Ärliga nätdejtingstråden!

Men jag vill att en kille ska ta initiativ själv och visa att han också vill träffas. Att det är på lika villkor. Så jag har tagit ett klokt beslut och raderat hans nummer och därmed lagt honom bakom mig. För jag vill inte och tänker inte vara en andrafiol.  

Men (singelpappan), var inte du icke-singel nu? Eller vad har jag missat? Eller är det någon annan? *förvirrad*

Detaljer..tssss

Vad kul att det funkar bra, GRATTIS!

Förresten, vad har hänt med Singelpappan, han har inte hörts av på ett tag?  

Åh vad jag tjatar men nu har jag pratat med honom och frågade honom rakt ut hur det kändes efter helgen. Han sa att det kändes bra och känns precis som innan vi träffades. Inget konstigt alls. Han sa också att ni killar tänker inte så mycket på sånt, hur det kändes osv. Han sa att det känns bra. Så jag får tro på honom då, även om min magkänsla säger något annat.
Men jag har ett stort problem med att tro på det folk säger och söker fel. Hör väl till att jag blivit rejält bränd i livet. 
Han får väl för tusan "man up" om det skulle vara så att han inte vill och säga som det är, inte mitt ansvar.

Morsan åker ner åt hans håll om några veckor så jag får lägga fram det som ett förslag för en nästa dejt. 

Trevligt för dig att det går bra med dejtandet singelpappan!

Ja det känns lite som att han kommit på att han kanske inte är redo för det som han i början trodde att han ville ha. Han har väl fått känna och tänka efter och kommit på att han inte är redo för den förändringen ännu. Han frågade mig i fredags om jag hade tålamod. Om han menade att vänta på honom eller med hans livsstil blev inte riktigt klarlagt. Jag tolkade att han syftade på sitt arbetsliv med sena kvällar då det var det som var problemet enligt honom om vi skulle flytta ihop.
Men ja han har nog inre konflikter tror jag, han har känslorna det är jag nästan säker på men rädslan för de stora förändringar kanske är för stor. Jag tror inte att han pratat med mig i alla dessa månader och inte haft känslor men något står inte rätt till. 
Jag får ha honom i kulisserna helt enkelt men jag kommer inte att lägga alla mina ägg i den korgen. Vad enkelt livet vore om man bara kunde stänga av och på känslorna.

Jag vet att ni har rätt innerst inne. Men jag ska nog lägga ner honom, iom att han inte hört av sig nu igen har han gjort det ganska enkelt för mig.

Han har suttit och förklarat länge och väl nu att han har haft fullt upp och har verkligen varit uppe i sitt med försäljning och köp och bokslut. 
Jag sa till honom att han inte ska känna att han ska ringa mig pga skuldkänslor för att då kan han låta bli att höra av sig. Han sa att det absolut inte var så och att han inte skull höra av sig om han verkligen inte ville. Han sa att det kändes bättre att vänta tills han har tid att prata ostört och iom att vi brukar prata minst en timme varje gång han ringer så känner han att det är bättre att inte ringa då han inte haft tid med det.

JAg förklarade att jag tycker att det är att visa hänsyn att iaf skicka ett sms och säga att man inte hinner prata och att man kanske ringer nästa dag istället. Han tyckte att det kändes fel att göra så då det kan uppfattas som en dålig ursäkt. Gjorde klart för honom att det absolut inte var så och att jag uppskattar att man visar hänsyn. 

Han sa att han tog till sig allt och förstår hur jag ser på saken och han sa att det kändes bra att veta för att då kan han ringa en snabbis efter jobbet när han sitter i bilen om han inte har tid senare på kvällen.

Gjorde även klart för honom att detta inte ger honom en ursäkt att bara skicka sms och ringer en gång i veckan eller varannan vecka för att då kommer jag att lacka ur. 
Han förstod sa han och förklarade att han inte är så enkel att förstå sig på. Han sa att han ska ringa imorgon och jag lät då tveksam. Han undrade varför och jag förklarade att man måste såklart förstå varför jag blir tveksam till att han verkligen kommer att höra av sig när han gjort som han gjorde. Det förstod han också. Sa till honom att nu är det upp till bevis, att det visar sig nu om han verkligen menar det han säger.

Han ville inte att jag skulle skicka hans present och ville hellre få den personligen av mig när vi ses.

Har jag varit tillräckligt hård och tydlig nu?
Det kändes sjukt bra att få säga precis som jag kände eftersom jag nu redan hade förberett mig på att det var över och att jag inte längre hade något att förlora. 

Jag kan tycka att mejlandet är en del av processen.. som sagt, dock inte för länge.
Måste fråga er andra i tråden - hur länge tycker ni det är OK att mejla fram och tillbaka? Innan en dejt kommer på tal?

Härligt att höra din story Tack för att du delar med dig

Ja, jag tycker nog samma, 1 eller 2 veckor att mejla innan träff blir akutell.

Oj, sex första dejten - jackpott för dig ju

Kul att du träffat någon nu. När träffades ni?? Och när kände ni att det blev seriöst, att det var ni? Efter hur många dejter typ?      

Ja, just nu känns det som jag är moderator i tråden, haha! 
Oja, vin - god mat - och trevligt sällskap är ju inte helt fel sätt att tillrbinga en lördagskväll på Sen kan det sluta hur som helst, framförallt om det finns attraktion med i bilen Jisses, nu blev jag sugen på en sån kväll ju  

Grattis till att du hittat kvinnan din    

Hahaha, jag dör av garv!
Jaså! Du e oxå från GBG-området?! Shit, jag verkar kommit in liite för sent i tråden - alla gubbar från göteborg har ju blivit paxade!!

Jaja, rätt som det är så kommer han ridande på den vita hästen och tar med mig storm  

Hehe... grejen är att jag har så svårt för dialekter och "icke-göteborgare"när det kommer till dejting så jag hade nog inte kunnat dejta dig ändå Har en regel att jag bara dejtar infödda göteborgare, suuuuuperytligt jag vet! 

Ok sorry, du kanske inte e gubbe dårå men många av de andra boysen i tråden är ju åt gubb-åldern till och bara förutsatte att du oxå kanske var det