• Anonym

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Anonym skrev 2012-03-06 22:54:47 följande:
    Men en läkare kan ju inte räkna med att få arbete just på sin hemort.
    Är det så att du och din man har något funktionshinder eftersom din syster kan tänka sig att bo hos er för att hjälpa er med familjen. 
    Vi har läkare i familjen och att hitta arbete är väl det sista de behövt oroa sig över... Sedan är ju det här med minst 40 timmars arbetsvecka, sena kvällar, jour osv. inte något tvång inom alla tjänster. Även en läkare kan välja att arbeta deltid eller välja en anställning som är 8-17. 

    Sedan behöver väl inte familjemedlemmarna ha funktionshinder för att man som syster ska vilja hjälpa till? Jag skulle tveka en sekund på att hjälpa mina familjemedlemmar, oavsett anledning till att de kämpade med att få ihop livet.  
  • Anonym

    jag håller med TS, det e sällan sov tar barn för där det inte behövs. de har sett omsorgsbrist för barnet och då ska de ingripa.

  • Anonym
    Anonym (behöver hjälp) skrev 2012-03-07 09:37:33 följande:

    Förstår att soc tar barn som far illa, men varför använder man inte dessa resurser för att hjälpa de föräldrar som behöver stöd och hjälp istället, så barnen kan få vara kvar i sina familjer + att man kan hjälpa föräldrarna till bra liv?
    Lever själv i en relation där min man blivit psykiskt sjuk efter barnens födelse. Han är självdestruktiv och destruktiv i sin relation till barnen. Vi har valet att lämna honom, vilket med 100% säkerhet skulle innebära att han skulle ta sitt liv. Eller valet att stanna och försöka hjälpa honom att bli frisk igen, och den underbara man och pappa han var innan han blev sjuk.
    Tyvärr är det en kamp jag fått gå igenom helt ensam under flera år. Släkt och vänner orkar inte med honom, och hjälpen som jag fått efter kontakt med vården är obefintlig. Jag skulle behöva hjälp och avlastning för att orka med att hjälpa min man, och han skulle behöva vård och stöd för att må bättre. Men inget av det har jag lyckats kämpa mig till, trots hundratals telefonsamtal och besök till olika psykologer, vårdinrättningar mm. Tvärt om får jag gång på gång rådet att lämna honom, vilket i praktiken innebär att de personer som jag tycker skulle kunna ge mig stöd sitter och splittrar vår familj och tar livet av min älskade framför mina ögon.
    Varför är det inte ok att bli sjuk? Varför ska man inte kunna få hjälp att bli frisk?  Varför ska en familj slås sönder och en människa förlora livet för att vård och stöd inte fungerar?


    Ofta räcker det nog med stöd, men ibland finns det faktiskt ingen annan lösning än att omhänderta barnen, t.ex. om föräldrarna ständigt är drogpåverkade och därför inte klarar av att ta hand om barnen.
  • Anonym

    Jag har absolut inte bilden av att soc tar barn som har det bra. Tvärtom har jag bilden av att de inte tar hand om barn som verkligen behöver det.

  • Anonym

    Kan berätta om soc i min kommun som inte ens verkar ta barn som far illa. Mamma nr 1: Går på soc. Orosanmälan ang. hennes dotter på 2,5 har gjorts många gånger ända sen hon föddes men ingenting har hänt. Hon lämnar bort dottern till olika människor varje helg, ibland är det avlägsna kompisar eller hennes egen mamma. Detta gör hon för att kunna vara ute med sina jämnåriga vänner (hon är 18 år) och supa istället för att va hemma med sitt barn. Händer ibland att hon lämnar bort henne så länge som en vecka till nån helt random person för att hon vill ha "semester" från sitt barn. Ungen är i stort sätt uppvuxen på välling, när hon var mindre (vet ej om det fortfarande är så) bytte mamman hennes blöjor för sällan så hon fick gå nerkissad om dagarna, sova nerkissad.. det gick så långt att hon fick sår och skrek hela nätterna för att det sved. Jag vet att soc var där och gjorde någon utredning vid denna tidpunkt, vilket kanske betyder att hon slutat med detta nu.

    Mamma nr 2: Bor i en lägenhet med sin kille som super varje helg. Båda går på soc som har haft ögonen på dem i många år pga mammans påhittade deppighet och fobi för att vara bland folk. Det konstiga är ju att hon är så folkskygg men ändå kan lämna bort ungen varenda helg för att festa. Mamman och pappan har tre katter som ligger i ungens säng och hårar ner och så röker dom även inomhus. På facebook bekklagar hon sig över att dottern hostar jämt och hon förstår inte varför. Herregud. Och så denna attityd, vad lär dem sitt barn? Hon skriver hela tiden statusar om att "soc är fittor" som inte gett dem tillräckligt med pengar eller vad det nu kan vara. Eller att arbetsförmedlingen är dumma i huvudet som tvingar ut henne på praktik för att hon ska komma igång och göra något av sitt liv. Hon har suttit inne och häckat i sin inrökta lägenhet i flera år. Men i det här fallet tror jag inte att man som utomstående har så mycket att säga till om eftersom soc redan är involverade i deras familj. Sen varför dom inte gör något åt barnets situation, det är verkligen ett mysterium.

  • Anonym
    Signatur skrev 2012-03-07 10:26:34 följande:
    Det finns en bok som handlar om några fall där barn "LVUats" och som fått stora rubriker i kvällspressen. Boken behandlar den "andra sidan". Bl a rörde det sig om ett fall där föräldrarna och tidningen slog på stora trumman för att soc bl a hade som skäl att föräldrarna inte vispade vällingen tillräckligt. När fallet granskades visade det sig att de inte vispade vällingen tillräckligt, vilket ledde till att nappflaskan sattes igen, barnet inte fick i sig något och föräldrarna ställde bort vällingen eftersom barnet uppenbarligen inte var hungrigt. Barnet fick alltså svälta.  Det är lite mer allvarligt än ovispad välling.

    Någon som vet vilken bok jag talar om? Skulle gärna vilja läsa den i sin helhet, men har helt tappat bort titel och författare.
    Jag kommer ihåg det fallet. Det handlade om att föräldrarna var utvecklingsstörda och därför inte klarade av att ta hand om barnet utan övervakning, men i medierna fokuserade man på att föräldrarna tillrett vällingen fel och bytt blöjor för ofta, fastän det rörde sig om mycket större brister i omsorgen.
  • Anonym
    Bonanza skrev 2012-03-07 11:10:54 följande:
    I det fallet var det väl rätt uppenbart just det här som tråden handlar om: föräldrars oförmåga att se sina egna brister. 
    Du får gärna utveckla vad du menar. Jag känner mamman i fråga så jag kanske har lite tunnelseende. Men jag håller med henne om att någonting har gått fruktansvärt fel till.
  • Anonym

    Jag har inte läst hela tråden, men det verkar som att vissa är intresserade av att läsa hur LVU-rättsfall kan se ut. Det är bara att googla, många rättsfall finns på internet!


     


    Några exempel för den som är lat:


    lagen.nu/dom/ra/2008:55


    lagen.nu/dom/ra/2009:64


    lagen.nu/dom/ra/1996:61


     


    Jag har inte läst hela rättsfallen själv, men det är bara lite exempel hur det kan se ut, för den som är intresserad är det bara att klicka runt vidare på den hemsidan. Där finns lagen i sin helhet också för den som är intresserad av vad som står i LVU.

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-07 11:21:33 följande:

    Jag har inte läst hela tråden, men det verkar som att vissa är intresserade av att läsa hur LVU-rättsfall kan se ut. Det är bara att googla, många rättsfall finns på internet!


     


    Några exempel för den som är lat:


    lagen.nu/dom/ra/2008:55


    lagen.nu/dom/ra/2009:64


    lagen.nu/dom/ra/1996:61


     


    Jag har inte läst hela rättsfallen själv, men det är bara lite exempel hur det kan se ut, för den som är intresserad är det bara att klicka runt vidare på den hemsidan. Där finns lagen i sin helhet också för den som är intresserad av vad som står i LVU.


    Nu såg jag att länkarna inte kom med hela, men det är bara att kopiera och klistra in. 
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version