Ärliga nätdejtingstråden!

Nä, har inte lovat något men jag tror det var lite underförstått att jag skulle höra av mig till irl-tjejen.
Ja, kommer att träffa henne innan jag tar några beslut, hade trots allt bestämt det redan innan och det känns ändå som en kanontjej.

Men det känns inte klockrent, det gör det inte. 

Ahhh, ni ger ju helt olika tips!
Du resonerar bra och vettigt. Det finns mycket kemi med irl-tjejen, samtidigt tror jag att nät-tjejen och jag kanske har mer gemensamt och på sikt kanske passar bättre...om nu kemin stämmer.

Men det är ju bara gissningar, har ingen aning! 

Nej älskling, det är inte därför jag hållit mig borta, har helt enkelt haft mycket bara. Visst är det ett i-landsproblem, hade du bott närmare hade jag iofs sluppit det

Är du på riktigt?
Största anledningen till att du inte får till det är troligen din unkna människosyn. Tjejer är ofta betydligt mindre inskränkta och flyr den typen av män som pesten.

Jag skiter fullständigt i vart människan framför mig kommer ifrån, det är hur personen beter sig som spelar roll.

Kan meddela att jag inte jagar i flock....verkar gå rätt bra att få napp ändå... 

Jag är mig själv när jag skriver, nästan mer mig själv på det här sättet än på krogen med tio öl i mig.
Tror inte att man ska spela en roll, då lockar man ju kvinnor som lockas av något annat än man egentligen har. 

Haha...bäst!

Jag skulle aldrig ha kort på mina barn på en dejtingsida...men jag skulle inte mörka de heller.

NooneBird, är det inte kalaset är han helskum. 

Efter att jag separerade har jag dejtat 3  (dejtat är ett brett begrepp där det kan vara en eller många dejter), alla via nätet. Med den ena var vi fullständigt överens om att kemin låg på minus 127. Med de andra två har det gått bra och båda föll som furor

66% effektivitet alltså!
Utöver det träffade jag en tjej irl och hon ville också mer...

75% alltså...hehe, var det någon som pratade om egoboost?

Haesito, du skulle ha lyssnat på mig i somras när jag erbjöd mig att lära upp dig

Haha..ja, klart ni har rätt i att det viktiga är huruvida man själv faller, eller att båda faller. Men har man levt i en lång relation är det ändå kul att bli uppskattad. Jag har väl ändå varit ganska tydlig med att jag inte bara dejtar runt med första bästa heller. Hade ju ett jättelångt uppehåll.

Av de fyra dejterna, är två från tiden innan uppehållet. Den ena var det som sagt noll kemi med och den andra hade nog kunnat bli något men jag var inte redo för ett förhållande...annars kan man säga att båda föll.

Och nu, har jag ju det här dilemmat som jag nämnt. Båda verkar ha fallit eller vara på väg att göra det...och egentligen är nog båda den typen jag kan falla för.  Båda är klart intressanta så jag tycker nog att statisitken är relevant.
Alla tre som fallit är ju såna jag själv mycket väl kan tänka mig en relation med.

Jag är kluven, fredagsmys med en partner är inte alls ett fint ord/begrepp men med barnen är det ett fint och jättebra ord/begrepp.