?

Min gyn (hon är så underbar - enda kruxet är att hon börjar närma sig pensionsåldern...fasar för att hon ska sluta) gav väldigt lugnande besked ang förlossningen. Hon kunde inte se ngt som skulle kunna orsaka problem. Men å andra sidan var det ingen som trodde det sist heller. Som jag ser det: har jag en så sagolik tur att jag blir gravid igen o tar mig hela vägen till en förlossning så hanterar vi det!

Stor kram.