Veladis skrev 2012-03-16 09:11:45 följande:
Nej, det har jag aldrig sagt. Att det är trams. Jag har sagt att jag tror att det ökande intresset över de biologiska genetiska arvet och genetikens framsteg kan gå lite hand i hand. Jag tror inte att det bara hänger på det.
Det jag argumenterar för i den här debatten är att ensamstående ska få rätt att insemineras på samma villkor som par. Där klämmer skon för mig. Blir det någon skillnad angående barnets sökande efter sina rötter om barnet har en ensamstående förälder anser du? Har man inte samma behov som konstbefruktat barn till ett par? Ska vi inte tillåta inseminering med donerad sperma öht?
Jag är f ö för ett system med "öppna" donatorer, just för barnets skull
Fast jag är emot att par får skaffa barn med donerade könsceller OCKSÅ. Det finns dock en skillnad: i det fallet får barnen i alla fall växa upp med en fadersgestalt (eller modersgestalt, om det handlar om donerade ägg). De behöver alltså inte ta samma psykosociala skada av att sakna föräldrar av båda könen. Men IDENTITETSPROBLEMET blir detsamma, och jag tycker att det är tillräckligt illa för att vara skäl att förbjuda donation av könsceller helt och hållet.
Ett annat problem med par och donerade könsceller, är att det blir "snett". Den ena är riktig förälder men den andra inte, och ingen kan få mig att tro att paret kan glömma bort det. Kanske medan de är kära i varandra, men när förhållandet tar slut kan jag sätta mycket på att den som är riktig förälder kommer att avända det som ett tungt argument i vårdnadstvisten. Det är bara dumt att tro mer om människor än så - man behöver bara se på hur vanliga normala par blir som galna när skilsmässan och vårdnadstvisten är ett faktum... och beskyller varandra för de hemskaste saker.
) om misslyckade bonusfamiljer så finns det massor av sådana "stjärnfamiljer" som fungerar alldeles utmärkt. 