Ärliga nätdejtingstråden!

20 är väl inte dålig ekonomi ? eller jo - det är det kanske, det är som sagt för mig väldigt mycket en fråga om att  få ett förhållande att fungera också, att ingen känner ett beroende - och om jag nu betalar boende, bil(ar) och hushållet , var för sig betalar egna kläder, SL, mobil etc - och vi sedan efter det har lika mycket pengar på fickan, då har jag inte ett problem - men jag har väldigt mycket upplevt att partnern kan ha det, att de känner sig inlåsta, inte har valfriheten att gå (för då förlorar de boendet, bilen, maten och fringisarna ) - och DET är ett problem. I Stockholm räcker väl knappast 20' egentligen för att kunna ta sin resväska och dra ur ett förhållande på dagen - du har typ 14' i handen och behöver lägga åtminstone hälften på boende, right ? Låter som en rätt svår ekvation att få ihop utan ett bra ingångsläge. Är det dessutom barn inblandade blir det väldigt tufft.

Så, om nu den där söta antroposofiska tjejen kan acceptera att jag handlar en liten gård åt oss istället och att hon eftersom hon inte har jobb men ville odla och ha grisar, faktiskt får sköta det då -  och att jag någon gång ibland helt enkelt stoppar in henne i min hemska bil, kör till Arlanda och tvingar henne på ett miljöförstörande flyg till Paris ... Så får hon gärna höra av sig

Hyresrätt i Enköping är inte ett problem,
herregud, jag har bott i de där förfärliga miljonprogrammen ... för att jag faktiskt tyckte det var bekvämt, praktiskt, enkelt och billigt - och urtrevligt. Den äldre invandrardamen på kondiset bad mig provsmaka semlorna för att kolla att de var som de skulle, det var första gången hon gjort svenska semlor ... härliga människor.
Problemet vore resvägen och vad det skulle innebära för barnen. 

Tack (men) och (lotten) - jag blev på lite uselt humör där ett tag. 

Okej, hur gärna jag än vill så börjar jag misstänka att jag helt enkelt inte ska ha en man i uniform.
Eller så är det mitt dåliga tålamod som är problemet igen.

Mailade massa med han den där igår, slutade iaf med att han fick mitt nr då han skulle skicka en bild (han har bara en på hp). Han läser mailet med mitt nr, men inget sms får jag... detta var ju dock 1 på natten så han orkade kanske inte helt enkelt.
Idag såg jag att han va online så mailade och frågade bara hur de går med min bild och en liten flirtgubbe. Skrev sen och skojade om mail jag fått på morgonen från en 50-årig gift man som vill ha mig som älskarinna (asså jösses vad folk de finns på hp) och detta har han läst för en timme sedan och fortfarande inget svar. Och han sitter inte upptagen på jobbet för han är ledig ett par dagar nu....

Jag hatar helt enkelt att vara singel för jag orkar inte med alla dessa gissningar om vad en annan människa tänker!!

Det är ju snarare pga av tre strukturella fel.

1. Det är oftare att mamman får vårdnaden eller rätten att barnen bor hos henne i en skillsmässa
2. kvinnor tjänar sämre än män
3. kvinnor tar mer av föräldraledigheten (ja, TAR, har många vänner där han inte fått lov att ha mer än minimum av föräldraledigheten - sedan kan man ju diskutera hur toffligt det är) och får då en närmre kontakt med barnen

Så, då blir det ju att den med mindre pengar har en närmre kontakt - men att därifrån leda att mindre pengar ger närmre kontakt, det är ju ett klart felslut Det är ju tvärtom i sammanhanget. 

Män i uniform är inte illa

Hahaha men asså jag skojade ju för tusan om vilka konstiga människor det finns på hp. Inte kan väl någon ta det seriöst att jag tänker tacka ja till en gammal man som är gift och har fräckheten att i ett första mail till mig be mig om att bli älskarinna? Självklart pratar jag inte om andra dejter med dejter. Men man måste ju få skoja om andra män?

Fast att skratta åt att man blir erbjuden att bli älskarinna av en gift 50-åring känner inte jag att det tillhör vanligheterna och jag skrev ju typ "herregud man slutas ju aldrig förvånas av denna sida" så egentligen skojade jag mer om HP än om just en person.

Förra året var jag på 22 dejter, 17 av dem finns kvar på min fb som vänner men som jag känt inte varit mina rätta men som jag trivdes med ändå. Och dessa 17 hör alla av sig lite då och då (annars hade jag ju självklart tagit bort dem) och dom skriver varken om sex eller ens nämnt det. Många av dem ser mig bara som en vän men några har frågat om jag vill gå på en date igen med dem. Så ja, jag gör många saker fel, men jag gör oxå väldigt många saker rätt vilket är det jag fokuserar mest på för annars skulle jag bara bli deprimerad :)

Och jaja, häng inte upp er på att jag behåller mina dejter på fb för där ligger det helt i att jag är alltför feg för att ta bort om någon skulle bli ledsen för det.... vill dom inte ha mig kvar i livet får dom gärna göra det, men jag är för feg/snäll för att själv göra det om dom inte beter sig illa.

Fast är ju inte direkt så att jag berättar att dom är fd dejter... och skulle jag stå inför att bli någons flickvän skulle jag kanske ta bort några, vem vet, men nu är det ju ändå så att några av killarna har jag blivit nära vän med. Och det kan i flera fall handla om enbart en dejt innan man insåg att vi har skitkul ihop men vi har ingen gnista så varför ska jag då inte ha dom som vänner istället?

För att en pojkvän skulle säga att jag inte fick ha manliga vänner skulle jag aldrig acceptera hursom. Och alla i min närhet vet hur jag är som peson i verkligheten och ingen skulle någonsin kalla mig lössläppt eller nåt sånt så tror ni fått en bild av mig som visserligen stämmer med KKn men inte annars :)

Och för mig handlar det inte om ytlighet att man har några dejter kvar på fb för ingen av dem ger mig bekräftelse genom att gilla bilder på mig, kommentera osv och inte söker jag det heller för jag är trygg i mig själv redan :)

Fast jag pratar eller skriver inte med mina allra närmaste vänner heller dagligen. Och umgängeslivet ser olika ut för alla så är svårt att jämföra men för mig som är i den åldern där alla i min omgivning i princip sköter nästan all kommunikation med varandra på fb så blir det inte så stor skillnad. Och jag kan tvärtom prata ibland oftare med en fd dejt än med min bästa vännina. Men de gör inte att hon är en sämre vän för det och min fd dejt till en bättre.

Och kanske beror det helt på hur svartsjuk man är, men jag skulle inte reagera på om min pojkvän hade fd dejter kvar som vänner så länge jag vet att dom avslutat allt. Snarare kan det kännas bättre att det är en tjej som min pojkvän ansett inte är något för honom redan än någon annan tjejkompis som han plötsligt kan bli intresserad av.

Men alla tänker olika helt enkelt :)

så - hur ser statistiken ut (men) ? jag vet att på pappret är det så, hur ser verkligheten ut, den där utanför teorin och de vackra aulorna på universiteten och riksdagen ?

skitsnack är ett så starkt ord, särskilt när man bara kan gå till SCB och kolla hur det ser ut.