pimpim, fint att höra av dig! Det är alltid skönt att hitta saker som fungerar för en själv! Min gyn vägrar skriva ut pergo eftersom hon "inte tror på det för kvinnor över 40". Hon kan inte förklara närmre utan säger att jag får vända mig till någon annan då.
Germany, jag tror jag förstår ganska bra hur du har det, tyvärr 
jag hade ju lite liknande förra året när jag fick ma i v9, men fördelen för mig var då att jag själv ganska säkert kände att det inte stod rätt till och att jag fick det konstaterat i v8, så jag behövde inte vänta så länge ändå. Även när jag väntade sonen efter att vi förlorat vårt första barn fick jag höra i v 9 att det skulle bli mf för det såg inte ut som det skulle på vul, bla att det var för litet för tiden. Jag fick gå och vänta två veckor på mf och när vi sedan fick en ny koll så sa läkaren att hon kommit på, direkt när vi gått ut, att hon tittat fel i tabellen och det visst var tillräckligt stort. Men vid den nya kollen sa hon ändå att fast det fortfarande var rätt storlek för tiden och hade växt som det skulle så "rörde det sig för dåligt" och var mkt stor risk för att det skulle sluta med mf eller gravt missbildat barn. Så det blev ny väntan till v 13 då det var NUPP/KUB på sjukhuset, där sa man att allt såg jättefint ut, men det var svårt att tro på då. Med både ett förlorat barn och ett ma i v14 var det eg övermänskligt att bära den oron. Lång histora, men jag ville eg förmedla att just att gå och vänta och inte veta, är så fruktansvärt jobbigt, jag tror verkligen inte att alla kan förstå det. Och just att man känner att man borde vara glad, men det går bara inte.
För dig är det ju många års oro och väntan som ligger bakom och lurar och jag tänker att det på något sätt är den där sista sträckan till vetskap som blir oöverstiglig för dig nu. Om nu allt ser bra ut och du i ditt inre kan kalkylera på iaf kraftigt minskad risk att något går fel kan du förhoppningsvis få lite lättnad och sedan steg för steg ta dig för varje kontroll ta dig fram med lite mer lättnad för varje steg framåt. Förhoppningsvis kan du känna tillit till att det kommer att gå bra om inte alltför många veckor. Av hela mitt hjärta hoppas jag att vi inte behöver kalkulera på något annat scenario än att det vid första kollen nu ser bra ut för dig! Det kommer att gå att ta sig fram, ett steg i taget. Men du skulle så förtjäna att få en betydligt lättare resa än denna
Kanske skulle du behöva lite psykologiskt stöd!? Finns det någon du kan gå till? Har du inskrivningssamtal med mvc snart tex? Då kan du be om samtal med mvc-psykolog. Jag tänker att du kanske ändå skulle försöka göra något som brukar få dig att må bra, i alla fall något litet, kan någon lyckas släpa med dig ut en liten stund på en liten promenad, du brukar väl må bra av det. Så klart att du får dra täcket över huvudet ett tag, men det är viktigt att du tar hand om dig, du har allt att tjäna på det 
Nu är jag lite osammanhängande kanske men just det att tiden bara går, att man kastar bort värdefull tid och värdefulla chanser är helt hemsk.På så sätt är det ju absolut bättre att det går åt pipan så här tidigt som det verkar göra för mig denna gång än att gå coh vänta lägre. Det är jag faktiskt väldigt tacksam för.
Vad bra att du är ledig så du kan hänga på telefonen på måndag, men säg till om du behöver hjälp att ringa på måndag på något sätt!!!
Nu har några frågor dykt upp i mitt huvud till er kloka.
1, Vet någon om det går lika bra att köra direkt med IVF efter tidigt mf, någon studie som pekar åt bättre eller sämre chanser? Om jag börjar blöda ganska snart så är februari en bättre månad att börja för mig än mars rent jobbmässigt. Och om jag tänker på att få ut så mkt som möjligt av att kroppen har varit i bra form.
2, Tror ni att om jag börjar blöda nu och skulle börja spruta att penicillinet och lunginflamationen skulle påverka negativt och att det vore bättre att vänta en månad med tanke på det?
3, skulle ni tagit upp DHEA-ätandet igen, är uppe i precis 7 månader och har ju mått bra av det, har bara varit utan i 3 dagar nu.
Helt otroligt. Strecket var dock svagt, och även i morse när jag testade med morgonurin, så jag är tyvärr orolig att det inte är tillräckligt starkt och att det är risk för missfall. Har läst en studie om att om testet är svag 16 dagar efter äl, så är det mycket sor risk för mf, det är då förmodligen ågot som inte står rätt till om inte tillräckligt mkt hormoner utsöndrats. I morgon är det dag 16 (el ev 15, beroende på hur man räknar från äl) så jag ska testa med clearblue igen och hoppas på tjockare streck då. Kan inte glädja mig om det inte blir tjockare. Är också orolig för jag har blivit jättesjuk, fick åka till akuten med kramp i bröstet svårt att andas mm, det var lunginflammation och lungsäcksinflammation, hade 40 gradet feber och det är ju inte bra med så förhöjd temp tidigt i en graviditet. Men jag försöker hålla mig lite försiktigt positiv till plusset! 
Det är dock som Tuva säger att jag även tar temperaturen så jag vet att äl var senast två dygn efter äl-stegringen, troligtvis dagen efter. Min temperatur går oftast upp i två hack, först lite dagen efter utlag på stickan och sedan lite till. Däremot så kan det vara testet, det är inte samma typ som jag haft tidigare och det står inte vilken känslighet det har. Jag har nu köpt clearblue som jag använt förut, men tog inte det i morse då jag dels hade varit uppe och kissat på morgonen och dels kände att jag inte orkade med ett svagt resultat även på det just idag.