Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

Aha, då förstår jag precis. Ja, det krävs tyvärr mycket erfarenhet - eller möjligtvis att den som narcissisten ger sig på har en liknande störd, okänslig eller dominant personlighet, för att inte en skadlig relation ska påbörjas.

Jag tror dock vissa personer (speciellt under sårbara perioder i livet) är mer benägna att söka upp en viss en typ av män/kvinnor med de drag en narcissist uppvisar. Det är dock mycket lätt (för vem som helst) att tolka personlighetsdragen  som t ex styrka, hjälpsamhet, medkänsla och mod och en massa annat de vill att man ska uppfatta och charmas av.

För inte går man (om man aldrig mött någon galning) och tänker att "aha, det där skulle kanske kunna vara en narcissist eller psykopat. Det vore ju ännu konstigare, än att folk faller i fällorna.

Nej, precis de är inte intresserade av relationer med narcissister, möjligtvis kan de vara det om det ytliga bekanta med tjusiga titlar, omgivningar eller egendomar som förstärker egot.

Jag förstår, det du beskriver är förstås en trolig bakgrund till att man söker det som verkar(!) stabilt och starkt, mod och självkänsla. Tyvärr är min egen erfarenhet att det var en olycklig misstolkning från min sida, i kombination med taskig självkänsla.

Jag hade andra faktorer som inte syntes så mycket utåt, som påverkade denna negativt. I min familj fanns vänlighet och välvilja men en slags gammeldags destruktiv "kavla upp ärmarna-mentalitet" där känslor och det egna jaget inte var högsta prioritet. Det gjorde mig väldigt sårbar bland andra människor som fick fungera som "bollplank". Inte alltid så lyckat. Det var där det började. Jag hade inte bearbetat en enda känsla när jag var 25, allt var förträngt och avstängt. Men glad, till lags och kunde kavla upp ärmar, det kunde jag.
Reparerade detta via en KBT-terapeut. 

Kring 20 mötte jag denne spännande, världsvane man som aldrig backade för att hävda sin åsikt och tog risker som ingen annan vågade, och vann ofta på det. Det var attraktivt för mig då. Det får mig verkligen att förstå hur lätt det är att hamna med fel människor. Man måste vara så himla stark som ung, det är verkligen inte lätt att redan från början ha alla verktyg för att skydda sig mot "fel" personer.

Det kommer du att klara. Bered dig på att det tar tid, inget sker i en handvändning när det gäller att lämna en narcissist. Det viktigaste är att du återfår självkänsla och stabilitet, arbeta mot "noll-kontakt". 

//TS

Du måste bli så stark att du betraktar honom som "ingenting", ingen relation av värde.

Men samtidigt utan att tappa det artiga och mycket sakliga beteendet mot honom i nödvändiga kontakter (om man har barn). 

Varje vänlighet och kontaktförsök är inget annat än byggt på lögner. En narcissist tar sig fram så, och de är innerligt övertygande, charmiga och "bästa vännen". Allt de säger om relationer är inlärt, för de vet helt enkelt inget om det. Men de vet sina mål och hur man spelar för att uppnå dem.

Så, noll-kontakt- vad som än händer. Om du tvingas ha kontakt - saklig och absolut inga känslor visade. Allt kan användas emot dig.

Kram

Fantastisk, tänk på att hålla kvar denna attityd till vilket pris som helst. Vänlig, artig saklig. När det är svårt brukar tänka att jag sitter i en hotellreception och möter en besvärlig och jobbig gäst, jag måste hantera honom professionellt och utan att blanda in mina privata känslor. Det fungerar för mig.

De ser på sig själva som ofelbara. Tänk dig ett litet barn på ungefär 2-år. De reagerar efter sina behov och omedelbara känslor, kan manipulera och snabbt bli obehagliga och elaka om de inte får som de vill eller om blir kränkta. Duktiga på "quick-fixes", d v s mamma får en teckning så blir hon inte är arg längre.

På samma sätt som en 2-åring inte "vet om" eller reflekterar över sitt beteende, fungerar även narcissisten. De har rätt till det de önskar, annars blir de bråkiga. 

Det stämmer, de kan inte och känner inte kopplingen mellan empati och att rätta till. Det förstnämnda finns ju inte på riktigt i dem. Vi vanliga får ångest när vi gjort fel mot någon. Vårt inre säger att vi måste rätta till för att få ro, ångest och skam hjälper oss rätt.

Men hur fungerar det för någon som inte kan känna skam och skuld. Mitt ex gjorde helt ofattbart kränkande handlingar, men förstod inte vikten av att (om han skulle få mig att stanna), så måste han visa genuin ånger. Han klarade mycket, men inte den "föreställningen", där sprack det.

Genuin ånger och skam innan en ärlig innerlig önskan om förlåtelse (och det som hör till, d v s att man visar i handling vad man menar), går inte att imitera om det är riktigt skarpt läge.

Jag förstår dig så väl, och lovar - att om jag eller någon annan i tråden verkar stark och orubblig i relationen till "våra" narcissister, så har det tagit lååååång tid att bygga upp detta och skett genom att man lärt sig hur man inte ska handla, styrkan kommer att växa fram.

Sätt upp en målbild att du kommer att segra till slut som den lyckligaste av er båda med ett rikt och innehållt liv, fullt av energi-givande goda relationer som du själv valt att ha, den "hämnden" kommer att kännas så tillfredsställande för dig. Och är det bästa och mest effektiva sättet att frigöra dig. 

Jag är fri, jag har en sund bra relation med en normal man och allt det jag varit med om bleknar, bleknar och - bara bleknar, ju mer jag är ifrån honom. Han förminskas hela tiden ner till det "lilla barn" han är. Men han är vuxen, och ska och bör ta hand om sig själv till 100%. Du är klar där.

Kram/TS

Jag var oerhört försiktig och tror att om man en gång levt med en narcissist och "vaknat" ur hjärntvätten d v s vill göra sig fri, så är men så instinktivt inriktad på att finna något bättre, som är mer hälsosamt för en själv, att man sorterar bort dem.

Jag scannade och testade de jag träffade, var extremt misstänksam (så jag nästan höll på att ställa till det och förlora honom) till slut så upptäckte jag att detta är faktiskt en bra snäll normal man. 

När du är redo så finns det tusentals som inte utnyttjar och och manipulerar utan som faktiskt är den man du är värd. 

Tyvärr så är det en process likt den du har efter sorg och förlust, något som ryckts bort måste byggas upp igen och askan är den bästa jorden. När du vet att du är uppe på andra sidan avgrunden, så känns det som att du betraktar honom, exet som något "twisted" ett väsen helt i sin egen klass, något du genuint och på riktigt inte vill vara del av. Då har läkningen nästan kommit till ända. Men du kommer att ha skador och ärr att jobba med. Och exet kommer inte direkt att tacka dig för att du slutar ge honom bekräftelse genom att se honom och reagera på hans galenskaper. Var beredd på perioder av vrede och elände. Tills han ser att det inte är lönt. han måste hitta någon annan.

Det bästa av allt med läkningen och styrkan, du blir inte intressant för en narcissist om du genuint känner avsmak för denna typ av personer. Du känner av dem på avstånd, det överdrivna , polerade och to good to be true och alla metkrokar. Och plötsliga nedvärderingar utan koppling till något logiskt. Vanliga bra män med goda avsikter jobbar inte som narcissister. 

Ja. så är det. Minska hans utrymme i ditt liv så mycket det går och arbeta med att ge dig själv styrka och plats. Det är kärnan i läkningen och ett nytt liv.

Och- prata med andra som varit i denna situation. Det är oerhört svårt att förklara för någon annan vad en relation med en narcissist gör med ens inre.

Idag, först fyra år efter separationen kan jag förstå (på riktigt, i ryggmärgen)  att jag levt med en skadad person och att jag bröts ner utan att märka eller förstå vad som skedde. Jag förstår att jag kravlat mig upp ur vaken och kommit upp på fast mark. Jag vet också om mina skador och arbetar på att försöka ta hand om dem och reparera dem.

Tänk, så många som trodde vi var ett perfekt par som det gick så bra för, man ljuger bäst för sig själv verkligen.