Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

Så slarvigt av mig att hänvisa till fel sjuka person. Då tar vi Anders Eklund istället. Skulle ni gilla att han fick skaffa barn genom en surrogatmamma? För männen ska ju givetvis erbjudas samma lagliga möjligheter till att få egna barn även om de är ensamstående.

In 1995, nearly six of 10 children living with mothers only were near the poverty line. About 45 percent of children raised by divorced mothers and 69 percent by never-married mothers lived in or near poverty, which was $13,003 for a family of three in 1998.

Census Brief CENBR/97-1, Bureau of the Census www.census.gov, September 1997.

75% of children/adolescents in chemical dependency hospitals are from single-parent families.

(Center for Disease Control, Atlanta, GA)

More than one half of all youths incarcerated for criminal acts lived in one-parent families when they were children.

(Children's Defense Fund)

63% of suicides are individuals from single parent families

(FBI Law Enforcement Bulletin - Investigative Aid)

75% of teenage pregnancies are adolescents from single parent homes Med andra ord: Barn till ensamstående är ofta fattiga, hög risk för att hamna i fängelse, och högre risk att begå självmord. 
Källa:  www.singleparentsuccess.org/stats.html

Jag läste igenom dina inlägg nu och såg ditt förslag om granskning av alla som insemineras. Det skulle naturligtvis sålla bort sådana som Anders Eklund. Men jämställdhetsproblemet i att man förvandlar kvinnor till föräldrar och gör män till oviktiga i föräldrasammanhang kvarstår.

Ja och jag tycker man gör den ena föräldern oviktig när man inseminerar. Man tar ett beslut om att det räcker alldeles utmärkt med bara en kvinna för att föda och uppfostra barn. Mannen behövs inte annat än vid inseminationen. Hur ska man då kunna motivera alla andra män att de behövs i föräldraskapet bara för att de skaffat sina barn på traditionellt sätt? Varför skulle barn som vuxit upp med hemmafruar och en väldigt frånvarande pappa må sämre än barn som vuxit upp med en ensamstående inseminerad mamma? Hela argumentationen om pappors viktighet i barnens liv dör liksom.

Ja kanske det, har du något stöd för det då? Att barnen mår sämre av att ha en pappa som jobbar mycket och som inte tar ut föräldraledigt eller vabbar än att inte ha någon pappa alls? För det är ju lite av en kärnfråga i jämställdhetsdebatten, att pappor är viktiga, därför vill man få dem att vara delaktiga i barnens liv. Så när man går tvärs emot och säger att bara vissa pappor är viktiga i vissa barns liv så blir det lite konstigt.

Jag vill jag vill jag vill....

Fast om man inte vill det är man inga bra förebilder för ett barn. Hur ska ett barn kunna få en bra modell för sitt eget kommande äktenskap, om det inte ser samspelet mellan sin mamma och pappa..? Helst tycker jag att alla barn ska ha syskon också, för det blir bättre balans i en familj med mamma, pappa och två-tre-fyra barn, än med bara ett barn som står ensamt gentemot de två vuxna. Barn behöver ju också öva på "jämbördiga" relationer med något så när jämnåriga närstående.

Nej, inte så länge staten kan reglera detta. Staten kan nämligen tvinga fram ett barnperspektiv, så som de gör i fallet adoption, där faktiskt inte alla får adoptera, oavsett hur mkt de vill.

Fast det är ju inte trubbigt. Det här med att barn kommer till genom att en man och en kvinna blir kära, flyttar ihop efter någon form av ceremoni där de lovar att sörja för sina barn tillsammans efter bästa förmåga, och har sex, är ju liksom inget nypåhittat... Det var inte Göran Hägglund som uppfann äktenskapet, om du trodde det!

Majoriteten i denna undersökning verkar tycka inseminering ska vara tillåtet i Sverige. Ja men vad bra -då kan ju mänskligheten klara sig med bara en handfull avelshingstar, och kvinnor klara sig helt på egen hand i framtiden.

Papparollen är därmed utraderad till ett ingenting, och det händer just precis som jag tyckte vi började komma någonvart.

Lång tråd detta och massor av tyckande åt alla håll.

Problemet är att om inseminering blir tillåtet ger det en signal om att pappor som förälder är oviktiga.

Samtidigt har Sverige kommit längst i världen med arbetet runt jämställdhet mellan kön.

Som modern man är det svårt att inte uppfatta förslaget som kränkande.

Fast det där stämmer inte. Det finns undersökningar som pekar på att barn som saknar den ena av föräldrar i hög grad riskereras att påverkas negativt

Fast har du tänkt på det här. I en familj med både mamma och pappa, så betalar vanligen nuförtiden både mannen och kvinnan skatt. Denna skatt går bl.a. till att täcka deras eget användande av MVC, Förlossningen, BVC... och deras barns nyttjande av dagis, skola, sjukvård, kommunens fritidsaktiviteter för barn och unga, ev. insatser om något av barnen visar sig ha särskilda behov... Är du ensamförälder, så har du inte EN CHANS att betala så mycket skatt att det täcker ens vad ditt eget barn kostar! Tänk t.ex. på att den verkliga kostnaden för en dagisplats är 10 000 per barn och månad, och en skolplats i grundskolan något liknande. En normal förlossning kostar 15 000, ett kejsarsnitt kostar 30 000...  Ensamma mammor är en stor förlust för samhället, oavsett hur barnen kom till i deras magar..!  

Nä men den känsla jag har om hur många kvinnor det är som bara brinner efter en unge och det är det som lockar och hur lite man som far är delaktig i en ny unge ändå då mamman ser den som sin egen. Så ja, jag kan tänka mig att verkligen ifrågasätta varför en tjej vill vara med mig.