Barnfattigdomen i Sverige, årsrapport 2010, Rädda Barnen.
I Sverige räknas man som fattig när man har en låg inkomststandard, det vill säga under existensminimum eller något högre. Det är många familjer med invandrarbakgrund, ensamstående föräldrar och arbetslösa eller låginkomstagande familjer som lever i fattigdom idag.
Att vara fattig i Sverige betyder att man har svårt att få ekonomin att gå ihop, att man måste avstå från sådant som de flesta i samhället har tillgång till.
Rädda Barnen utgår ifrån två separata mått i sitt fattigdomsindex:
Låg inkomststandard är ett mått av SCB (Statistiska centralbyrån) och innebär att man beräknar inkomststandarden genom att dividera familjens disponibla inkomst med en norm för levnadsomkostnader, som är justerad efter familjens sammansättning. Normen består av baskonsumtion av t ex mat och kläder, boendeutgifter samt eventuella fackföreningsavgifter och barnomsorgskostnader.
Vid inkomststandarnd 1,0 har familjen precis tillräckliga inkomster för att klara de mest nödvändiga utgifterna. Värden under 1,0 räknas som låg inkomststandard, medan värden på 2,0 eller högre räknas som hög inkomststandard.
Försörjningsstöd, tidigare kallat socialbidrag, är den ekonomiska hjälp man kan få om man inte kan försörja sig själv på något annat sätt. Detta försörjningsstöd består av en riksnorm som riksdagen fastställt att man ska klara sig på. Riksnormen är ett såkallat existensminimum, alltså ”det som behövs för att familjen skall överleva”.
Denna riksnorm har inte ökat, trots att både livsmedel och många utgifter för boendet har ökat, vilket gör att pengarna inte täcker allt de ska. Detta resulterar i att vissa barn inte har möjlighet att äta sig mätta hemma, utan får förlita sig på att äta sig mätta i skolan. Många barn har heller inte möjligheten att få nya kläder när de gamla blivit för små och kan heller inte få väderanpassade ytterkläder. Det finns till och med familjer som inte har råd att ge sina barn glasögon
Med mera...
Det är mycket som kostar i Sverige. Aktiviteter såsom sport och kultur har avgifter som gör att alla barn inte kan engagera sig i någon aktivitet. Att vi dessutom stänger många fritidsgårdar gör att många barn och ungdomar inte har någonstans att ta vägen.
Ungefär 5% av alla barn tvingas avstå från skolutflykter och andra aktiviteter eftersom skolorna begär en avgift som dessa familjer inte har råd med. Av de elever som faktiskt deltar i skolans aktiviteter går ca 12% av dom med oro och skuldkänslor för att pengarna kanske hade behövts till något annat. Det finns även förskolor och skolor som begär att barnen skall ha frukt till skolan varje dag eller att barnen skall inneha cykel och skridskor för att kunna delta i gymnastiken. Ibland anordnar skolorna skidutflykter där man antingen måste äga egna skidor eller ha råd att hyra på plats.
Många barn, speciellt flickor mår dåligt idag.
En undersökning som Rädda Barnen gjorde 2011 visar dessutom att många barn inte vet om sina rättigheter idag.
I Rädda Barnens projekt Ung Röst 2011 kan man tydligt läsa att barnens oro och rädsla för hot/våld, diskriminering, alkohol/droger, att bli psykiskt/fysiskt sjuka, självmord och framtiden är mycket hög.
Vilken summa i månaden räknas som fattigt?
Vad är socnormen för en famlilj med tex 2 vuxna och 2 barn?