Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning
En till Göteborgare här, finns det fler i gruppen?
En till Göteborgare här, finns det fler i gruppen?
Är du från Göteborg?
Vad glad jag blir!
Ja precis!
Men oj vilken situation du befinner dig i!
Hemlös låter fruktansvärt. Har du barn?
Jag har två barn men med min ex-man.
Jag och N har varit tillsammans i tre år och bröt för en vecka sen. Nu kämpar han frenetiskt för stt då tillbaka mig och fast jag har bett honom låta mig vara ifred så kom han till mitt jobb och bokstavligen kröp på golvet, gick ner på sina knän och hade storstilad uppvisning.
Bor i en dyr lägenhet och det senaste året har jag bara orkat jobba deltid pga allt som varit med alla turer och idag gick jag upp till heltid för att klara ekonomin nu när han flyttat.
Usch så obehagligt.
Mitt ex dök också upp oanmäld på mitt jobb idag och ställde till med en scen, grät och bokstavligen kröp runt efter mig.
Snäääääällla, du är mitt liv, jag klarar mig inte utan dig.
Så känslomässigt, tillbaka på ruta ett.
Tack för det jäkla egosvin.
Ring stena fastigheter. De brukar hjälpa till ibland. Mejla och berätta din historia.
Billiga lägenheter.
Ja så är det, bra beskrivet. "Offret och hjälten", och ständigt kränkt .....och är du inte "med mig" är du "emot mig". Och rymligt samvete eller inget alls, vänder och vrider på verkligheten tills den ser ut som de vill.
Suck, - men vet ni - jag är jätteglad att ni funnit några att kanske träffa framöver - i samma stad. Det var det som var en del av syftet med denna tråd när jag startade den - att finna varandra och hjälpa, få prata och bli förstådd på riktigt. Vi försöker bygga vidare här i Stockholm.
Ja, problemet är väl i grunden att väldigt få med denna störning kommer till en punkt då det blir bekräftat att de inte är helt ok, att de får diagnos.
Det + att de har så lätt att bli normaliserade bland de som inte lever nära dem, gör att man bli väldigt ensam om man inte pratar och inser att fler finns som drabbats.
Jag håller tummarna för dig!!
Hoppas det är din tur nu!
Jag mår skit idag. Så fort mitt ex mejlar om praktiska ting blir jag jätteledsen. Det är så sjukt jobbigt att välja bort den man älskar för att den personen inte förmår att vara i en relation. Mitt hjärta värker av saknad.
Det kommer att ordna sig, det blir inte alltid exakt som man tänkt, men ibland kan det också bli mycket bättre än vad man trott. Det läskiga är ju ovissheten - så tycker de flesta, man vill veta vad som gäller, så man vet hur man ska tänka och göra.
Jag funderar sällan på mitt ex liv, men ibland kan jag tycka det är tragiskt att historien liksom ska upprepa sig när han dejtar, någon får hans fina "introduktion", fastnar, stannar och sedan börjar de små "varningsignalerna" som deras nya kommer att bortförklara i sitt sinne med diverse mänskligheter som stress i vardagen, mycket på jobbet, jobbigt ex(!) (stackars honom då blir det ju synd om honom dessutom och han behöver eeeeextra stöd av henne....). Hm...eller finns det så starka partners att de klarar att stå ut med det hela utan att brytas ner, finns de på riktigt ...? Bara funderar ...
Jag har fattat efter 23 år. Men jag är lite trög kanske.
Känner igen de återkommande missförstånden. Övergränsen attackerna. Egna svagheter används som vapen när hon blir arg. Svårigheten med att få till överrenskommelser som håller alls. Pengar som försvunnit ur huskassan till personliga resor. Och om jag inte levererar så skiljer hon sig (ej gifta) och hittar en annan som kan ge henne det hon behöver. och mycket mer.
Nu känns det som att det är på sluthampen allting. Ser igenom allt och klassificerar.
Alla intressen jag har/haft har blivit kritiserade. Andra jag känner har en mycket större frihet.
Ville gifta mig 2-3 gånger för länge sedan, men nu, glöm det.
Bygger upp mitt eget umgänge. Hon gillar inte det. Försöker hindra. Men hon har fått se att jag är starkare. Har djupare relation till barnen och vänner än henne. Det går att prata mer avslappnat och att vara sig själv.
Om era partners saknar intressen har jag hittat en akademisk studie som beskriver varför.
Hej så länge. Förresten, finns det någon stödgrupp i Göteborg som träffas runt den här problematiken?