De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Nu är det ju inte bara Bo Edvardsson som sett brister i hur utredningar fabuleras ihop. Må han då förtjäna på det eller inte. Familjevårdaren bedömde alltid att läget var akut hos oss när hon var på jobb. De dagar hon var hemma med sjukt barn eller på semester var hennes bedömning att familjen behöver inte föräldrastödjande arbete i hemmet. (hennes föräldrastödjande arbete gick ut på att tolka situationer och skriva negativa saker i journalen.)

En gång när barnen var på dagis och yngsta sov gick jag upp i bara mässingen på vinden där min man satt och studerade ekonomi. Vi hamnade i säng hade sex allt var skönt förutom mitt hår då som tovat ihop sig. Mitt i allt öppnas ytterdörren på nedre våningen och in kommer Socialdirektören och en socialarbetare på överraskningsvisit. Heeeejjjj säger soc. dir med sin mjäkiga röst. Vi hojtar åt dem att vänta ett tag.
Jaha hur ska man lösa det här nu då tänkte vi, ut med kuken på med makens kläder, en ful rutig klänning som råkar finnas där tar jag, ingen bh, jasså. ok jag får klara mig utan då.
Så måste vi då traska nerför trappan och invänta alla frågor och svara sanningsenligt.
Fråga nr. 1 Hur går det nu idag, vad gör ni den här förmiddagen, hoppas vi inte stör.

Så, regel nr 1.  Lås dörren ifall ni har sex eller ska gå runt i underkläderna, tar en dusch etc. trots att ni kanske bor på landet.
   Soc kom på ideliga överraskningsbesök.
En gång hade jag just bytt en blöja på mellanbarnet och han var utan kläder och jag sitter i soffan utanför toa och håller på att klä på honom, in kommer Soc. Skriver i journalen att sonen inte har tillräckligt med kläder på sig, hon trodde inte på mig när jag sa att jag just bytt blöja och höll på att klä på honom.
 Regel nr 2. Lås dörren när barnen är utan kläder.

Grrrrr vad arg jag blir på dem.

Socialen borde godta läkares, bvc, psykologs, psykiatrins intygan om att barnet är friskt eller sjukt, inte hitta på egna teorier, diagnoser eller berätta åt barnpsykiatrin hur föräldrarna och barnen beter sig enligt endast hennes åsikt och få barnpsykiatriker att minska umgänget utan att ha vare sig träffat barn eller föräldrar.

Socialen tycks inte kunna lagen riktigt. Folket behöver tillsyningsmän som är tillräckligt utbildade  för att övervaka socialens handlande. Man ska inte behöva vänta  över ett år på att domstolarna börjar läsa pappren.

Vi har klagat, vår advokat har klagat men det tar som sagt länge innan ärendet behhandlas.

men för det så tycker JAG personligen att det är JÄVLIGT VIKTIGT att det framkommer vad som är sant och vad som är ren och skär lögn för det handlar fortfarande om ett barn inte om att man ska VINNA över förädlarna för tänker man så är man på helt fel spår, då har det spårat ur totalt.

PRECIS enmamma, soc här ÄR förskräckliga. Ifall vi behandlade våra barn som de behandlar oss och våra barn så hade nog grov psykisk misshandel, ärekränkning och bedrägeri varit begågna brott.

Nu idag har vi fått ännu ett intyg från en släkting på att våra barn har mått bra hos oss. Det ska till högsta domstolen ASAP.

PS Vår advokat tror på oss och har läst alla journaler om oss.

Japp, så länge soc får diktera så ska allt negativt sagt av "hjälpmedlen" förstoras upp som dagens sanning som alla håller med om och allt positivt som sagts har de nonchalerat, låtit bli att omnämna så allt låter hemskt. Då låter det som att de har alla på sin sida och ifall rätten inte skulle hålla med så är det ju rätten som är korkad.
Idag sa en person samma sak som vissa andra spekulerat i, har själv svårt att tro det.
Påståendet: Socialdirektören är avundsjuk.
Vi har barn, hon har inga, vi har eget väldigt stort och fint hus, hon bor med mamma och sin bror, jag är ung och stark, hon är äldre och svag osv.

Till Anonym, Från Januari 2010 till April 2011 har de kommit två hemhjälpar två gånger i veckan, jag blev tillsagd att inte laga mat för att hemhjälpen skulle ha något arbete, ta emot hjälp för det är gratis sa man på soc. Hemhjälpen bakade faktiskt bullar och gjorde efterrätter såsom bärpaj och kvark. Samtidigt som hemhjälpen kom så kom familjevårdaren som övervakade både oss och hemhjälpen och skrev saker i sin journal varav mycket inte stämde. Jag hade tusen gånger varit utan den där hjälpen. Huset måste vara skinande rent när hemhjälpen och familjevårdaren kom och ingen tvätt i tvättkorgen, annars blev det plump i kanten av familjevårdaren.

Man visar sina muskler och sin makt och har man bestämt att någon är en dålig förälder så är det svårt att ändra kurs. Det handlar absolut inte om barnens bästa i sådana här fall, inte heller i de fall där barnen far illa och soc.ignorerar detta trots anmälningar från olika håll.

Vi sa ofta att vi inte behöver hjälp, för vi orkade faktiskt själva. Soc. sa hela tiden att de inte tänker omhänderta barnen, ingen annan trodde det heller. En dag blev vi inkallade till soc.kontoret och blev informerade om att vi brister i omsorgen om våra barn. Senare kom mer anklagelser som gick stick i stäv med all sjjukvårdspersonals rapporter. Vi hade blivit tvingade av soc att gå på en mängd undersökningar och det mesta var riktigt bra, undantaget familjevårdarens bästa kompis en psykolog som hon gjorde föräldraskapsbedömningen med, där de hittade på allt möjligt konstigt. Den psykologen blev anställd efter att min kusin haft den där tjänsten, min kusin sa att soc. var så omöjliga att komma överens med att hon slutade. Min kusin var gift med förra kommundirektören, som också haft sina irritationer över socialdirektören. Tjänstefel på tjänstefel på tjänstefel från socialens sida gjorde att hon sa upp sig och blev privatpraktiserande neuropsykolog. Psykologen som har hennes tjänst är inte utbildad barnpsykolog fast hon arbetar med barn och ungdomar och kallas ofta barnpsykolog. Hon är jämt på socialens sida, hon är oftast lättare att samarbeta med och mera mänsklig när familjevårdaren inte är i samma rum, men hon går som sagt på soc och familjevårdarens linje hon är anställd av socialdirektören också.