Varför döpte/ska du döpa ditt barn?

Vad är det vi inte gör? Förstod inte din fråga "jättekul".

Sen tror jag att om det varit jätteviktigt för mig att inte döpa barnet så hade sambon gett med sig men jag är lite av den åsikten att om det är viktigare för ena parten än för den andra så får den som det inte är så viktigt för ge med sig. Nästa gång är det kanske tvärtom och då blir det min vilja som går igenom

Det var allmänt till dem som döper sina barn utan att vara kristna själva men döper in sina barn i det samfundet och frågan var varför de inte uppfostrar barnet till en kristen tro. Som de lovat i kyrkan vid dopet.

För att jag är troende och vill att mina barn tidigt ska vara en del av den kristna tron. 

Ja, men ett dop handlar om att träda in i ett samfund. Att tro på jesus krisus dvs tro på nya testamentet.

Man behöver såklart inte vara bokstavstroende men du ska uppfostra ditt barn till en kristen människa vilket innebär mer än att 14 år efter dopet konfirmera sig.

 

Vi hade namngivning för vår första dotter, inget dop alltså. Av just anledningen att jag/vi ville att hon skulle välja själv. Jag döptes i samband med min konfirmation och var då aktiv i kyrkan. Vår son blev bara tre månader gammal innan han dog oväntat och det fick mig att fundera mycket över kyrkan, dop osv. Vi fick enormt mycket stöd av "vår" präst och begravningen blev jättefin, om man nu kan säga så om en så hemsk dag. När vi fick vår andra dotter ville jag döpa henne. Dels för att kyrkan har betytt mycket för oss senaste åren, dels för att jag ville ha någon slags samhörighet mellan syskonen, dels för att det kändes rätt. Så vi döpte då båda tjejerna samtidigt. Barnet i magen kommer också bli döpt. Jag svarade "annat" eftersom jag inte känner mig helt bekväm med "troende/religiösa skäl". Jag har väl min egna tro, som passar i en kyrka med högt i tak, men någon nitisk bibelläsare är jag inte, och jag är alltför vetenskapligt lagd för att tro på att Gud skapade världen till exempel.

Vi döpte vårt första barn. Vi funderade fram och tillbaka hur vi skulle göra, men till slut tyckte vi att det kändes bäst med ett dop. Eftersom vi inte brukar gå i svenska kyrkan, utan i så fall till missionskyrkan, så hade vi dopet i missionskyrkan.

Många kristna (framförallt i frikyrkor) väljer att inte döpa sina barn, utan istället ha en barnvälsignelse. Barnvälsignelsen innebär då att man visar upp barnet i församlingen, och förklarar att man vill uppfostra barnet inom den kristna tron, men att barnet själv får fatta beslut om dop då han eller hon är tillräckligt gammal.

Anledningen till att vi valde att döpa istället för att ha barnvälsignelse var faktiskt också delvis att han skulle slippa döpa sig senare. För mig som är barndöpt har det känts som en trygghet att jag redan är döpt, och därför har jag sluppit ta ett så stort beslut senare i livet. Jag har känt mig kristen sen 16-årsåldern, men har alltid varit lite tvekande, och skulle ha tyckt att det vore stressande att behöva ta beslut om dop.

Jättekul, fast det inlägget du citerade från vinxen var ju om att de inte döpte sitt barn.

Kanske var mitt inlägg du tänkte citera eg?

Men du säger att du är kristen och då är det väl inga problem att döpa sitt barn ur moralisk synvinkel. Fast jag tycker det iaf :) men det behöver vi inte diskutera här.

I know Men eftersom det är mer en traditionsbunden ritual för oss så tar vi det där med att uppfostra barnet till en kristen människa mer med en nypa salt Provocerande kanske, men ibland orkar man inte strida för precis allt. Som sagt, hade vi varit eniga och det hade betytt mycket för mig hade det inte blivit något dop, men jag föredrar att välja mina strider till något som betyder något för mig