Inlägg från: ella84ella |Visa alla inlägg
  • ella84ella

    Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

    En till Göteborgare här, finns det fler i gruppen?

  • ella84ella
    Indiegirl skrev 2016-01-10 18:41:41 följande:

    Är du från Göteborg?

    Vad glad jag blir!


    :) vi får ha en egen filial här men hålla kontakt med alla ;)
  • ella84ella
    Indiegirl skrev 2016-01-11 21:30:45 följande:

    Ja precis!


    Vet inte hur dina dagar ser ut, jag jobbar deltid för tillfället, men haft/har mycket möten/läkarbesök dyl/ lägenhetsjakt med tanke på situationen.

    Min skilsmässa gick igenom i november och har möte imorgon med jurist för bodelning. Blir hemlös sen, soc kan ev erbjuda kvinnojour, igen, men håller på o flyttar konstant.. haft tillhörigheter nerpackade nästan ett år nu...

    Hur är din situation?
  • ella84ella
    Indiegirl skrev 2016-01-12 17:08:55 följande:

    Men oj vilken situation du befinner dig i!

    Hemlös låter fruktansvärt. Har du barn?

    Jag har två barn men med min ex-man.

    Jag och N har varit tillsammans i tre år och bröt för en vecka sen. Nu kämpar han frenetiskt för stt då tillbaka mig och fast jag har bett honom låta mig vara ifred så kom han till mitt jobb och bokstavligen kröp på golvet, gick ner på sina knän och hade storstilad uppvisning.

    Bor i en dyr lägenhet och det senaste året har jag bara orkat jobba deltid pga allt som varit med alla turer och idag gick jag upp till heltid för att klara ekonomin nu när han flyttat.


    Tack o lov inga barn, bröt på riktigt förra februari efter flera försök, men blev ett helvete, inte loss ännu, långt o komplicerat. Har i alla fall ingen längtan eller önskan om fortsatt liv med honom, hur mycket han än försöker, ibland bara så trött psykiskt att man knappt klarar stå emot, men vet att jag aldrig mer vill ha honom i mitt liv, så bara längtar till mitt egna hem och få börja om och bygga upp allt igen :) hitta tillbaka till ett nytt och bättre jag :)

    Min exman har blivit portad från mitt jobb, har varit där och skickat släktingar dit, och jagat min familj så de knappt vågar prata med mig längre... jobbet vågade inte ha mig där och fick sjukskrivas och hålla mig borta nästan 1 år, de höjde säkerheten och hade även extra vart ett tag... Därför svårt att försöka komma tillbaka i tjänst igen.

    Ja, ett helsike att hitta boende man har råd med..
  • ella84ella
    Indiegirl skrev 2016-01-12 21:34:43 följande:

    Usch så obehagligt.

    Mitt ex dök också upp oanmäld på mitt jobb idag och ställde till med en scen, grät och bokstavligen kröp runt efter mig.

    Snäääääällla, du är mitt liv, jag klarar mig inte utan dig.

    Så känslomässigt, tillbaka på ruta ett.

    Tack för det jäkla egosvin.

    Ring stena fastigheter. De brukar hjälpa till ibland. Mejla och berätta din historia.

    Billiga lägenheter.


    Tack ska prova med dem :) har visning på fredag som jag verkligen håller tummarna för. Besked hos juristen idag innebär att jag blir hemlös nästa vecka, ska köpa fler flyttlådor i helgen så jag kan magasinera mina grejer, hittade något företag 'smartbox' som verkade praktiskt :)

    De lever verkligen för sina shower och utspel, ska alltid vara offret och hjälten... Men alltid bara när det finns publik, när ingen ser och hör så kommer den rätte ut..... Fy fan, konstanta känslomässiga utpressningen
  • ella84ella
    anemon1 skrev 2016-01-14 20:22:16 följande:

    Ja så är det, bra beskrivet. "Offret och hjälten", och ständigt kränkt .....och är du inte "med mig" är du "emot mig". Och rymligt samvete eller inget alls, vänder och vrider på verkligheten tills den ser ut som de vill. 

    Suck, -  men vet ni - jag är jätteglad att ni funnit några att kanske träffa framöver - i samma stad. Det var det som var en del av syftet med denna tråd när jag startade den  - att finna varandra och hjälpa, få prata och bli förstådd på riktigt. Vi försöker bygga vidare här i Stockholm. 


    Är tacksam över att inte vara ensam i det, men blir också fruktansvärt arg och ledsen över att ha upptäckt hur vanligt förekommande det är! Och hur lite stöd och hjälp som finns, brist på förståelse och skuldbeläggande...
  • ella84ella
    anemon1 skrev 2016-01-14 22:14:37 följande:

    Ja, problemet är väl i grunden att väldigt få med denna störning kommer till en punkt då det blir bekräftat att de inte är helt ok, att de får diagnos.

    Det + att de har så lätt att bli normaliserade bland de som inte lever nära dem, gör att man bli väldigt ensam om man inte pratar och inser att fler finns som drabbats.


    Skrämmande hur det ligger i vissas natur, dessa dubbla personligheter, hur man kan stänga av och plocka fram som med en knapptryckning. Manipulationsförmågan, tills andra börjar upptäcka att något inte stämmer riktigt. .

    Så nervös kollade på en hyresrätt idag. Måtte det bli min tur! Nedräkning till hemlösheten nästa vecka....

    Hatar att hela tiden behöva flyttpacka, blir hela tiden färre grejer iallafall.. Inga möbler, resårbotten egentligen bara...Har nästan bara böcker :)

    Ska bli så skönt att få packa upp på riktigt! Köpa allt nytt och bara mitt och min stil! Låta livet börja om :)
  • ella84ella
    Indiegirl skrev 2016-01-15 16:04:17 följande:

    Jag håller tummarna för dig!!

    Hoppas det är din tur nu!

    Jag mår skit idag. Så fort mitt ex mejlar om praktiska ting blir jag jätteledsen. Det är så sjukt jobbigt att välja bort den man älskar för att den personen inte förmår att vara i en relation. Mitt hjärta värker av saknad.


    Ja, Hade de kunnat vara den där glada fina personen på riktigt så hade livet varit perfekt :) de förlorar ju själva så mycket på sitt eget beteende...
  • ella84ella
    anemon1 skrev 2016-01-15 17:53:46 följande:

    Det kommer att ordna sig, det blir inte alltid exakt som man tänkt, men ibland kan det också bli mycket bättre än vad man trott. Det läskiga är ju ovissheten - så tycker de flesta, man vill veta vad som gäller, så man vet hur man ska tänka och göra.

    Jag funderar sällan på mitt ex liv, men ibland kan jag tycka det är tragiskt att historien liksom ska upprepa sig när han dejtar, någon får hans fina "introduktion", fastnar, stannar och sedan börjar de små "varningsignalerna" som deras nya kommer att bortförklara i sitt sinne med diverse mänskligheter som stress i vardagen, mycket på jobbet, jobbigt ex(!) (stackars honom då blir det ju synd om honom dessutom och han behöver eeeeextra stöd av henne....). Hm...eller finns det så starka partners att de klarar att stå ut med det hela utan att brytas ner, finns de på riktigt ...? Bara funderar ...


    Ja, mest omstarten som är jobbig, att komma ikapp livet liksom, men tillbaka kommer man :)

    Tror problemet då är att narcissisten blir mer ur balans utav det och förvärras, min exman har jättesvårt för att jag utåt försöker visa mig stark och opåverkad nu, att jag inte längre tänker låta honom ha den makten över mig, sen så vet han ju exakt vilka ord och knappar han ska använda för att skada så jag får kämpa otroligt för att inte falla för spelet.

    Han har själv vid många tillfällen sagt att han (främst) använder sig utav det verbala för att det ger värre ärr och skador än slag, 'ett blåmärke läker, men... ' hans egna ord. Sen har han ju varit fysisk också men han njuter extremt utav att se hur ord sätter sig... Han blir tom sexuellt upphetsad av gråt...
  • ella84ella
    Survivor4all skrev 2016-01-29 16:33:01 följande:

    Jag har fattat efter 23 år. Men jag är lite trög kanske.

    Känner igen de återkommande missförstånden. Övergränsen attackerna. Egna svagheter används som vapen när hon blir arg. Svårigheten med att få till överrenskommelser som håller alls. Pengar som försvunnit ur huskassan till personliga resor. Och om jag inte levererar så skiljer hon sig (ej gifta) och hittar en annan som kan ge henne det hon behöver. och mycket mer.

    Nu känns det som att det är på sluthampen allting. Ser igenom allt och klassificerar.

    Alla intressen jag har/haft har blivit kritiserade. Andra jag känner har en mycket större frihet. 

    Ville gifta mig 2-3 gånger för länge sedan, men nu, glöm det.

    Bygger upp mitt eget umgänge. Hon gillar inte det. Försöker hindra. Men hon har fått se att jag är starkare. Har djupare relation till barnen och vänner än henne. Det går att prata mer avslappnat och att vara sig själv.

    Om era partners saknar intressen har jag hittat en akademisk studie som beskriver varför. 

    Hej så länge. Förresten, finns det någon stödgrupp i Göteborg som träffas runt den här problematiken?


    En till Göteborgare :) inga träffar, än, vad jag känner till?
Svar på tråden Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning