De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

debatt.svt.se/2011/11/03/socialtjansten-ar-oerhort-inkompetenta/

Det var ett svar på ett annat inlägg som påstod att soc handlar enbart baserat på en enda inringd anmälan.

Jag anser att det finns andra saker att göra än att gå in direkt och rycka barn. I detta fall kunde man ha sett om det fanns möjlighet att flytta pappan från hemmet, sätta in en övervakare eller låta familjen bo på utredningshem. Jag tycker absolut att man ska skydda barn, men att rycka dem är traumatiskt för barnen och soc måste bli mer återhållsamma med den åtgärden.Det är därför soc måste ha fler steg än att antingen inte ingripa alls eller gå in med omhändertaganden! Det är klart att soc ska utreda ordentligt, men om de verkligen har barnens bästa för ögonen tar man det försiktigt med LVU!

Jag har aldrig påstått att man ska offra barn för att föräldrarna kn känna sig kränkta av en utredning. Var snäll och lägg inte ord i min mun. Jag anser inte att kränkningen ligger i att föräldrarna blir utredda, utan hur soc hanterar dem och utredningen. Det är en väldig skillnad!

Men det är ju så onödigt att utsätta dem för traumat från början, när det finns andra åtgärder man kan sätta in i stället.

Mina barn är traumatiserade och måste ha psykologhjälp. Vi måste också tänka oss för, tex kan de bli hysteriska om vi hamnar utom synhåll och/eller inte svarar när de ropar. Jag kan inte med ord beskriva hur fruktansvärt det är att som förälder se sina barn lida så. Jag tycker också att du försöker marginalisera barnens trauma med "det går ju att bota". Nej, det går faktiskt inte alltid att "bota", ett trauma är något som kan följa och försvåra för en person genom hela livet, oavsett om denne fått hjälp eller ej.

Dessutom kostar sådana resurser skattebetalarna mycket pengar, vilket jag naturligtvis tycker är en petitess i sammanhanget, men ändå. Jag kan garantera att det är dyrare att hjälpa barn genom traumat än att sätta in insatser/övervakare eller liknande under de veckor som en utredning tar...

Våra barn var LVU:ade under nästan ett år, pga en oengagerad förvaltningsrätt. Läs vad jag skrivit tidigare, orkar faktiskt inte dra historien en gång till.

Jag håller med dig om att det i många fall finns en viss grund för omhändertagande, men på det följer det inte att soc har rätt att ljuga, skriva vinklade utredningar och kränka familjen! Att soc gör utredningar på ett felaktigt sätt, det händer dagligen, och är utredningen felaktig finns det stor risk att även bedömningen och insatserna blir det.

Vi "vann" för att vi hade turen att , andra gången, få engagerade personer som satt bakom det långa bordet i rättssalen. Jag ska säga dig att det var härligt att få vara med när systemet verkligen fungerar som det var tänkt. Tyvärr är det inte alltid att domstolarna granskar utredningarna såsom det är menat att de ska göra. Jag har varit i kontakt med ett flertal advokater och jurister som arbetat med familjerätt i många år och de är samstämmiga i att systemet är godtyckligt och att socialen har alldeles för mycket makt.

Jag försöker därför få till en ändring på hela systemet, för det är i alla instanser det finns problem! Och ska det till en ändring, måste även gemene man få upp ögonen för systemets fel!

Inte bara olyckligt, det har haft fler följder än så. Sjukskrivningar, oförmåga att fullfölja utbildning har kostat både oss och staten pengar (jag vet ju inte hur detta kommer att påverka barnen när de är vuxna).

Jag vet att det finns omvända händelser där barn dör för att soc ignorerar anmälning på anmälning. Det är naturligtvis lika tragiskt som när soc gör för mycket!

Nej, inget är perfekt, men man måste sträva åt det hållet ändå. Det är som att sluta arbeta för att trafikolyckorna ska minska, "för det kommer ändå alltid att ske olyckor". I Sveriges socialsystem finns det mycket som skulle kunna göras för att antalet fel av soc skulle minska. Socialsekreterare måste få mer adekvat utbildning (utredningsmetodik, djup psykologi, helst skulle de vara psykologer allihop) och det måste till en yrkeslicens som kan tas ifrån dem om de begår för många fel. En oberoende tillsynisgmyndighet måste införas, politikerna ska bort ifrån socialnämnd och domstol, ja listan kan bli lång på vad som skulle behöva göras för att få ett mer rättssäkert system.

Det första som måste till är dock att både politiker och privatpersoner ska sluta att gömma huvudet i sanden och ta till sig att systemet både kan och bör förbättras!

Tyvärr är det inte alltid det hjälper att kunna visa konkreta fakta för att socialen ljuger. Vi hade både läkarintyg, inspelningar och vittnesmål på att socialen både i sina utredningar och skrivelser till rätten undanhållit viktig information, ryckt saker ur sin kontext och direkt ljugit. Dessa bevis var inte socialnämnden intresserade av att ta del av (de "skulle ju ta beslut senare i eftermiddag") och i förvaltningsrätten kommenterades dessa bevis inte ens i domslutet. Vi blev ihjälignorerade, helt enkelt.

Å andra sidan hjälpte det andra gången, och hade vi ställt upp i massmedia (flera hörde av sig om intervju, både svenska och utländska journalister) skulle det säkert ha hjälpt till att få allmänheten se att vi hade rätt. Men visst är det oerhört viktigt att dokumentera allt!

Det där känner jag också igen. Trots att soc påstod att vi var barnmisshandlare lät de varken läkarundersöka eller psykologundersöka barnen, trots att det är praxis i vår kommun vid misstänkt misshandel! Det var det vi som krävde, så mer än en månad efter omhändertagandet tittade en allmänläkare (vi ville ha en ortoped, soc vägrade) på barnen, men psykolog fick de aldrig träffa så länge soc hade kontrollen.

Man kan ju fråga sig varför soc aldrig lät barnen träffa läkare. Om soc verkligen trodde att vi var misshandlare borde de väl ha samlat in så mycket bevis de bara kunde? Eller tycker soc att de är kunnigare än en läkare? Eller är det helt enkelt för att soc vet att de inte behöver bevis för att det ska gå igenom i rätten?

Åh, jo, det gör de!! Jag har gått igenom ett flertal fall där soc påstått att föräldern har någon viss sjukdom, trots att föräldern i fråga kan visa upp läkarintyg som säger motsatsen! Även i fall där föräldern verkligen har någon diagnos, använder soc den diagnosen som bevis för deras ståndpunkt, trots att det finns läkarutlåtande som säger att diagnosen inte har ett dugg med föräldraförmågan att göra.

Du får ursäkta att jag är så rättfram, men det där var ett riktigt naivt uttalande (och det är inget fel med att vara naiv egentligen. Själv trodde jag också att systemet vi har i Sverige fungerade bra, men när jag väl kom i kontakt med det insåg jag hur det stod till). Man skulle önska att det gick till så, men verkligheten ser annorlunda ut.