Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

Jag anser att bör tillåtas, om man vill att de barn som föds ska komma till trygga hem är det andra kriterier som bör finnas än att den blivande mamman lever i en parrelation. 

En singelman borde ju också få utredas för sin infertilitet, det ska inte vara beroende av om man är i en parrelation eller inte. Att använda det som argument för att en kvinna inte skulle få det är lite på samma nivå som "jag fick inte spaden jag ville ha så nu förstör jag din" 

Det är väl inte helt orimligt att anta att det är något som ändras med att laddningen i det försvinner. Att växa upp med "fader okänd" i ett samhälle där det är skamligt att få barn utan att veta vem pappan är borde inte vara samma sak som att växa upp med "fader okänd" i ett samhälle där man till och med kan få hjälp för att skaffa barn utan en pappa. Och den biologiska pappan kommer ju att vara lika känd för ett barn till ett par som har inseminerats som för en ensamstående som har inseminerats. 

Jovisst, men den frågan gäller ju som sagt par också och då är det en helt annan fråga än om ensamstående ska få insemineras. 

Alltså, är det överhuvudtaget någon som har uttryckt en vilja att lägga till en anonymisering av donatorn i samband med det här förslaget? 

Vårdnadstvister handlar sällan om barnets perspektiv, isåfall skulle de vara mycket lättare att lösa. 

Jag är helt för att man gör en utredning som sätter en miniminivå för vilka som ska få insemineras, däremot tycker jag inte att det ska gälla enbart de ensamstående som ska insemineras utan även par. Ska staten bekosta en insemination så borde de ha rätt att kolla att ungen föds in i en stabil miljö, vare sig det gäller att den tvåsamma relationen är sund eller att den ensamma kvinnan inte är en associal enstöring som kommer att hämma barnet social. Jag tror att det finns helt andra kriterier som kommer att påverka hur barnet mår än hur familjekonstellationen ser ut och jag tycker nog att det är bättre kriterier att ställa upp. 

 

Är det verkligen barnperspektiv att använda ett så trubbigt utsållningskriterie som familjekonstellationen är? Är det inte bättre att gå lite på djupet och se till att det är människor som lever i en situation där barn passar in eller är redo att göra omställningen som får hjälpen? 
  

Det är ju ett alldelens utmärkt exempel på en sund kärnfamilj där en man och en kvinna har skaffat barn tillsammans! 

Och ändå tar du en som faktiskt har bildat familj som exempel.