De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Har jag alltså förstått det rätt när det står i domar att X har haft kontakt med psyk. sedan år 19xx och fått diagnoserna a, b och c så är detta lögner som ombudet inte visar fram i sin framställan?
Soc. hittar alltså på namn på psykiatriker, psykologer och övrig behandlingspersonal som föräldern varit i kontakt med och varken ombud eller rätten kontrollerar de falska journalerna som soc. lämnar som bilaga i sin framställan?

Soc har aldrig uppgivit något namn på någon inom psykiatrin i mitt ärende. (inlägg 752)
Inte en enda källhänvisning... Dom skriver att jag sedan jag var barn haft a, b, c.
Ombudet lämnade in friskintyg.

Soc avfärdade det med att man kan "låtsas" vara frisk i en timme inför en läkare på psyk och att det spelar ingen roll om jag har diagnos eller inte, för det är dom psykiska problemen i största allmänhet som är fara för barnets liv.

"...det är väl bara..." Så nedlåtande skrivet. Nej, det är inte alls "bara" att göra saker. Visst kan man begära en ny utredning, men det är inte alltid man får den begäran beviljad. Dessutom är sådant här otroligt psykiskt påfrestande (hade man inga psykiska besvär förut lär man få det av soc kränkningar) och det är inte alla som orkar ta i tu med saker, speciellt inte om det pågår under lång tid. Omhändertagande är ofta ett trauma även för föräldrarna.

Ja, det var fel uttryckt av mig.
Det jag menar om det är så att det finns en massa diagnoser i botten vilka är dokumenterade från psykiatrin, och det enda föräldern lämnar in är ett intyg från annan psykolog eller liknande som bara träffat personen för ett kort samtal så borde det vara en fördel för föräldern att göra en större utredning för att påvisa att diagnoserna inte längre finns eller att de är hanterbara och inte utgör hinder för föräldraskap.

Vissa av de psykiska problemen som det pratas om i tråden, personlighetsstörning, tvångssyndrom, borderline, depression är väl inte alltid något som är livslångt?

Gick på psyk de 7 månader det tog från det omedelbara omhändertagandet tills vi kom till Förvaltningsrätten och sen kammarrätten. I båda instanserna vittnade psykiatrin. Gjorde också fördjupad utredning som kom fram till det du precis skrev. Sen gick jag där ytterligare 1 år tills vi kom till förvaltningsrätten igen då jag begärde omprövning.

Gud vad det är tröttsamt att argumentera med er anonyma, kan ni åtminstonne skriva nåt så man vet vem som är vem?

Hur som helst så missöfrtår du hela grejen här, det handlar inte om diagnosen i sig, och hur menar du att man ska erkänna en diagnos man itne har? Skulle du göra det? Många av oss har inte heller blivit erbjudna någon "hjälp" utan endast haft "möjligheten" att bli av med våra barn utan varken rim eller reson.

Kan inte de som gett diagnosen bedöma om barnen far  illa istället för att socialen ska göra den bedömningen då de inte har en psykiatrikers bedömning av gradens art av sjukdomen. Jag svartmålar systemet i det här fallet och inte socialen. De har inte psykiatrisk utbildning och ska således inte uttala sig om det rör sig om en lindrig variant eller en allvarlig som utsätter barnet för att skadas. Psykiska sjukdomar medför inte automatiskt att föräldraskapet brister i sådan grad att det är bättre att barnen flyttas till fosterhem där de saknar sina föräldrar och blir traumatiserade av det likväl som föräldrarna. Misshandel har också förekommit i fosterföräldrarnas hem men då kan socialen lägga skygglapparna på och släta över saken eller skylla på annat. Nu är det ju inte alltid så här. Vad anser Anonym om att mödrar få ha sina barn i fängelset upp till ett års ålder då och en förlossningsdeprimerad eller kvinna som lider av sömnbrist ska fråntas sina barn med tvång och blir sjukförklarad av soc i åratal efteråt trots att hon har friskhetsintyg i ett senare skede från rätt instans?

Och flera av de gånger jag har gått igenom fall där soc hävdar sjukdom och skickar med vårdjournaler, är det gamla inaktuella vårdjournaler. Jag har även sett soc klippa och klistra i journaler, allt för att undvika att ta med saker som motsäger dem.

Det jag nog aldrig sett, är att soc innan de utreder pratar med en läkare om hur man ska tolka journalerna och vad diagnosen innebär för föräldraförmågan.

(Och visst finns det fall där soc har en poäng med att föräldern är sjuk, men min personliga åsikt är att många gånger, inte alltid, kan föräldern klara sina föräldraåtagande bra om denne får stöd.)

Vad tror du att utbegärandet av en journal är för något??