Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

Jo, jag tycker absolut att man ska passa på att utreda även par som söker fertilitetsbehandling i förebyggande syfte! Eftersom samhället HAR en möjlighet att sovra lite här, och därmed göra landets befolkning lite friskare och mer harmonisk i nästa generation!

Fast om man inte vill det är man inga bra förebilder för ett barn. Hur ska ett barn kunna få en bra modell för sitt eget kommande äktenskap, om det inte ser samspelet mellan sin mamma och pappa..? Helst tycker jag att alla barn ska ha syskon också, för det blir bättre balans i en familj med mamma, pappa och två-tre-fyra barn, än med bara ett barn som står ensamt gentemot de två vuxna. Barn behöver ju också öva på "jämbördiga" relationer med något så när jämnåriga närstående.

Jag gör det i alla fall. Jag tycker till och med att det är ännu mer onaturligt att ha sex med någon av samma kön, än att leva i celibat hela livet. Det sistnämnda har ju ändå en hel del utmärkta människor gjort...

Jag är mest orolig för att ingen kommer att kontrollera att det de påstår om sitt sociala nätverk, och i synnerhet närstående män, är sant. Detta kollas ju jättesupernoga när det gäller singeladoptioner. Läste förresten för något år sedan, att när det gäller utredande inför medgivande till adoptioner, så hade reglerna skärpts. Det räckte inte längre med att den ensamma kvinnan lämnade in brev från dessa personer. Utan socialsekreterarna måste träffa dem personligen, och få klart för sig att de verkligen förstår vilket ansvar de tar på sig som ställföreträdande fadersgestalter i många år.

Jag anser att man alltid, alltid måste sätta barnets bästa först. Och just därför var det fel att homosexuella fick rätten att fostra upp barn tillsammans.

Fast det är ju inte trubbigt. Det här med att barn kommer till genom att en man och en kvinna blir kära, flyttar ihop efter någon form av ceremoni där de lovar att sörja för sina barn tillsammans efter bästa förmåga, och har sex, är ju liksom inget nypåhittat... Det var inte Göran Hägglund som uppfann äktenskapet, om du trodde det!

Och här håller jag med. Det är ett mycket stort risktagande att låta ett helt hjälplöst spädbarn födas i den miljön.

Det är så sorgligt att du tror att det är normalfamiljen... Hur ska du kunna ge ditt eget barn en normal syn på män, kärlek, barn och familj med den synen..?  Vill du inte att han eller hon ska kunna träffa någon, bli kär, gifta sig och bilda familj på normalt sätt som vuxen..?

Det handlade inte om den teoretiska begåvningen. En kvinna som inte får till nära relationer, kan ändå mycket väl framstå som normal i ett samtal med en barnmorska eller läkare. För att hon är bra just på FORMELLA kontakter. Men lite avstånd. Där man INTE ska bli för privat och klängig och tjenis. De kan klara detta, precis som de kan klara kontakten med personalen i livsmedelsaffären, på banken, med busschauffören och i andra formella situationer. Det är inte samma som att knyta personliga kontakter...

Ja, PK-folket är lustiga! Ibland är pappan så JÄTTEviktig, att han måste tvingas att vara hemma och sköta sitt spädbarn i minst ett halvår på heltid, vare sig han kan för sitt arbete eller inte. För annars får barnet psykiska skador för livet. Men om det är en eller ett par kvinnor som vill ha barn utan man, då går det UTMÄRKT att pappan reduceras till innehållet i ett provrör... Men vet inte om man ska skratta eller gråta, faktiskt. Och barnen är liksom bara spelbrickor i allt det här...