Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Hur läste du ute DET från det JAG skrev???

Du tar för givet att alla som anses fattiga är unga och friska, att alla bara kan ta studiemedel?
Hur tycker du att de som gick ut gymnasiet för 20 år sedan ska ta studiemedel och starta en karriär? 

Och hur får studenter bostad om de inte kommer in på väldigt små studieorter...

I stockholm saknas ett antal tiotusen studentbostäder och det är nästan lika illa överallt i de större studentstäderna, dvs där man har störst chans att komma in.

Ha det bäst!

Jag har jobbat ideellt på härbärge och ett soppkök. Har levt på 8000 kr i månaden som student i 6 år (3500 kr i hyra, 700 kr i SL-kort, ca 1200 kr i räkningar + studentlitteratur). Jag tog inte ens bostadsbidraget som jag hade kunnat få, trots att det var knapert, eftersom jag faktiskt klarade mig utan.
Och mina föräldrar var inte särskilt välbeställda. Sedan jag var 18 har jag bott 10 år i Rinkeby och Alby.

Vilken verklighet saknar jag?

Jag kan räkna upp 10 personer i min närhet som jag vet har arbetsförmåga som lever på bidrag och är rätt nöjda med det. Och jag har träffat betydligt fler av den varan under årens lopp. Har t.o.m. träffat folk som inte har tyckt att det har varit värt att jobba/studera eftersom de får en mindre inkomst än bidragslivsstilen.

De flesta kan ta ansvar för sina liv.
Den svåra balansgången är att ha ett tillräckligt gott välfärdssystem så att barn, äldre och sjuka inte far illa, men tillräckligt hårt för att folk inte ska se det som ett lockande alternativ till att försörja sig själva. Det är kanske en omöjlig ekvation. I synnerhet när folk utnyttjar systemen.

I Stockholm finns studentbostadsköer där man max får ha stått i 2 år. Dessutom finns möjlighet att hyra rum.
Däremot kan man inte vara kräsen. Det är förorts- och grannkommunslägenheter i miljonprojekten som gäller och det vägrar ju vissa kräsna typer.
Jag har hittills inte träffat en enda student som inte har fått tag på ett boende och jag har ändå pluggat i Stockholm länge och varit aktiv i kåren (och därmed träffat väldigt många studenter).

Folk har alltid ursäkter för att inte ta tag i sitt liv.

Om alternativet är att inte få ett enda jobb eller bostad så är väl valet rätt solklart?
Ska personen ge upp totalt vid 40?
När jag pluggade träffade jag massor av studenter som var betydligt äldre än så!

Hur gör man under de där två åren, bor i tält?
Och ja det FINNS rum men det räcker inte. Det är anledning varför en minsiter ställde sig upp och deklararade att han skulle hyra ut rum för att läges är så kärvt.

Men du menar att det finns rum för alla studenter?
Visa mig dom då så skall jag tipsa studentkårerna att du har svaret!

När ska du inse att du inte klan applicera din verklighet på ALLA i hela sverige?
SÅ länge som du gör det får du finna dig i att dina inlägg blir bemötta på det sätt de förtjänar.

Finns det inget ansvar alls kvar att förvänta? Varför ska någon dra på sig CSN-skulder som inte leder till en användbar utbildning?
Om man är så hopplös att man drar på sig skulder för en utbildning som inte leder till karriär, inte har några utsikter till jobb eller lägenhet, tja, då är man väl rätt körd antar jag. Iallafall i det här landet. Det finns fortfarande skitjobb i andra länder. Flytta dit och prova lyckan.