NooneBird skrev 2013-01-17 18:24:01 följande:
Vad menar du Ernst? Att jag inte ska se det som ointresse?
Fan vad svårt allt blir såfort man väl träffats! Innan vi träffades satt vi och skrev till varandra när som utan att tänka att man var jobbig och störde. Nu känner jag direkt att näe jg kan inte skriva till honom så att han tycker att jag är efterhängsen. Varför blir det så när man väl träffats? Konstigt
Menar att du skall känna efter hur du känner, var kramen skön? Vill du äta frukost med honom?
Jag skall försöka hålla mig kort
Mitt ex och jag hade strulat men gjorde sedan slut och hon blev tillsammans med en annan kille (jag var 28 & hon 25). Jag hade varit på semester och just när jag kom hem så ringde telefonen (på den tiden man hade fast telefon) och det var hon som ville tacka för ett vykort som tydligen kommit fram ganska fort. Efter lite snick-snack sa jag att jag var hungrig och hade tomt i kylen efter semestern så jag skulle ner på stan o äta lite. Hon var även hon på väg ner på stan så vi bestämde att vi skulle äta ihop.
Det var en sådan måltid man har en gång i livet, inte för de yviga gesterna men för att det helheten ibland blir mer än summan av ingredienserna.
Väl hemma undrade jag vad som hände
Tänkte även att hom är ju kvinnan som borde bli mamma till mina barn. Så kan det inte vara.
Dagen efter ringde jag henne och frågade om vi skulle fika vilket hon var tveksam till. Hon var ju tillsammans med en annan kille som hon påpekade för mig. - Jo, men jag behöver prata med dig om en viktig sak.
Vi fikade och sensommaren böjade gå över i höst. Luften var klar. Efter fikan frågade hon utanför vad det var som hade varit så viktigt. Då berättade jag om mina tankar och frågade om hon ville bli mamma till mina barn och leva resten av livet med mig
jo nu när han är 4år det är nu det är som bäst tycker jag