De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Jag svär, det där är inte sannningen i vårt fall. Inget våld, droger, alkohol, misskötsel finns med i bilden. Inga blåmärken, skråmor - bara tolkningar från socialen.

Som så många andra mödrar som ammar om nätterna hade jag viss sömnbrist och en ettåring och ett spädbarn att sköta om dagarna. Jag ringde familjevårdaren och frågade om tre dagars avlastning dagtid tills sömnrytmen ordnade upp sig. Familjevårdaren sa att de kan inte ge hemhjälp om inget allvarligt hänt typ befogad barnskyddsanmälan, tvångsintagning till mentalsjukhus så då försökte hon med det. Jag blev inte intagen på sjukhus för läkaren klassade mig frisk och den barnskyddsanmälan som familjevårdaren gjorde tillsammans med tre kvinnor från socialen hade ingen relevant motivering. Vi kämpar för att få våra barn tillbaka, justitieombudsmannen är nästa som ska få ta emot en klagan. Tro nu bara inte att all arbetskraft alltid sköter sitt arbete på rätt sätt. Man ska inte svartmåla utan hjälpa om man är socialarbetare. Det händer ibland att folk får sparken eller får be om ursäkt inom alla yrkesgrupper. Först tänkte de inte omhänderta barnen sa de, men familjevårdaren började kräva att vi skulle donera bort kläder som var i användning. Sexåringen fick bara ha 15 par byxor annars bedömde hon att vi inte kunde sköta barnen, hon hittade fingermärken på fönstren och hår i golvsilen, köpte nya gardiner till vårt panorama fönster som vi ville ha utan gardiner, en ful trasmatta från loppis för att vi skulle ha det "hemtrevligt" Jag gillade inte mattan så hon tolkade att jag var osammarbetsvillig, hon låg i min säng när hon skulle få killen att sova på en tid som han inte ville sova, hon sa åt en barnmorska att min man sagt åt henne att han inte  skulle ringa ambulans om det behövdes ifall förlossningen gick snabbt utan bara låta oss dö(jag var gravid vid den tidpunkten och har haft snabba enkla förlossningar). Jag sa åt barnmorskan, sånt säger man inte åt en myndighetsperson ifall man planerat sånt. Barnmorskan trodde på mig och vi hann till sjukhuset och förlossningen gick snabbt men bra utan bedövning eller smärtstillande. Varje gång jag var av annan åsikt än familjevårdaren skrev hon negativa saker i journalen, som att jag var omtöcknad. Mitt psyke började hon ifrågasätta, beskyllde mig för vargparanoja i föräldraskapsbedömningen, tyckte inte samspelet fungerade. Jag blev högeligen irriterad på henne, soc. försvarade henne de trodde på henne och tog barnen. Jag har flera friskhetsintyg på både mig och barnen från psykiater, barnpsykiater, neurolog och överläkare men soc. bedömer ändå att vi inte är kapabla att ta hand om våra barn. Dessutom tycks det vara en religionsfejd på gång. De som tillhör samma religion håller ihop mot oss. Soc blev fälld enhelligt i rätten om att det brådskande omhändertagandet var obefogat. Alltså kan de begå misstag och det har de tänkt fortsätta med. De gillar mig helt enkelt inte, det har många märkt. Jag går inte direkt och skäms över att jag nattammade.

ojdå så fel det blir jag börjar ju ifrågasätta mig själv, jag har så mycket annat att göra än att sitta på familjeliv så det blir helrörigt, du har rätt soc. var inblandad innan jag fick den yngsta, maken jobbade och jag trodde hemhjälpen var till för avlastning. De som jobbade på hemhjälpen var suveräna helt normala människor. Nu diskuterar jag inte förräns ikväll.

Jag var inte hemma med en ettåring plus ett spädbarn utan bara med ett spädbarn alltså barn nr 2. Som nu är tre år gammal. Senare när nr 3 kom till världen var jag hemma med en ettåring och ett spädbarn.

Efter att soc. gjort barnskyddsanmälan själva hade de satt in hemhjälp som tyckte vi hade det så fint och välstädat. Det fanns inte mycket att göra så vi kom överens om att de får laga mat två gånger i veckan och komplicerade efterrätter eller baka bullar. Familjevårdaren bestämde att jag skulle sitta i en länstol och handarbeta. Soc. tyckte det var jätteviktigt med hemlagad mat för om vi köpt malet köttsoppa på affären och bageribakta bullar så var det för mycket tillsatsämnen i det, familjevårdaren tyckte det var olämpligt att ge barnmatsburkar åt barnen, pga socker som hon sa finns där.
Visst gjorde jag maten själv förr och hälsosam sådan men de bedömde att de måste hjälpa till. Jag har räknat till ca tjugo olika kvinnor som bestämt i vårt liv, hur vi ska uppfostra barnen, diskutera olika instansers handlingssätt, besöka läkare och vårdpersonal som friskförklarar oss gå på parterapi där vi står lite rådlösa inför varför vi egentligen är där. En hel del soc. möten har vi varit på antingen i vårt hem eller på deras kontor. Var det hemma hos oss skulle de givetvis ha bular kakor kaffe te och desserter annar blev tolkningarna ännu mer vinklade.
Idag ska vi på ett till. Min syster som ska bli läkare har sagt att hon kan ställa upp som stödperson (om vi får barnen tillbaka )såväl dag som natt om det behövs i två år när hon blir färdig läkare. Soc. ska sitta och diskutera det. Säkert socialdirektören och två socialarbetare, min syster och min man och jag. Det här tar säkert en timme av allas arbetstid.

( Kort introduktion, våra barn är omhändertagna men vi är inte sådana föräldrar som misskött oss eller barnen, det har vi flera intyg på samt ögonvittnen) Nu har vi varit på socialmöte, sen harjag varit på kickboxning styrketräning därefter gick vi på bönemöte hör och häpna till pingstkyrkan, berättade lite om mötet och en dam sa att hon tycker soc. dir verkar vara lite sjuk. Det säger bysbor också. De flesta trodde hon hade en hund begraven. Pingstvänner är ett underligt släkte, men nog ordat om det.

Min syster som kan tänka sig att bo hos oss fr.o.m sommaren när hon blir färdig läkare gjorde fenomenalt ifrån sig på soc.mötet, trots att hon brast i gråt ett tag. Soc. betedde sig rätt bra idag jämfört med vissa andra dar. De fick iallafall igång en vettig diskussion.
Min syster och soc.dir funderade på successivt utökat umgänge typ en dag till från sommaren om hon finns hos oss under tiden. Socialdirektören säger att hon vågar inte låta barnen bo hos oss men när vi frågade varför hade hon inget svar på det. Jag hoppas högsta domstolen har skärpta domare och att vi får en rätsida på allt.

 Socialdirektören berättade att fostermamman sa att vår dotter hade fått ett stort blåmärke tvärs över skinkorna när hon var till oss för två veckor sedan. Hon hade en farlig blick och ett nöjt leende när hon sa det. Enda jag kan tänka är att vår dotter fått blåmärket om hon trillat ur pulkan, ifall det hänt vid oss men hon har inte gråtit och enligt soc. sa fostermamman att blåmärket var enormt. Jag frågade om de dokumenterat skadorna, om en läkare fått se det. Fostermamman har överdrivit förut, ljugit faktiskt. Om jag skulle klaga över alla sår och blåmärken barnen fått hos fosterföräldrarna och dagis, förskola vore det säkert 15 st. Soc sa inte rakt ut att de misstänkte oss för misshandel men man uppfattade vissa undertoner.

Jag frågade en av socialarbetarna om hon tycker att en youghurt och ett glas saft är tillräcklig frukost åt ett växande barn, när de sa att barnen inte får mat hos oss. Nej svarade hon skarpt. Hon verkade tro att vi gett barnen så lite frukost. Då sa jag att vår dotter sagt att hon fått det som frukost hos fostermamman och min syster var snabb att inflika att  kanske det är där det brister och inte hos oss. Nu var det plötsligt inget fel att ge så lite frukost åt barnen.

Jag vill fortfarande hävda att socialarbetare är inga bättre människor än andra, även de kan tolka in misstag som de förstorar och som Ferdinand indikerade, det finns bättre och sämre av dem.

Hon ska arbeta, hon vill vara en stödperson för hon vill att barnen ska hållas i släkten. Hon har inga barn än. Vi har så stort hus så hon får bo hos oss om hon vill. Kl 17-20.30 Är den tid om kvällarna som barnen är hemma. Jag har inte krävt det här hon vill själv och kan vara väldigt påstridig, jag tackar och tar emot. Hon behöver ju inte köpa egen lägenhet då, dessutom får hon insyn i hur ungar fungerar innan hon skaffar egna. Hon måste inte städa, laga mat, tvättta kläder eller passa barnen. Det verkar  som soc.tycker att det räcker att hon är där. Hmmm fast lite kampsport blir det nog i vardagsrummet eller uppe i stora rummet i vindsvåningen. Min man kan inte parera eller ens slå ordentligt  och syrran har varit nästbäst i landet i Kung-Fu så vi har gemensamma intressen. T. om. vår sexåring gillar att boxas. Sött va. Jag kan ta hand om henne som en liten prinsessa, jag gör allt för att få hem våra barn.

hemma, shit också jag menar uppe om kvällarna när de inte är på dagis.

Nu har jag säkert fått höra från tjugo olika myndighetsrepresentanter och respektabla yrkesgrupper i överklassen att socialen i vår håla handlar fel som inte tar deras åsikt, bedömning och rena fakta i beaktande.

Exempelvis familjearbetaren skriver att samspelet fungerar dåligt, pappan har för monoton röst och är inte tillräckligt lekfull, barnen ser glåmiga ut och upplevs som hungriga.

BVC, barnpsykiatrin, barnläkare, läkare, överläkare, specialläkare inom neurologi, psykolog, psykiater, alla människor vi kommit i kontakt som arbetar som dagistant, barnhemsföresståndare, dagvårdspersonal tycker att samspelet fungerat bra, atmosfären i hemmet är bra, barnen ser friska ut äter ordentliga portioner, växer bra, normal utveckling, glada harmoniska barn, beter sig som barn två är ganska energiska gillar fysiska aktiviteter en är lugnare och mer reflekterande.

Kan tilläggas att socialdirektören och hennes bror fortfarande bor hos mamma och det tycker vissa är märkligt. Det finns ett rykte om att fadern misshandlat dem när de var barn, men det kan jag inte verifiera.
Ingen av dem har barn och de som känner dem har inte sett någon partner till någon av dem.
Familjearbetaren har varit oomtyckt som klassmamma, hon har haft en tuff barndom och målar fan på väggen, lägger sig förr mycket i familjernas liv och försöker avläsa deras psyke. Mig har hon klassat som psykiskt sjuk och svartsjuk.

När vi sist var på soc mötet läste jag att barn ska inte äta bajs i en damtidning. Jag skrattade till lite irriterat och sa säg det åt familjevårdaren. Hon hade en gång satt sig och barnen i den snöhög som katterna använder som bajsplats. När jag kom ut för att kolla upp henne och vad de sysslar med frågar jag om de inte kan leka i hopen bredvid istället. Inget svar, inte ens en reaktion, hon bara satt där och stirrade rakt ner i snön medan vår ynsta satt med spaden tioo cm från kattbajs. Jag gav upp plockade 40 bajskorvar lade dem i en påse och slängde dem i soporna.

Kan tillägga att vi har och hade gardiner i alla rum förutom vardagsrummet. Vi hade mattor i de flesta rum men familjevårdaren ville ha trasmattan framför soffan i hallen. Ännu en tavla hade hon inhandlat till dotterns rum med nasse motiv som vår dotter inte gillade.

Efter att ha fått smaka socialens makt märker man att de misstror allt vad vi säger och allt sexåringen säger om vad som hänt i fosterfamiljen, (vem som slår, river i håret, hotar riva klänningen av henne, vill knullas, vill att hon pussar snoppen och sånt) Fosterbarn har faktiskt blivit beskyllda för att ljuga om att de blivit fysiskt, psykiskt och sexuellt trakasserade. Soc misstror oss om vad vi sagt att vi gjort hemma under umgänget, trots att vi oftast haft våra föräldrar närvarande och ibland en socialarbetare som jobbar på barnpsykiatriska med oss samt en närvårdare som gör en utredning om samspelet. Istället tolkar de att barnen inte får mat och att samspelet inte fungerat, fast de inte ens besökt oss då.

Jag tror vi vinner barnen tillbaka men det är en seg och utdragen process.

Märkligt att ingen vet hur frakturerna uppstått, har socialen haft någon bestämd uppfattning om vad som hänt?

Fosterföräldrarna till våra barn har berättat åt soc att vår äldsta dotter 6 år fick ett blåmärke tvärs över rumpan när våra barn var hemma för ca två veckor sedan. Nu utreds vi pga det, vi vet inte hur eller när det hände. Ev när hon trillade från sparkstöttingen när farmor körde den eller i pulkbacken om det var  hos oss. Det här berättade socialdirektören för oss, när vi frågade fostermamman hur barnen mått efter att de kommit tillbaks till fosterfamiljen tyckte hon att det bara var bra. Jag hade gärna hört om blåmärket från henne också. Soc. vägrar säga om skadorna blivit dokumenterade åt läkare och vi får inte se det. Fostermamman säger att det är stort men soc. tycker att det är enormt och undrade varför vi inte sökt läkarvård då hon måste ha gråtit något hiskeligt. Fostermamman sa att hon inte klagat över att det gjort ont men att det märktes när hon duschade.

Under nästan ett år som barnen varit placerade är det här första gången som man berättat om blåmärken. Vi har sett att fosterföräldrarnas hund bitit äldsta dottern i handen, katten har klöst sonen. De har haft små blåmärken ibland.

Soc kan verkligen resonera helsjukt ibland. Vår dotter hade en fläck en gång på skjortan. Det fanns ombyteskläder i hennes skåp på dagis. Vi har alltid haft som vana att använda rena tvättade kläder varje dag till dagis, de såg ofta ut som små lortgrisar när de kom hem. I minst en dagisrapport stod det att barnen har rena kläder till dagis. Pga den där fläcken inkluderade soc. i rapporten till rätten "- barnen har smutsiga kläder" bland alla andra obevisade anklagelser de gjort. Tex en eller två gånerg tog vår dotter struptag på ett barn för hon ville tvätta händerna före honom. Hon tog alltså honom om halsen och flyttade på honom. Det här har hänt under två års tid. I domen om omhändertagande samt soc. orsak till omhändertagande står det att vår dotter är -"aggressiv, utåtagerande och tar struptag på barn."
Det stod i daggisrapporten att hon tagit struptag på ett barn, jag talade med en av dagistanterna att det där låter ju hemskt. _ Äh bry dig inte om det alla barn är sådär.
Vår dotter har suttit med handen innanför skjortan och petat på sina bröstvårtor och en gång har hon haft handen i byxan. I domen och i soc. orsak till omhändertagande stod det att hon onanerade.
Sonen ville inte sitta i famnen på dagistanterna och då hette det att han gick in i sig själv, det här var en motivering som ansågs räcka för att han hade psykisk ohälsa. Yngsta dottern for som en virvelvind över golvet från en aktivitet till en annan. Hon ansågs också ha något fel hon var ett år då. Äldsta  dottern gick på alla fyra och sa jag är bebis dadadada när hon var fem år vid ett tillfälle när soc. var hemma hos oss. De skrev att hon var efter i utvecklingen. Kan påpeka att sonen var bebis då.
(Om ni någonsin hamnar i klistret hos socialen vänd er genast till en advokat.)

Sådana här saker kanske tio st drog de upp tolkade det som de ville och voila så vann de iallafall. Jag tror ändå att vi får barnen tillbaka. Nu är ju inte alla på soc så här, men vissa.