Varför döpte/ska du döpa ditt barn?

Jag tror de flesta uppfostrar sina barn med kristen värdegrund förövrigt.

Såsom att behandla andra som man själv vill bli behandlad.
Alla är lika mkt värda..
Osv.

Jag skulle aldrig tvinga mina barn att teo på gud även om jag gör det. Men de får följa med till kyrkan så länge de inte är tillräckligt stora för att stanna hemma själva.

Flera skäl.

* Viktigt för äldre släktingar (trots att de inte skulle säga nåt, vet jag vad de innerst inne vill)
* Ärligt talat älskar jag släktens dopklänning och hur generation efter generation av barn burit den. Att låta mitt barn bära den blir som en länk bakåt.
* Bra tillfälle att samla släkten från båda sidor. Jag vet att man lika gärna kan ha namngivningsceremoni eller liknande, men varken jag eller sambon skulle känna oss bekväma med att hålla i något sånt, plus att de äldre släktingarna jag nämnde nog inte skulle trivas på det. Alltså går egna varianter som namngivningsceremoni bort.
* Kan vara en svår sak att fatta beslut om senare i livet, särskilt i femtonårsåldern.
* Tycker inte att ett dop skadar barnet på något sätt. Blir hen ateist så kan det väl kvitta att någon blötte håret på henom när hen var liten (lär knappast bli enda gången). Då är ju hela ceremonin meningslös för barnet ändå.

Jag svarade annat. Vi hade tänkt låta vår dotter bestämma själv när hon blev tillräckligt gammal om hon ville döpas. Men hon fick svåra skador pga syrebrist vid förlossningen (moderkakan lossnade, och det upptäcktes alldeles för sent), och dagen efter hon föddes förstod vi att hon inte skulle överleva. Vi hade kallat på sjukhusprästen redan innan vi förstod att vi inte skulle få behålla henne hos oss, eftersom vi behövde prata med någon och ingen kurator hade helgjour. Innan prästen kom hade vi förstått, och då beslöt vi oss för att döpa henne. Vår närmaste familj var med runt sjukhussängen. För oss blev det ett fint minne att bära med oss senare i livet. Vi tror också att det kanske gör det lättare för vår familj att minnas henne, och gå vidare efter sorgen, att de faktiskt fick träffa henne och vara med vid dopet.

Jag är troende på mitt sätt men inte kristen som sådan, och min man är ateist. För oss blev dopet en trygghet på något sätt. En bekräftelse av vår dotter och det vi gick igenom. Detta är fortfarande väldigt färskt, så jag vet inte hur vi kommer att se på det senare i livet, men nu känns det rätt.

Annat: Av tradition, pga att kyrkan är öppen för alla, för att jag ville att mina barn ska tillhöra församligen här i byn, för att kristendomen är det som ligger närmast min egen tro. För att båda mina föräldrar är döda och i kyrkan känns jag "nära dom". För att jag tycker det är vackert, för att barnens pappa och hela släkt är döpta i samma kyrka i flera hundra år tillbaka och delar av släkten är troende. Osv osv osv

Hur menar du nu? Att alla är lika mycket värda tex är ju absolut inte en specifikt kristen värdegrund, tvärtom. Den värdegrunden hittar man ju på en mängd olika håll, för att inte tala om de mänskliga rättigheterna samt barnkonventionen som trots allt är den rättsliga grunden i hela vårt samhälle, oberoende av religion osv.

Att de flesta uppfostrar enligt kristen värdegrund är i mina ögon en ren lögn. Vi gör det då inte, och inte någon jag känner heller för den delen...

Blir de tio budorden mindre kristna för att de delas av andra religioner? Eller den gyllene regeln?

Tack björnmossa för att du förstod hur jag menade.

Jag menade helt enkelt att mkt av det vi har i vårt samhälle är baserat på bibelns värdegrund. Och att det är en ganska självklar del av många att man behandlar människor lika. Osv.

Och ja det är klart att samma värdegrund finns i mkt annat. Det var liksom inte poängen. Var snarare en kommentar till att det påpekades att det var fel att döpa sitt barn om man inte uppfostrade barnet i kristen tro.

Du hade ju med alternativet att Jag/vi ska INTE döpa våra barn, vi tänker inte döpa vår dotter då vi anser att dop är tvångskristning. Ja, har du frågat din bebis - lilla x, skulle du vilja ingå i ett religiöst samfund? Vad fick du för svar? Vår dotter får istället själv välja om hon ska döpas senare i livet  eller välja annan religion när hon är tillräckligt gammal för att läsa på och förstå vad religionerna innebär. Vill hon konfirmera sig i framtiden är det bara att hon blir döpt då, hennes val och inte vårat. För mig känns dop helt enkelt som att man tvingar in sitt barn i ett religiöst samfund.

Nu får du nog förklara dig.

I Svenska kyrkan tror vi på Gud, som uppenbarar sig som Gud Fader, Sonen Jesus Kristus och den helige Anden. Vi tror på hela paketet, inget antingen eller.

Vi delar Gamla Testamentet som helig skrift med såväl judendomen som islam. Inom islam nämns också Jesus (som profet).

Ja, Sverige har haft andra religioner än idag. Katolicismen är en kristen kyrkogren, precis som den lutherska.
På vilket sätt tvångskristnades Sverige?

När i dopgudstjänsten menar du att alla föräldrar lovar att uppfostra sitt barn i den kristna tron?

Jag och min man är bägge troende och för oss var det självklart att döpa våra barn. De kommer att få göra massor av val i sina liv. En del av de saker de fått med sig hemifrån kommer de själva att ta ställning för, i vissa frågor kommer de att välja annorlunda än vad vi gjort. Jag har själv valt att byta kyrkotillhörighet, men är ändå glad för att jag döptes som barn i den kyrka mina föräldrar valde.

/ Skånepräst

 

Nej, det är inte "baserat" på kristen värdegrund, det råkar vara kompatibelt. Det är verkligen inte samma sak. Men jag antar att det är typiskt religiöst att tro att allt i vårt samhälle är sprunget ur just den egna religionen. Enough said.